Nollade framåt i två raka hemmamatcher, men alltjämt över strecket
Portsmouth hade chansen att rycka i botten, men Millwalls försvar var för starkt. Det var även Burnleys dito, och Portsmouth hade inte riktigt vad som krävdes för att få hål på något av lagen. Poängen mot Burnley lovar dock gott för framtiden. Det var också första matchen på länge där man hade två bra mittbackar på planen.
Det var nödvändigt att vila spelare mot West Bromwich, men det innebär inte att det går att klappa till Millwall i nästkommande hemmamatch. Förvånansvärt svårt att förstå det där, för många supportrar. Före detta Millwall-managers som Kenny Jackett och Neil Harris måste varit otroligt glada över att se deras forna lag spela med en klockren bortataktik som helt nullifierade ett formstarkt hemmalag. Portsmouth kom ingen vart, Millwall skapade två kanonchanser och satte den ena, och sedan togs varenda inlägg bort. Hayden Matthews debuterade bredvid Marlon Pack, som åter fick vikariera i mittförsvaret då Rob Atkinson var sjuk. Mittförsvaret var en orsak till att målet släpptes in då Pack var felplacerad sedan Josh Murphy fattat fel beslut på offensiv planhalva och Matthews kunde bli överspelad. Vi kan skylla på Pack hur mycket vi vill, men problemet ligger i att laget blottar sig och det är det man måste offra för att kunna ta poäng. Det finns inte tillräckligt med snabbhet i laget.
Anfallsspelet bygger helt och hållet på inlägg och kontringar och när laget tillåts ha bollen under två tredjedelar av matchtiden blir det svårt att göra mål med dessa två alternativ. En tia har klubben inte haft sedan Gary Roberts i League 2. Lägg till att Millwall även vann den fysiska kampen och det är lätt att förstå att det inte skulle bli någon poäng. Det var en match för mycket på kort tid för den otroligt kraftkrävande spelstil som John Mousinho tvingats implementera. Spelarna orkar helt enkelt inte prestera på Championship-nivå mer än en gång i veckan, om ens det. Starkt ändå att maskerat kvalitetsbristerna så här långt och för tillfället parkera ovanför strecket.
Efter att inte lyckats få hål på Millwall skulle det inte bli lättare mot Burnley. Med nio insläppta mål, ett mot Portsmouth faktiskt, på 29 matcher har man ett ovanligt starkt försvar. James Trafford är en stor anledning till det. Vi har sett honom i Bolton förut och nu är han mycket nära Premier League-klass. Två straffräddningar mot Sunderland nyligen och sju raka hållna nollor inför lördagens match.
Pompey kunde äntligen ställa två mittbackar av klass på planen och det skulle märkas. Conor Shaughnessy spelade bredvid Atkinson och de båda gjorde jobbet lätt för Nicolas Schmid. En benparad på en nick från nära håll var allt av det avancerade han behövde göra.
Nu var även Trafford ganska sysslolös också. Hans försvarare tog undan i stort sett allt och när de inte gjorde det sköt och nickade hemmaspelarna utanför. Riktigt nära var det väl aldrig, men Trafford gjorde en riktigt vass dubbelräddning när han först boxade undan ett farligt inlägg och sedan på handbollsmanér räddade returen från Matt Ritchie. 0-0 var på det hela taget rättvist, med Portsmouth som lite närmare en knapp 1-0-vinst.
Eftersnacket handlade mest om två kontroversiella domslut. Det första var ett uteblivet andra gult kort på Connor Roberts när han stoppade en kontring på offensiv planhalva utan att vara nära bollen. I ett pinsamt försök att undgå bestraffning fejkade han en ansiktsskada. Om det var det som fick domaren att nöja sig med frispark är oklart, det kanske bara var feghet, men det var fel oavsett skäl och Burnley kom undan.
Det andra omdiskuterade domslutet var kanske inte lika tydligt fel, men det var klart att bollen träffade båda armarna på Andre Dozzell när denne räddade ett hårt skott en meter framför mållinjen. Där vill man ha straff om man hejar på det anfallande laget.
Men Pompey åkte en gång på en straff när Danny Rose räddade ett skott med bröstet mot Southend hösten 2017 så därför kunde det inte bli straff denna gång. Klockren logik. Alternativt skulle man kunna konstatera att Dozzell hade armarna i en naturlig position nära kroppen. Det finns bra argument åt båda håll så jag nöjer mig med att acceptera viss kompensation för den uteblivna utvisningen.
Det är 30 poäng på 30 matcher och jag tycker att säsongen börjar på allvar nu för Pompey när sista tredjedelen ska avverkas. Först nu har man två bra mittbackar på planen och det kommer bli skillnad i främst bortaspelet. Det kommer bli färre genomklappningar och fler matcher där man faktiskt kan slåss om poängen. På hemmaplan kommer det bli färre kontringsmål till följd av positionsmissar. Adil Aouchiche har anslutit på lån från Sunderland och han kommer erbjuda ett kreativt alternativ bakom Colby Bishop. Helst vill vi se en ytter till, för det är inte mycket av Championship-klass att gå runt på på de där tre positionerna bakom anfallaren. Callum Lang, Ritchie, Murphy och Aouchiche har endast lite för gröne Harvey Blair att konkurrera med.
Kanske är sista ordet inte sagt på transferfronten.
