Utmärkelser med Robert
Det är lite stiltje på nyhetsfronten för närvarande och då passar det bra att börja sammanfatta säsongen så smått.
Säsongens lågvattenmärke: Det finns ganska många usla insatser att välja mellan denna säsong. För mig blir det ändå insatsen på Craven Cottage som tar priset. Fulham var fantastiskt bra den här säsongen och det var absolut ingen skam att förlora mot dem, dock på det sättet som vi gjorde det på. Försöket att ställa offside på offensiv planhalva säger nog allt. 3-1 slutade matchen.
Säsongens sportsligaste: Andrei Arshavin visade prov på ärlighet och sportslighet när han påpekade för domaren Lee Mason att Sean Davis tackling på honom inte skulle vara straff. Nu blev det ändå straff men en fin tanke av den söte ryssen.
Säsongens Zokora: Såg inte matchen mot SC Braga men efter vad jag hört så är de värda den här utmärkelsen. Jag väljer dock att passa på den här.
Säsongens Chris Foy: Stuart Atwell, det räcker så.
Säsongens bästa: Att kontraktet säkrades trots en väldigt blek säsong. Nu ska det bli spännande att se hur framtiden ser ut.
Säsongens spelare för Portsmouth: Glen Johnson känns given.
Säsongens spelare mot Portsmouth: Deco var riktigt bra mot Pompey i premiären och både han och Chelsea såg ostoppbara ut. Skador och tränarbyten stoppade portugisen från vidare framgångar.
Säsongens prestation: Som bekant så har inte enstaka prestationer duggat speciellt tätt under säsongen. Jag tror ändå jag lyckats hitta mitt val. Pompey – Everton 2-1, bortalaget tog ledningen innan Peter Crouch stod för två mål och tre mycket viktiga poäng.
Säsongens klant: Det svider lite att välja John Utaka, men jag gör det ändå. Den största anledningen till det är matchen mot Blackburn. Han lyckades med konststycket att missa öppet mål och skjuta den sämsta straffen jag sätt på länge, under än väldigt kort period. Det positiva med Utaka är att han äntligen börjat skapa chanser och han gjorde ju som bekant mål mot Sunderland. Jag hoppas verkligen han kan hitta den där magin jag såg hos honom när han kom till klubben.
Säsongens besvikelse: Grekernas ankomst blev väl inte riktigt vad man hoppats på. Basinas spelade tre matcher och var helt ok men Gekas närvaro i klubben blev väl ingen glad av. Fiasko är milt sagt.
Säsongens match: Europaäventyret blev inte den succé man kunnat hoppas på. Trots det så var det riktigt fint besök på Fratton Park, nämligen AC Milan. Pompey ledde 2-0 och såg ut att gå mot seger när tio minuter återstod. En briljant frispark från Ronaldinho och ett klassiskt Pippo Inzaghi mål gav slutresultatet 2-2. Vi har vant oss med storlag på Fratton Park men med Milan kändes det ändå extra lyxigt.
Säsongens mål av Portsmouth: Glen Johnsons underbara mål mot Hull känns ganska givet. Han tar med sig bollen med bröstet och avslutar med ”fel” fot på volley och bollen seglar i en båge in i krysset.
Säsongens mål mot Portsmouth: Ronaldinho är en av de absolut största stjärnorna på senare år. Hans frispark som jag nämnde lite tidigare är brasse magi och grymt snyggt.
Säsongens Portsmouth – Reading (japp, Oxford 5 – 5 Portsmouth duger inte längre.): Wolfsburg – Pompey 3-2. Fyra mål efter 25 minuter och det kunde lika gärna blivit 7-4. Pompey ledde med 2-1 mot de tyska mästarna men efter misstag av David James så rann segern ur händerna.
Säsongens Pedro Mendes-ögonblick (Utmärkelsen anspeglar på hans drömmål mot Man City som gav segern med sekunder kvar av stopptiden, inte på alla de tillfällen då han blivit överfallen av en motståndare.): Nadir Belhadj/Kanus hörnmål mot Bolton klarar åtminstone halva kraven här. Det var absolut inte snyggt, men ack så viktigt.
Säsongens miss: Se ”Säsongens klant”
Säsongens antiklimax: Förra säsongen lyftes FA-cup bucklan och därmed så var vi kvalificerade för Europa. Cupspelet blev inte lika framgångsrikt denna säsong. Uttåg ur alla tre (UEFA, Liga och FA) cuper tidigt. Jag som hade hoppats att FA-cup vinsten var något att bygga vidare på.
Säsongens mest avslappnande insats: Den betydelselösa matchen mot Heerenveen i UEFA-cupen var fantastiskt bra, skönt att avsluta bra.
Säsongens överträffare: Hermann Hreidarsson har helt klart överträffat mina förväntningar.
Säsongens roligaste: Linvoy Primus comeback!
Säsongens ”honom hoppas jag slippa se i motståndarlaget nästa säsong”: Gabriel Agbonlahor är så fruktansvärt farlig, även om han kanske blivit överglänst vissa stunder av Ashley Young. Agbonlahor är ändå min favorit fast det gör inget om han missar mötena med Pompey.
Säsongens sämsta match: 0-6 Mot Manchester City.
