Pompey 5 - 1 Middlesbrough
Sista matchen blev en klang och jubeltillställning för hemmalaget där Teddy Sheringham tog farväl med att göra ett mål.
1956 blev Pompey 12:a, det var då sex år efter den senaste ligatiteln. Igår säkrade man sin bästa placering sedan dess då man tog sig förbi Blackburn upp på en 13:e-plats.
Det såg tidigt ut som om laget skulle defiliera mot en säker seger men Zendens reducering skapade lite match även om den punkterades strax efter.
Pompey, med en 352-uppställning, gjorde 1-0 i matchens första anfall. Berkovic genomskärare var perfekt liksom Yakubus avslut. Knappt tio minuter senare var det dags igen då samme Yakubu slog in tvåan på straff efter att han själv blivit fälld av Mills.
Mendieta hade sedan ett skott från distans som inte var riktigt nära innan Smertin, Yakubu och Quashie avlossade varsitt skott. Mest synd var det på Quashies kanon som var riktigt nära.
Reduceringen kom strax innan en halvtimma var spelad då Zenden klippte till på Jobs passning. 2-1 efter ett fint distansskott som borrade sig in i Hislops vänstra hörn.
Men spänningen blev kortvarig då Yakubu tog vara på en försvarsmiss tre minuter senare och gjorde 3-1.
Första halvlek gjorde Pompey mer eller mindre som de ville med de omotiverade och skadedrabbade gästerna. Men Boro lyfte upp sitt spel i andra halvlek och hade flera reduceringschanser.
Men inhoppande Teddy Sheringham avgjorde definitivt då han fint framspelad av kompisen Matthew Taylor slog in 4-1. Bara minuter senare gjorde Yakubu sitt fjärde mål när han fastställde slutresultatet 5-1. Senast en Pompeyspelare gjorde fyra i en match var när Guy Whittingham gjorde lika många mot Bournemouth i FA-cupen 1992.
Siffrorna rinner lätt iväg i sådana här betydelselösa matcher, men jag måste imponeras av Yakubus målfarlighet, Quashies bollvinnande och Taylors fina kantspel. Det känns som att Pompey har lyckats hitta sitt egna spel under de sista månaderna, ett spel som håller i Premier League.
Därför är det nödvändigt att trion Harry, Jim och Milan är kvar nästa säsong också. Harry sade efter matchen att han är säker på att han sitter kvar samtidigt som han sade att han aldrig någonsin velat bli av med Jim, the bald eagle.
Fansen sjöng bland annat "There´s one Milan, with Harry and Jim", samtliga tre fick en rejäl hyllning under hela matchen. Efter matchen var det härlig feststämning då spelarna sprang ärevarv och tackade publiken.
Årets sämsta kommer från Quay Radio:
Micky Quinn: It´s barbeque time as well at Manchester City, Wanchope´s got another one.
Sam Matterface: Yes, one chop, two chops.
Säsongen är över, och de Zeeuw har valts till fansen val av årets spelare. Nu ska säsongen sammanfattas av redaktionen under den närmsta tiden innan det blir dags att koncentrera sig på silly season igen.
