Pompey 0 - 2 Chelsea
En jämn match slutade med bortaseger. Inte helt oväntat och inte helt orättvist. Men inte heller helt rättvist.
Jag tänker fatta mig kort den här gången. Klockan är halv tolv på kvällen och Pompey har precis förlorat hemma mot Chelsea med 0-2. Ett väntat resultat, visst, men bakom siffrorna döljer sig ett tappert hemmalag som har all anledning att stå rakryggade.
0-2 speglar inte matchbilden utan mer VAR lagen hade sina lägen. Pompey hade många långskott och ett flertal halvchanser medan Chelsea hade ett fåtal riktigt heta chanser och några långskott.
Chelsea skapade farliga målchanser medan Pompey avslutade bra från taskiga lägen. Inte helt oväntat, men vår förhoppning var att Bergers långskott hade resulterat, eller något av Lua Luas fina avslut.
Pompey vågade spela sitt eget spel och återigen kan åtminstone statistiken visa på att man spelade jämnt med motståndaren. 11-10 i avslut och 5-4 i skott på mål talar sitt tydliga språk, eller hur?
Men även upplevelsen av matchen pekar på att Pompey inte var uträknat förrän Crespo bröstade in 0-2.
Crespo har jag för övrigt satt upp på min lista över matchens positiva detaljer:
1. Vi höll jämna steg med Chelsea.
2. Vi spelar VÅRT spel.
3. Wayne Bridge var osynlig, liksom Gudjohnsen.
4. Crespo varnad för filmning. Ja ja, jag vet att Berkovic faller lätt också, men faktum är att skådespelarna förstör vår sport och jag är glad att filmningar bestraffas i England.
5. Insatserna som Quashie, Mornar, Yakubu och Lua Lua levererade.
Jag tror fortfarande vi klarar oss. Dagens insats visar att vi är bättre än Wolves och Leicester eftersom vi kan utmana storlagen. Återstår bara att se vilket det tredje laget blir som vi ska ha bakom oss.
Egentligen, det enda som oroar mig är att vi ligger taskigt till i tabellen, har liten marginal till strecket och tar för få poäng per match för tillfället.
