26 raka utan förlust

Ett sent segermål mot Carlisle följdes upp av en mållös match i Cambridge. När Reading sedan hade en tvåmålsledning efter en knapp halvtimme såg det ut som att den långa sviten skulle brytas. Portsmouth är dock av en annan karaktär än tidigare årgångar och man kunde återigen vända ett underläge till seger, för femte gången i serien den här säsongen.

Pompey 1 - 0 Carlisle

Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Poole, Shaughnessy, Sparkes; Robertson (Raggett 90+5), Morrell (k); Lane (Yengi 77), Anjorin (Saydee 58), Kamara; Bishop
Mål: Shaughnessy 90+3
Gula kort: Rafferty
Övriga avbytare: Schofield, Ogilvie, Stevenson, Devlin

Carlisle (4-1-4-1): Holý; Back, Lavelle (k), Mellish, Armer; Guy (Robinson 84); Maguire, McCalmont (Butterworth 69), Moxon, Gibson; Garner (Plange 78)
Gula kort: McCalmont, Guy, Garner
Övriga avbytare: Breeze, Barclay, Ablade, Edmondson

Domare: Leigh Doughty
Publik: 17911 (676 gästande)

Carlisle stod för motståndet i första matchen efter landskampsuppehållet. Av de tre som var kallade att representera sina länder var det bara Regan Poole som fick speltid i Wales 4-0-seger mot Gibraltar. Alex Robertson var med på Australiens samling och Paddy Lane fick sitta på Nordirlands bänk. Joe Morrell var avstängd.

John Mousinho hade sagt att tre spelare skulle känna sig orättvist placerade utanför truppen mot Carlisle. Konkurrensen är stor trots skador på Anthony Scully, Marlon Pack och Tom Lowery. Nu var det Zak Swanson och Ben Stevenson som hamnade utanför truppen då andra spelare ansågs bättre för närvarande medan Gavin Whyte var sjuk. Connor Ogilvie var åter, men Jack Sparkes kunde han inte flytta på. Robertson var tillbaka efter avstängning och ersatte Stevenson bakom Tino Anjorin som fick chansen från start som tia.

Efter en tyst minut för krigens offer sparkades matchen igång och det var omedelbart hemmalaget som tog kontroll. Första halvlek var det mestadels spel mot ett mål, men det var Carlisle som skapade den första heta målchansen. Ett långt inlägg från vänster nådde fram till Alfie McCalmont som nöp till och träffade Conor Shaughnessy i klockspelet innan bollen hamnade i Will Norris famn. Innan dess hade Robertson och Colby Bishop testat Thomas Holý med en volley respektive nick som båda gick rakt på den store målvakten.

Portsmouth hittade ofta fram med genomskärare från backlinjen och mittfältet och när Anjorin frispelade Lane trodde många att ettan skulle sitta. Lane fick dock inte ordning på bollen och chansen rann ut i sanden. Ytterligare två chanser skapades som normalt sett leder till mål, först ett perfekt inlägg från Sparkes som Bishop styrde utanför och sedan ett inspel snett inåt bakåt från Anjorin som Lane inte fick riktig träff på. Bollen hamnade hos Bishop som inte heller kunde få till det. Det var inte hans dag detta.

Vi visste att Carlisle skulle täppa till ytorna till andra halvlek och Babet gjorde sitt till för att försvåra för spelarna. Carlisle hanterade vätan klart bättre och var laget som var närmast ett ledningsmål i andra halvlek. McCalmonts strumprullare träffade utsidan av stolpen redan i andra halvleks första minut. Sedan blev det lite kaotiskt på en hörna där bollen till slut kunde fångas in av Norris. Portsmouth behövde lyfta spelet men klarade inte av det. Christian Saydee och Kusini Yengi hoppade in utan märkbar effekt. Det obevekliga anfallsspelet vi sett i slutet av matcherna lyste med sin frånvaro och när Morrell halkade var det ytterst nära att Dan Butterworth gav gästerna ledningen med ett hårt skott i slutskedet, men Norris kunde styra undan bollen till en resultatlös hörna.

Skulle det verkligen bli mållöst? Det finns så mycket teknisk kvalitet i laget och vi fick se mycket av det i de två första tredjedelarna av planen. När matchen stod och vägde i andra halvlek bjöd Poole på en snurrfint som siste man, Shaughnessy lättade bollen över sig själv och spelaren han hade i ryggen och Norris gjorde en Cruyff-vändning. Robertson, Lane och Anjorin hade tagit sig ur tajta situationer med kroppsfinter och lätta steg, men där det väl behövdes var ytorna för små. Hur många försvarare hade Carlisle utan att parkera bussen? Deras försvarsinsats i andra halvlek var något i hästväg. Teknisk kompetens finns det gott om i Portsmouth, men vi fick också en hel del felpass både runt straffområdet och på mittplan. Packs lugn saknades även om Morrell absolut stod för en kaptensinsats.

Det krävdes en vänsterback för att forcera väggen. Sparkes jagade upp en boll som rullade snett bakåt mot sidlinjen och hade en försvarare i ryggen som utgick från att bollen skulle spelas hemåt och chansade med att täcka insidan. Sparkes hade en helt annan idé och gjorde en snabb vändning åt andra hållet. Inlägget satt fint på Bishops panna och Holý räddade till hörna från höger enligt domaren när det lika gärna kunde ha blivit en från vänster. Precis som mot Wycombe var Robertson snabbt där och lade upp bollen. Precis som mot Wycombe kom Sparkes springande och skickade iväg honom. Och precis som mot Wycombe hittade Sparkes Shaughnessys panna för ett sent segermål. The Shaughness monster hade gjort det igen. Serieledningen var återtagen.

Cambridge 0 - 0 Pompey

Cambridge (4-1-4-1): Stevens; L.Bennett, R.Bennett, Morrison (k), Andrew; Cousins; Brophy (Rossi 90+7), Digby, Lankester (Thomas 90), Kaikai (Janneh 69); Ahadme
Gula kort: Digby
Övriga avbytare: Mannion, May, Gordon, Okenabirhie

Pompey (4-2-3-1): Norris; Swanson, Poole, Shaughnessy, Ogilvie (Sparkes 8); Robertson, Morrell (k); Lane, Saydee (Anjorin 58), Kamara (Yengi 90); Bishop
Gula kort: Kamara, Morrell, Sparkes, Shaughnessy
Övriga avbytare: Schofield, Rafferty, Towler, Stevenson

Domare: Declan Bourne
Publik: 6627 (1470 Pompey-fans)

När ett lag i dålig form möter ett lag i bra form är första målet ofta än viktigare. Tidigt ledningsmål för Portsmouth och Cambridge faller samman. Mark Bonners lag är alltid jobbigt att möta och den här matchen var inget undantag. Det gula hemmalaget spelade på framfoten med hög press och hög intensitet, vilket resulterade i ett skenbart högt tempo med den låga kameravinkeln. Det såg ut som att gästerna inte fick kontroll över matchen inledningsvis.

Mousinho hade en idé om att överbelasta högerkanten genom att sätta in Swanson istället för Joe Rafferty och låta Ogilvie spela mer som mittback än vänsterback. En sorts 3-4-3 där Abu Kamara var vänsterytter istället för vingback och tre av de fyra mittfältarna mer centrala. Framför sig hade Swanson Lane. Taktiken föll lite på att Ogilvie halkade i första minuten, hörde något knäppa till och han kunde inte springa av sig skadan. Det blev byte mot Sparkes några minuter senare och en helt annan profil på vänsterbacksplatsen.

Taktiken bestod trots det och Portsmouth började ta mer och mer kontroll över matchen. Cambridge hade en halvchans efter fint kombinationsspel och sedan ett skott som studsade långt utanför innan gästerna började skapa chanser. Så farligt blev det inte egentligen, utan det krävdes ett inlägg som ändrade riktning för att det skulle hetta till. Kamaras inlägg gick via Liam Bennett över Jack Stevens innan bollen slog i stolpen och när Bishop skulle slå in returen var en Ryan Bennett i vägen.

I paus var Mousinho nöjd med matchbilden. Man hade knackat några gånger på dörren utan att försöka öppna den ordentligt, men det skulle ju spelas en halvlek till och Portsmouth är bra i andra halvan av matcherna. Det var också bortalaget som tog initiativet och Swanson fick ett fint läge i straffområdet. Ringrostigheten gjorde sig dock påmind och skottet kom aningen för sent och gick rakt på Stevens.

Sedan kom laget av sig i samband med att Saydee klev av med skada och därmed var två bytesslottar använda efter en timmes spel. Mousinhos händer var en aning bundna. Yttrarna hade kört fast och det fanns ingen ytter att kasta in. Det gick inte heller att flytta fram Sparkes utan att byta in en mittback och man ville så klart ha kvar möjligheten att sätta in Yengi.

Cambridge hade ett bra läge att göra mål, men i ett trångt läge gick skottet från Jack Lankester för rakt på Norris för att han skulle kunna släppa in det och det blev en rutinräddning för den före detta Cambridge-målvakten. Det var nog tur för domaren att det inte blev mål där för det såg ut som att han hade missat en klar frispark till Portsmouth i momentet före.

Båda lagen hade lägen till lägen, Portsmouth klart fler, men inget av dem tvingade fram några avancerade räddningar. Sent i matchen fick Bishop ett nickläge utan att få någon ordentlig träff och det blev det sista som hände. Portsmouth har större anledning att känna sig missnöjda men inget lag gjorde tillräckligt för att göra mål och 0-0 var logiskt.

Reading 2 - 3 Pompey

Reading (4-1-4-1): Button; Yiadom (k), Dean, Bindon, Guinness-Walker (Mbengue 66, utvisad 99); Craig; Azeez (Mukairu 66), Wing, Savage (Ehibhatiomhan 75), Knibbs (Elliott 66); Smith (Ballard 75)
Mål: Wing 23, Savage 27
Röda kort: Mbengue
Gula kort: Wing, Guinness-Walker, Dean, Elliott
Övriga avbytare: Pereira, Abbey

Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Poole, Shaughnessy, Sparkes (Swanson 90+1); Robertson (Raggett 90+1), Morrell (k); Lane (Kamara 73), Devlin (Saydee 73), Anjorin (Whyte 62); Bishop
Mål: Anjorin 33, Bishop 45+9, Devlin 58
Gula kort: Robertson, Saydee
Övriga avbytare: Schofield, Yengi

Domare: Martin Coy

Publik: 14417 (2891 Pompey-fans)

“Sell before we Dai”. Det var dags för Readings supportrars stora protestmarsch i syfte att pusha ägaren Dai Yongge att sälja klubben. Yongge har fört klubben till ruinens brant med poängavdrag som följd, ett och annat transferembargo och en placering i botten av serien. Däremellan har man lyckats värva starka namn som Charlie Savage, Lewis Wing och Sam Smith. Bra spelare, Rubén Sellés som huvudtränare och en knyta näven i fickan-mentalitet bäddade för en svår uppgift för Portsmouth.

Det var en protestmarsch som Pompeys supportrar också var inbjudna till. En betydande del hade svarat med kalla handen på sociala medier för minnet av hur Readings supportrar hånade och häcklade för drygt tio år sedan sitter kvar. Det fanns ändå de som tyckte att det var läge att vara den större personen och valde att gå med i marschen. Kanske behöver vissa supportrar uppleva tuffa perioder med sin egna klubb för att inse hur jobbigt det kan vara att inte veta om klubben går under eller inte. Det är lätt att titta utifrån och döma, men när allt kommer till kritan är det inte så lätt för supportrar att få bort en korrupt ägare.

Matchen inleddes trevande och det var inte alls ett Portsmouth som vi vant oss vid den här säsongen. Matchen blev avbruten två gånger på grund av att tennisbollar kastades in på planen som en del av protesten och just den varianten var svår att se någon djupare poäng med. När spelet hade kommit igång efter det andra avbrottet var Reading hetare och tog ledningen efter svagt försvarsspel. Smith kom loss till vänster i misstänkt offsideposition och vände upp för att slå in ett farligt inlägg. Shaughnessy nickade undan bollen, men inte bättre än att den hamnade hos Wing som tog emot och sköt in 1-0 på volley, i frånvaron av försvarsarbete av Anjorin.

Minuterna senare var det dags igen när André Yiadom enkelt ryckte ifrån Anjorin vid hörnflaggan och slog ett inlägg som hamnade hos Savage. Ny volley i mål och 2-0 för hemmalaget, precis vad klubben och dess supportrar behövde!

Nu vaknade Portsmouth och härifrån tog man tag i matchen med ett järngrepp. Sparkes vann en frispark som han haltade fram för att slå, men även en haltande Sparkes slår bättre inlägg än de flesta och Reading ska tacka David Button för att han höll lagets nolla när Shaughnessy nickade från nära håll. Nollan höll dock inte länge. Några smarta passningar av Morrell och Robertson på mittfältet släppte iväg Lane på högerkanten. Hans inlägg satt perfekt på foten på Anjorin som skickligt satte 2-1 vid stolpen på volley. Han hade börjat kompensera för sina försvarsmissar.

Matchens nyckelmoment kom strax därefter när Portsmouth tappade boll på offensiv planhalva och en genomskärare gav Smith fri väg mot mål. Shaughnessy hade nästan stoppat honom med en utsträckt arm och hade blivit utvisad om han hade lagt sig och sedan kom Norris ut fel och missade både boll och spelare. Smith hade öppet mål, men lade bollen lite för högt och lite för snett.

Det var bortalaget som var klart farligast och både Anjorin, Robertson och en av hans egna mittbackar testade Button innan tilläggstiden. De åtta minuterna hade tickat iväg och spelare och supportrar gnällde över att halvleken inte var över. Hade man glömt bort att hemmalagets spelare hade maskat bort ytterligare någon minut? Domaren hade det inte och den extra minuten räckte för en chans till. Morrell hittade Bishop i straffområdet. Han förpassade bollen till Terry Devlin som sköt via en försvarare till Lane som slog in bollen framför mål där Bishop var helt ren. Bishop hade missat mycket mot Carlisle och inte haft någon lycka mot Cambridge, men den här chansen gick inte att missa. 2-2 (eller 30 lika?) sekunderna innan halvtid och ett målfirande som spelade an på tennisbollar.

Första halvtimmen av andra halvlek utspelade sig nästan uteslutande på Readings planhalva. Button briljerade med en fin räddning på Anjorins cykelspark och Bishop och Devlin hade varsin halvchans. 2-3 kom efter ett tålmodigt anfall där Robertson drog med sig spelet till höger innan han satte en fin crossboll till Sparkes. Vänsterbacken tog emot, petade fram bollen och slog ett djupt inlägg som Bishop nickade ner till Devlin. 19-åringen tvekade inte och nöp till med en volley som satt i nättaket och så hade han gjort sitt första ligamål i sin första ligastart.

Portsmouth gick för att avgöra matchen och borde gjort så när Poole fick fritt nickläge på Sparkes frispark utan att träffa mål. Gavin Whyte hoppade in och skapade en och annan farlighet utan att Button behövde anstränga sig. Så kom plötsligt en scenförändring efter en serie byten av båda lagen. Plötsligt dominerade Reading lika stort som Portsmouth hade dominerat. Man hade förstås inget att förlora i det här läget samtidigt som bortalaget tappade i precision i passningarna ut på kanterna och mot Bishop. Kelvin Ehibhatiomhan fick den första fina kvitteringschansen, men hans skott räddades av Norris till hörna.

För all dominans skapades det inte mycket men det som skapades var farligt. Djupt in på tilläggstid sprang sig Ben Elliott loss centralt och kom till skott, men återigen räddade Norris. På den efterföljande hörnan hamnade bollen hos Button någon meter bakom straffpunkten och efter att ha lagt bollen till rätta sköt målvakten ett skott som var hårt, men väldigt missriktat och Portsmouth kunde andas ut. Det var en konstig match som inleddes med ett slappt bortalag som sedan hade matchen i ett skruvstäd, för att sedan tappa greppet och det var inte så mycket på eget grepp som man nästan föll som på grund av en stark motståndare. Reading kan ta med den sista kvarten plus tilläggstid till nästa match som plattform att bygga på. Det blev fem mål men båda målvakterna briljerade, Button med en handfull kvalificerade räddningar och Norris med två.

Det är 10-5-0 nu och 26 raka ligamatcher utan förlust. På de 30 senaste matcherna i samtliga tävlingar har Portsmouth förlorat en och det var efter straffar mot Peterborough i ligacupen. Avståndet till tvåan Oxford ökades till sex poäng, om än med en match mer spelad, sedan domaren Sebastian Stockbridge varit den stora stjärnan när Wycombe gästade Kassam Stadium. Han dömde ut tre straffar varav en för vardera laget som var ytterst billig i 2-2-matchen. Liam Manning protesterade till sig ett rött kort för en av straffarna som gick till Wycombe och det är svårt att se sig själv inte göra detsamma.

Med en knapp tredjedel av säsongen spelad har Portsmouth imponerat mest med tvåan Oxford strax därefter. Oxford har dock tappat lite i resultat den senaste tiden medan Bolton tycks ha kommit igång på allvar. Barnsley och Peterborough hänger med bättre än väntat medan såväl Blackpool som Derby alltjämt hackar. Jag tror att det är dessa sju som kommer göra upp om de sex första platserna. Säsongen är lång, fylld av dåliga domslut, skador och avstängningar, och det kommer att svänga hit och dit.

Men vilket läge att vara i!