Pompey 4 - 1 Southampton
Southamptons för dagen svaga defensiv banade väg för Pompey som tog en enkel derbyseger.
Det är inte helt enkelt att vara en god vinnare i det här läget, men jag ska göra mitt bästa för att skriva en rättvis matchrapport.
Efter Redknapps "svek", Quashies övergång och alla hårda ord de båda kastat mot sin förra arbetsgivare känns det nämligen oerhört skönt att Pompey fått revansch på de båda. Man har ofta fått känslan av att Redknapp försökt sänka vår klubb.
Framförallt det faktum att Redknapp tog över som Southamptons manager trots att han sagt att han inte skulle göra det har upprört känslor i England. För mig och troligtvis de flesta andra svenska Pompeyfans är Redknapp och Quashie enda anledningarna till att hysa agg mot grannarna.
Vi bryr oss inte om vilka som var strejkbrytare om man säger så.
Snacket inför matchen har inte varit så omfattande som man kunde väntat sig. Redknapp har förstås ännu en gång hävdat att Pompeys fans borde tacka honom.
Genom hela matchen var Pompey hetare än sina motståndare. Viljan att sätta Redknapp på plats tycktes hetare än gästernas vilja att ta sig över strecket, men faktum är att Pompey hade ett betydligt bättre psykologiskt läge inför matchen. Att Peter Crouch skadade sig på uppvärmningen gjorde inte läget bättre för gästerna.
Det innebar ett mer avslappnat hemmalag och ett mer spänt bortalag. Därför var det ingen tillfällighet att Lua-Lua blev fri med Niemi i andra minuten. Lundekvam tvekade på en chansboll och Niemis misslyckade utrusning resulterade i straff för hemmalaget.
Kommentatorerna tyckte att en målchansutvisning var på sin plats, men jag är glad att domaren nöjde sig med straff. Yakubu visade inga nerver när han lättade in bollen i nättaket.
Pompey tryckte på bra och skapade strax därefter en hörna som ledde till att Stefanovic styrde Bergers inlägg över. Sedan sköt Lua-Lua ett placerat skott från distans. Niemi räddade den gången, men Lua-Lua skulle få chansen igen.
Efter 17 minuters spel slog Berger en patenterad frispark som nickades in av kaptenen Arjan de Zeeuw, beslutsamheten personifierad. Strax därefter utnyttjade Camara ett missförstånd i hemmalagets backlinje. Hans ryck och avslut höll högsta klass och 2-1 var ett faktum.
Repliken från Pompey kom dock omgående. Niemi missbedömde Lua-Luas snabbhet ännu en gång och när målvakten missade visade Lua kyla och skicklighet genom att slå in 3-1 i det tomma målet.
Lua-Lua avslutade en fantastisk halvtimme med att prickskjuta 4-1 från 20 meter. Snyggt och effektivt. Strax därefter klev han av med en sträckning som han har haft känning av ett tag. Spelade han tillräckligt länge för att kunna bli utsedd till matchens lirare? Ja, enligt mig i alla fall.
Kevin Phillips hade en bra chans att skapa lite spänning i matchen på nytt, men hans nick på Redknapp den yngres inlägg täcktes undan av en hemmaförsvarare. Sedan var Berger nära med två fina skott, det första på frispark.
I andra halvlek kontrollerade hemmalaget matchen. Laget är bra på att hålla i bollen och det var precis det man gjorde. Man fick motståndarna att jaga.
Men Southampton gav inte upp och ska ha beröm för det. Man kom dock inte närmare en reducering än Quashies distansskott som tvingade Ashdown till en kvalificerad räddning. I ärlighetens namn var det dock närmare 5-1 än 4-2 och Kamara borde också ha gjort åtminstonde ett mål idag.
Resultatet innebär bland annat att Pompey har säkrat en slutposition högre än Southampton för första gången sedan 60-talet.
