Pompey 1 - 0 Man U
Pompey kämpade till sig en oväntad trepoängare mot tabelltrean från Manchester. Tre poäng var ett gigantiskt steg mot nytt kontrakt, men segern var inte rättvis.
Motivation slår klass brukar det ju heta. Man kan också säga att ibland slår destruktiv fotboll konstruktiv fotboll. Den destruktiva vägen var Pompeys väg den här gången, och det lyckades.
Gästerna tog tidigt kontroll över matchen och skapade ett tryck mot Pompeys mål. Ont om målchanser var det, men det kändes hela tiden som om gästerna skulle ta ledningen. Bästa chansen hade Solskjaer, men Shaka Hislop svarade för en klassräddning.
Precis när man började fundera på hur länge Pompey skulle stå emot (läs: precis när vi började längta till halvtid) snappade Smertin upp bollen på mittfältet. Han fann LuaLua som satte full fart längs högerkanten.
Stone missade inlägget, men fick bollen lite turligt av Neville. Från nära håll gjorde Stone inget misstag och 1-0 var ett faktum. Orättvist eftersom Pompey inte var med i matchen.
Efter målet fick man mer att säga till om. Det var som om spelarna började använda bägge lungorna. Man lyckades hålla spelet uppe halvleken ut och startade den andra ganska bra.
Fem minuter in på andra halvlek hade Yakubu den stora chansen, men skottet smet decimetrar utanför stolpen.
Istället för 2-0 byggde gästerna upp mer och mer tryck mot Ty Europe Stand. Men i straffområdet var det trångt och när de Zeeuw eller Stefanovic inte fick undan bollen blev skottlägena svåra och skotten for antingen utanför eller hamnade rakt på Hislop.
Det märktes vilket lag som var berett att kämpa hårdast för poängen och det visade sig bli avgörande idag. Med lite mer vilja framför Pompeymålet hade matchen kunnat sluta annorlunda.
Det gjorde den inte nu. Närmast kom gästerna i 88:e minuten då Neville gjorde en halv cykelspark mot mål efter mycket flipper i straffområdet. Reprisen visade att bollen touchade Taylors arm, och straff hade inte varit helt fel dömt.
Men, som jag brukar säga, nog hade jag muttrat något i stil med att sådana där straffar får aldrig vi.
Domaren var ett hett samtalsämne på Pompey World efter matchen. Supportrar ringde in till programmet och menade att domaren var Uniteds 12:e man. Men även om han hade en dålig dag tyckte jag inte han var speciellt orättvis.
En för oss otroligt spännande andra halvlek led mot sitt slut då Yakubu slet sig fri, men hans skott räddades av Carroll.
När slutsignalen ljöd minuten senare hade Pompey besegrat United för första gången sedan 1959. Dessutom var dagens seger den andra med de Zeeuw som kapten. Ett vinnande recept?
Pompeys kämpatakter vann över Uniteds spelmässiga överlägsenhet. Efter dagens match finns det ingen anledning att tro på nedflyttning.
Men visst, det känns inte helt bra att vara jagad av Man City och Leeds..
