Watford 3 - 0 Pompey
Vad var det som hände egentligen? Samma fråga som man ställde sig i Southampton för några veckor sedan ställer man sig nu i Portsmouth. Watford till semifinal.
Hur kunde det här ske? Var det skadorna på fem av sex forwards? Var det Redknapps avgång som fick en något retroaktiv effekt? Eller var det så att dagens presskonferens fick spelarna att tappa fokus?
Det känns inte riktigt bra att leta efter bortförklaringar efter det här minst sagt förödmjukande nederlaget, så jag nöjer mig med fakta.
Watford var bra idag. Så fort hemmalaget hade tagit ledningen insåg man att Pompey skulle ha svårt att komma tillbaka. Det är svårt att spela mer offensivt när man inte har några offensiva alternativ på bänken.
Watford 3 - 0 Pompey. Watford har gjort det igen, och Watford kanske till och med kan upprepa bedriften i semifinalen.
Hemmalaget vann klart rättvist. Pompey hade mycket boll, men fick ut otroligt lite. Primus missade mål från två meter i inledningen, och när Ashdown missade i mitten av första halvlek slog Helguson till.
Berger hade ett fint skott räddat av Richard Lee i slutet av första halvlek, men matchen avgjordes när Helguson gjorde 2-0 i andra halvlek.
Det är bara att gratulera Watford till en bra match. När Ashdown tvingades göra ett antal fina räddningar i andra halvlek undrade jag hur det kommer sig att Watford är ett mittenlag i Coca Cola-ligan. Det undrar säkert Southampton också.
Det som oroar mig är fansens reaktion på den här matchen. Kommer man att hoppa på Mandaric på nytt och anklaga honom för Redknapps avgång? Det Pompey behöver nu är lugn och lite stabilitet.
Pompeys uppställning: Ashdown - Primus, de Zeeuw, Unsworth (Griffin, 46) - O'Neil, Stone, Berger, Berkovic (Harper, 46), Quashie, Taylor - Fuller
