Legendarer: Jimmy Dickinson – den störste av dem alla
Silly Season är allt annat än Silly för närvarande. Peter Storrie är på semester, Richard Dunne är på semester, Harry Redknapp hoppas på livstidskontrakt och många av oss fans lider av post-Wembley-tristess eller liknande. Då passar det bra att börja titta tillbaka på de stora spelarna som representerat Portsmouth. Först ut är Jimmy Dickinson, Gentleman Jim kallad, mannen med flest matcher för klubben.
Dickinson föddes 1925, debuterade 21 år senare och spelade sedan 764 ligamatcher innan han lade fotbollsskorna på hyllan för att jobba för klubben. 764 ligamatcher för en och samma klubb var ett rekord som höll i sig tills John Trollope kom upp i 770 ligamatcher för Swindon 1980. Idag är det som bekant ovanligt att en spelare hinner med så pass många matcher för en klubb, och det är högst osannolikt att det händer igen. I dagens trupp är det Linvoy Primus som kommer närmast med sina, i skrivande stund, 197 matcher.
Debuten skedde mot Blackburn Rovers 1946. Jimmy hade då tre års militärtjänst bakom sig. Han spelade på en position motsvarande dagens vingback, men kunde spela på i stort sett vilken position som helst. På sin position tillhörde han de bästa i landet vilket syns i hans landskampsstatistik. 48 gånger representerade han England.
Dickinson fick äran att spela för Portsmouth under de två gyllene säsongerna i slutet av 40-talet. Portsmouth vann då ligan två år i rad, 1949 och 1950. Men Dickinsons karriär fick se en del riktigt mörka dagar också. Laget var nere och vände i gamla division tre, det som nu är League One, och i hans sista match som spelare 1964 var han med och räddade klubben från ytterligare en nedflyttning till samma serie, då 1-1 mot Northampton i sista omgången räckte för nytt kontrakt. Samma år mottog han The Most Excellent Order of the British Empire.
Totalt spelade Jimmy over 876 tävlingsmatcher för klubb och landslag. Han blev varken varnad eller utvisad under sin karriär vilket gav honom smeknamnet Gentleman Jim. En imponerande prestation och vi kan återigen jämföra med dagens fotboll och Linvoy Primus. Primus som är känd som en ärlig och juste spelare har fått syna det gula kortet tio gånger under sin Portsmouth-karriär och utöver det blivit utvisad vid två tillfällen.
När spelarkarriären var över fortsatte Jims engagemang i klubben. Han arbetade under en tid på klubbkontoret som sekreterare och PR-man. Flera gånger fick han förfrågan om att ta över som manager, men det var inte ett jobb som han ville ha. 1977 var krisen dock så pass stor att Jimmy kände sig manad att ta sitt ansvar. Motvilligt tog han över ledarrollen och räddade klubben från nedflyttning till gamla division fyra.
Men året därpå åkte man ur trean och för första gången i klubbens historia tillhörde man nu proffsfotbollens bottenskrap. För Dickinson blev det en säsong i fyran innan Frank Burrows tog över och ledde laget uppåt i seriesystemet igen.
Klubbens mörka dagar påverkade Jims hälsa så till den grad att han åkte på tre hjärtattacker innan han gick bort alltför tidigt 1982, 57 år gammal. När nya Fratton End byggdes under 90-talet passade man på hedra honom genom att avbilda hans ansikte med vita och svarta stolar, ett ansikte som finns kvar idag.
Dickinson avbildad på Fratton End.
Källor: The News, Wikipedia - Jimmy Dickinson, Wikipedia - The Most Excellent Order of the British Empire, Wikipedia - Linvoy Primus, GFDb - Linvoy Primus
