Sista gången med Pompey i finrummet?
Sista helgen i november hade jag och min flickvän bokat in en weekend i London. Samma helg skulle Pompey möta Manchester United på Fratton Park. Jag lyckades få tag i två biljetter och vi fick uppleva en mycket trevlig match, trots förlusten.
Det var egentligen inte alls tänkt att bli som en fotbollsresa. Vi hade bokat för fyra dagar i London, fredag till måndag. Det är ganska många dagar att strosa runt på, så då tänkte jag att man kunde avvara lördagen åt fotbollen. Jag la fram förslaget för min flickvän och hon hade absolut inget emot att följa mig dit. Hon har fått stått ut med ganska mycket fotboll från Pompey på tv, så det fanns nog en ganska stor nyfikenhet på att uppleva fotbollen på plats.
Då var det bara att fixa biljetter. Som vanligt hörde jag mig för med Joakim på skandinaviska supporterklubben och via Portsmouths biljettkontor. Till min glädje så fick jag bekräftat att två biljetter var reserverade och att det bara var att ange sitt namn i luckan på biljettkontoret på matchdagen. Jag hade dock ingen aning om vilka platser vi fått.
Som så många gånger förr så använde vi oss av Ryanair. Efter ca 40 minuter på tåget från Stanstead Airport var man väl framme vid Liverpool Street Station. Trots att vi visste att det inte var alltför långt till hotellet så valde vi ändå att ta taxi. Hotellet låg mycket bra placerat i Brick Lane där det finns mycket roligt att upptäcka. Tunnelbanestationen Aldgate East låg endast ett stenkast från hotellet så jag var mycket nöjd. Resten av dagen spenderades åt julshopping och en hel del annat som London har att erbjuda.
Matchdagen så kommen och jag hade valt att ställa klockan tidigt för att kanske hinna med en sväng nere i Portsmouth. Duschade och iordninggjorda så tog vi tunnelbanan från Aldgate East till Waterloo Station. Där handlade vi tågbiljetter och satte oss på första bästa tåg mot sydkusten. Tågresan tar drygt två timmar och går direkt till stationen Fratton som ligger mycket nära Fratton Park. Så även denna gång föll jag för frestelsen att gå av där istället för att fortsätta några stationer till för att se lite mer av staden Portsmouth. Jag kände också att jag ville ha biljetterna i min hand innan jag gav mig iväg på kulturella utflykter. Så biljettkontoret blev första anhalten. Det var förstås inga problem att få dem då de redan var betalda men det kändes ändå som en lättnad att ha det gjort. Jag hade ingen aning om vart platserna var innan och blev glatt överraskad när det var på Fratton End vi skulle få sitta. Tidigare gånger har jag suttit på långsidan (North Stand) och det är inte riktigt samma sak.
Området vid biljettkontoret skiljer sig en hel del från arenaområdet i övrigt då allt är nybyggt och modernt. Där ligger även klubbshopen som jag passade på att besöka. Jag köpte mig en replika av bortadressen och sen en halsduk som kom till användning på direkten då det var riktigt kallt.
Folk hade samlats runt parkeringen vilket borde betyda att spelarna var påväg in. Det är roligt att se spelarna på nära håll och vad de har för bil. Nadir Belhadj körde en Porsche Cayenne och han skjutsade Anthony Vanden Borre, Frédéric Piquionne och Danny Webber. Det roligaste med det gänget var när de skulle skriva autografer och autografjägarna tog fel på Piquionne och trodde det var Kanu. Sedan blev snudd på pinsamt när Asmir Begovic klev ur sin bil och någon ropade och undrade vem han var. David James var skadad till den här matchen och Begovic var därmed första val denna dag.
Efter att ha strosat runt arenan och tagit oss några öl så bestämde vi oss för att ta plats på läktaren. Platserna var lika bra som vi väntat oss och stämningen var galet bra. Läktaren är ju som ett gammalt plåtskjul så det ekar och höjer ljudnivån än högre. Själva matchen var mycket speciell och innehöll inte mindre än tre straffar och ett hattrick av Wayne Rooney. Mike Dean dömde och ingen av straffarna var väl direkt solklar. Manchester United vann matchen med 4-1 men trots förlusten så var detta en riktigt underhållande och rolig match. Detta var dessutom Avram Grants första match sedan comebacken i Pompey.
Resan hem till London blev dock en mardöm. Tidigare besök på Fratton Park har motståndet varit Bolton, Middlesbrough och Wigan. Nu var det Manchester United och det är lika med mer folk som ska till London. Polisen fixade provisoriska “gates” så att det skulle bli någon slags ordning. Vi fick vänta nästan två timmar innan vi kom på ett tåg. Lägg därtill att det var ett hällande regn och november kyla. Alla våra saker inklusive pengar var blöta så resten av kvällen gick åt till att försöka torka.
