Pompey 4-2 Man City
Redknapps taktik var solklar: att få Yakubu i en-mot-en-situationer med Richard Dunne. Och det skulle lyckas till slut. Efter en otrolig match.
Titta på laguppställningen ovan. Visst ser den märklig ut! En renodlad forward, en renodlad yttermittfältare och ingen ytterback.
Men uppställningen var ändå logisk. Stefanovic är bättre defensivt än Taylor och användes för att få stopp på Sinclair. På andra kanten fick Primus effektivt stopp på Tarnat, medan Fowler och Anelka var livsfarliga, som de brukar vara.
Berkovic skapade gång på gång bra lägen för Pompey med sina passningar och i andra halvlek fick äntligen The Yak belöning för alla löpningar. Två mål idag och fyra mål på åtta dagar. Synd att han kommer åka till afrikanska mästerskapen snart.
Och så över till denna fantastiska match. För Citys fans var den säkert inte fantastisk för City borde haft full kontroll efter en rättvis ledning i halvtid. Men för oss.. Att uppleva den här matchen genom webbradion var fantastiskt!
Det var med blandade känslor som Seaman lämnade planen i den 13:e minuten. Seaman fick stående ovationer av hemmapubliken (sic!) när han byttes mot Kevin Stuhr-Ellegaard. En ouppvärmd målvakt kan ju inte skada Pompey.
Men ändå, jag började fundera på vad jag skulle skriva i matchrapporten i halvtid. Visst, Pompey startade bra och fick ett ledningsmål sedan Bergers frispark funnit Stefanovic panna, men City arbetade sig in i matchen. För liksom Leeds kvitterade City bara minuten efter Stefanovic mål, och tre ribbträffar senare hade gästerna tagit ledningen.
Men vid ställningen 1-1 skulle Berkovic haft straff, det lär TV-bilderna visa enligt kommentatorerna. Engelska domare är riktigt bra ute på plan, men i straffområdena är de inte alls bra. Filmningar ger straff medan fällningar inte gör det.
Å andra sidan vet jag att israelen har taskig balans i straffområdet, särskilt efter två-tre finter..
Vi skulle inte behöva vänta länge på en kvittering. The Yak slog resolut in 2-2 ett par minuter in på andra halvlek vilket banade väg för en fin vändning. Bollen hade gått från ände till ände under hela matchen och så skulle det fortsätta. Trots sex mål var detta missarnas match, och den som missade mest var Robbie Fowler, två ribbträffar idag.
Bara minuter efter kvitteringen hade Barton ett kanonskott inne, men det blev bortdömt, och jag tvivlar på att Pompey hade tagit poäng om målet blev godkänt.
Men det var Pompeys dag. Berger svarade för ytterligare en frisparkassist när han fann Sheringhams panna, och veteranen bröt äntligen sin måltorka.
Och sedan följde citatet: "Liam and Noel Gallagher, where is your Wonderwall?".
Sedan följde en intensiv City-press som till slut resulterade i mål. För Pompey. de Zeeuws långa rensning fann Yakubu som avgjorde med ett lågt skott förbi Stuhr-Ellegaard.
Resultaten idag ger följande tabell:
12.Evert 21 6 6 9 25-28 24
13.Totte 21 7 3 11 24-30 24
14.Middl 20 6 6 8 17-23 24
15.Man C 21 5 7 9 30-32 22
16.Black 21 6 4 11 31-35 22
17.Ports 21 6 4 11 25-32 22
18.Leice 20 4 7 9 28-31 19
19.Leeds 21 4 5 12 18-42 17
20.Wolve 20 3 6 11 18-43 15
Var resultatet rättvist eller inte? Om jag kände till resultatet i halvtid hade jag sagt nej. Nu vet jag inte. En match med så positiv och offensiv fotboll tycker jag bägge lagen borde vinna. Men det är å andra sidan på tiden att Pompey vinner sådana här matcher.
Redknapp skyllde 1-2-målet på Primus, men Primus spelade upp sig. The Yak visade i andra halvlek vilken form han är i. Berkovic var riktigt bra, men tröttnade i andra halvlek.
Men framförallt måste jag berömma Richard Hughes. För två år sedan spelade han i Division 2 med Bournemouth. I fjol spelade han en handfull matcher innan han skadade sig, och nu har Pires-look-a-liken gjort ett par riktigt bra matcher i Premier League. Jag är inte säker på att Faye kommer att kunna peta Hughes. Den förre skotske U21-mannen kom från ingenstans och löste mittfältskrisen.
När ringer Berti Vogts?