2017-04-01 17:00

Tondela - Estoril
0 - 2

Newcastle 1 - 4 Portsmouth

Ibland räcker det med tre minuter och sjutton sekunder för att bryta en 58 år lång, dyster svit.

Fyra raka bortasegrar i Premier League och förbannelsen på St James' Park är härmed bruten. Ibland räcker det med dryga tre minuter för att lägga 58 år bakom sig.

Newcastle hade börjat bäst och ett skott som ändrade riktning tvingade fram en kanonräddning av David James. I inledningen var det tryck mot gästernas mål, men allt kom att förändras under tre magiska minuter.

Först kom den där misslyckade korta hörnvarianten. Bollen studsade ut till Noe Pamarot som klämde i för president och fosterland. Hans vänsterskott från 25 meter satt perfekt i högra krysset bakom en hjälplös Steve Harper. Ett osannolikt mål egentligen, med tanke på att Pamarot inte är vänsterfotad. Faktum är att han knappt är högerfotad, men med de där stockarna till lår finns det gott om kraft för att få till ett kanonskott någon gång.

Pamarot hade tystat St James' och Newcastles momentum försvann, men det var inte nog där. Dryga minuten senare spelade Papa Bouba Diop fram en boll till Benjani. Och vi som sett Benjani den här säsongen vet att alla löpdueller på offensiv planhalva kan resultera i en farlig målchans.

Så skedde även den här gången. Cacapa trycktes enkelt undan (inget att skämmas för, fler backar har sett hopplöst klena ut i dueller med Benjani) och sedan var det bara för Benji att titta upp och placera in 0-2 i bortre hörnet och det såg hur enkelt som helst ut. Sedan följde den obligatoriska målgesten där Benji ser ut som en liten skolflicka när han pekar på allt och alla och jag tror han menar något i stil med "för dig, för dig, för dig och för allihopa".

Han hann inte peka på så många han ville peka på för snart var det dags att medverka i mål nummer tre. Två minuter efter tvåan slarvade Newcastle på nytt då Steven Taylor försökte sig på en väl vågad nickpassning vid mittlinjen och det funkade ju inte alls. Cacapa hamnade i en ny duell, den här gången med Utaka, och som matchen inletts för sydamerikanen var det bara att skriva ner 0-3 och fråga sig vad som egentligen händer. Utaka var iskall när han rundade Harper och en två månader lång måltorka var över för nigerianen.

Tre mål på totalt tre minuter och sjutton sekunder, har det hänt förut? Nej, inte i Premier League för Portsmouth, men väl i division ett för tio år sedan. Även då var det bortaplan och för motståndet stod då Huddersfield. Den prestationen var snäppet vassare då Portsmouth vände 1-0 till 1-3 på fyra minuter med en man mindre.

Men Newcastle lyckades skaka liv i matchen igen. 1-3 kom till i en märklig situation. Charles N'Zogbia sköt, Michael Owen missade returen och Sol Campbell bröstade in bollen i eget mål. Hade Cacapa bytt lag? Kanske. För säkerhets skull byttes han ut mot David Rozehnal.

Rozehnal fick ingen lysande start på sitt inhopp. Mittbacken spelade basket på en hörna, men Chris Foy, domaren som såg "fällningen" av Didier Zokora en gång, missade säsongens mest uppenbara handboll.

Kanske är det så att Portsmouth inte förtjänar ytterligare en straffspark. De som man fått hittills har varit hårt dömda. Dessutom har två straffsparkar missats, och en straffmiss vid 1-3 skulle tänt hemmapubliken lite extra. Kanske var det bäst som skedde.

Ett 2-3-mål skulle göra match av det hela, men med James i stor form krävs det något alldeles extra. Något alldeles extra hade inte Taylor. Hans skott i bra läge var hårt, men James kunde rädda till hörna. Portsmouth höll undan halvleken ut och såg väldigt komfortabla ut när Newcastle förde spelet. Det fanns dock orosmoln på den annars kungsblå himmeln. Pamarot hade blivit överspelad av Newcastles högerkant flera gånger och det fanns en lucka där som man var tvungen att stänga till.

Matchen kom att stängas i andra halvlek. Bortalagen spelade disciplinerat och höll bollen bra inom laget. Sulley Muntari slarvade visserligen då han försökte sig på att spela Italian style med lågt tempo, men på det hela taget hade gästerna bra kontroll på mittfältet. Alan Smith fick den stora chansen när han vände och sköt, men skottet var så tamt att enbart Sander Westerveld hade kunnat släppa in det.

Portsmouth hade så långt exakt ett anfall värt namnet. Niko Kranjcar löpte in från sin vänsterkant och nickade bra mot första stolpen, men Harper hade egentligen inga problem att klistra bollen.

Avgörandet kom strax därefter. Emre drog ut en strut från Kranjcars tröja och den efterföljande frisparken slog kroaten direkt i mål via Taylors smalben. Frisparken var dåligt slagen egentligen, men så som Newcastle försvarade igår spelade det inte så stor roll. Bollarna gick in ändå.

Det fanns fortfarande tid för ytterligare briljans och först ut att briljera var David James. Inhoppande Martins nickade från nära håll, men James gjorde en fantastisk räddning i stil med den som Jerzy Dudek gjorde mot Shevchenko i Champions League-finalen för några år sedan.

Kranjcar slog sedan en fantastisk passning som Kanu borde gjort något bättre av, men Pompeys inhoppare ville hellre leka Bambi på hal is.

Matchen slutade 1-4 och Portsmouth vann för första gången på 58 år på St James'. Sist man gjorde det vann man också ligan. Favorit i repris är lite väl mycket att begära va?