Crawley 0 – 3 Portsmouth

Matchen mellan toppen mot botten slutade med en klar seger för bottenlaget. Bakom de klara siffrorna döljer sig två utvisningar för hemmalaget, ett antal kontroversiella situationer och två supporterskaror som turades om att skandera ”off, off, off” så fort domaren blåste i pipan.

Detta var Portsmouths första besök på Broadfield Stadium och med det kom den första vinsten på den här nivån på 30 år. 1600 bortafans gjorde även denna bortamatch till en hemmamatch, även om hemmapubliken stundtals gav dem en match.

I bortalaget debuterade Gabor Gyepes som mittback och Josh Thompson vikarierade som högerback istället för landskampsupptagne Mustapha Dumbuya. I bortalaget kunde vi hitta Shaun Cooper, en av många unga spelare som placerades i Harrys frysbox.

Det var hemmalaget som inledde något bättre och som hade ett visst tryck mot Mikkel Andersens mål, men målvakten hade förvånansvärt lite att göra. Första avslutet kom i tionde minuten från Nicky Adams, men Kevin Long blockerade.

Darren Deadman är domaren som dömde bort Ipswich självmål på Fratton Park i våras trots att det långa inkastet från Greg Halford mycket tydligt tog på en bortaspelare. Den här gången var han i centrum igen, men inledningsvis skötte han sin uppgift utmärkt. Han lät spelarna kämpa om bollen i lägen där Mike Dean hade flöjtat sönder matchen, och han tog varningarna där de skulle tas. Ett exempel på en sådan var varningen på Hope Akpan i den tolfte minuten efter en sen tackling på Brian Howard.

Portsmouths första läge kom i den 14:e minuten efter en suverän passning med vänster yttersida från högerkanten av Jack Compton. Luke Rodgers fick ett bra läge till vänster i straffområdet, men tog ett tillslag för mycket och David Hunt kunde täcka skottet till hörna. Därefter byggde hemmalaget upp lite tryck igen, återigen utan att lyckas testa Andersen. Hunt och Akpan sköt varsitt skott utanför.

Efter dryga halvtimman försökte Kyle McFadzean liva upp matchen genom att ge sig ut på en offensiv räd från sin mittbacksposition, men han fick bollen för långt ifrån sig och Gyepes kunde rensa undan. McFadzean fullföljde mycket fult och Gyepes fick en rejäl smäll över vänster underben, men Deadman nöjde sig med att ge gästerna frispark när en varning var det minsta som borde utdelats.

Varningen kom dock minuten senare och då på Josh Simpson som rev ner Izale McLeod som var på väg att hitta en fin yta på mittplan. En klar varning och det första bra som McLeod lyckats med så långt. Anfallaren var annars på god väg att slå Filippo Inzaghis offsiderekord i den första halvleken.

Just offsidelöpningarna från McLeod och Rodgers var det största problemet med Portsmouths anfallsspel. Bägge två söker gärna ytor bakom backlinjen, men Crawleys försvarare var ständigt beredda och flyttade upp med god tajming. Då hemmalaget överlag inte spelade speciellt bra skulle jag vilja säga att detta var enda anledningen till att man lyckades etablera tryck vid ett par tillfällen i första halvlek.

Ett sådant tillfälle var perioden efter varningen på Simpson. Efter att ha pressat på för ett ledningsmål ett par minuter skapade man sin enda riktiga målchans på hela matchen i den 39:e minuten. En hörna skapade panik i gästernas försvar, men Thompson kunde blockera Coopers skott från nära håll.

Gyepes hade nu försökt kämpa vidare med sin skadade fot i drygt fem minuter, men debutanten tvingades ge upp. In kom Adam Webster, truppens yngste spelare med sina 17 år, och tog plats på högerbacken. Thompson klev in centralt.

Minuten senare inträffade den första matchavgörande händelsen. Portsmouth stressade hemmalagets backlinje till ett svagt uppspel centralt på egen planhalva och McLeod såg sin chans att hinna före Simpson. Simpson, varnad åtta minuter tidigare, fick den lysande idén att försöka chansbryta med en illa tajmad glidtackling. McLeod hade redan bestämt sig. I momentet då han fick med sig bollen med sin vänsterfot kastade han sig och det måste sett ut från Deadmans vinkel som om tacklingen hade träffat. Själv var jag säker på att det var filmning redan innan repriserna bekräftade att tacklingen hade missat, och inte heller hindrade tacklingen McLeods löpning då han inte behövde hoppa över Simpsons ben.

Deadman tvekade inte utan halade upp det gula kortet och därefter det röda. Efter att ha sett Long fått sitt andra gula i Carlisle för en lätt knuff i ryggen på mittplan kändes det som att domslut jämnar ut sig, men som Crawley-supporter hade jag varit vansinnig. Sedan kan man förstås hävda att om man är så dum att man ger domaren chansen att varna för andra gången har man inget att säga om domslutet. Tacklingen var vårdslös och dåligt tajmad. Hade han träffad McLeod hade han kunnat få rött direkt.

Halvleken slutade 0-0 utan att något av lagen lyckats sätta motståndarnas målvakt i arbete. Det märktes tydligt att Portsmouth saknade självförtroendet i anfallsspelet, men nu satt i varje fall försvarsspelet, trots att man använde sin 13:e försvarare för säsongen i backlinjen.

Andra halvlek inleddes med allt kraftigare tryck från gästerna. En crossboll från vänster höll på att friställa Lee Williamson, men denne drogs ner av Mat Sadler en meter utanför straffområdet. Efter konsultation med linjemannen valde Deadman att varna Sadler, och man kan tänka sig att det med en bättre boll mot Williamson hade blivit målchansutvisning.

Compton lade upp bollen och försökte skruva in den i första krysset, men Paul Jones var bra med och räddade snyggt till en hörna, en hörna som blev farlig. Bollen skruvades in från höger och en liggande Long fick en tå på bollen som gick högt över hemmalagets ribba. Reprisen visade att Long hade dragits omkull med ett äkta nacksving. Domaren missade den solklara straffen, eller så valde han att kompensera för alla varningar som hemmalaget hade dragit på sig.

Portsmouths dominans fortsatte och under tio-femton minuter matade man in inlägg, men utan precision och inga riktiga målchanser skapades. Återigen saknades skärpan och självförtroendet i de avgörande lägena. McLeod fortsatte dessutom springa offside.

Crawley skickade in fansens favorit Dannie Bulman och hemmalagets spel blev genast bättre. Under en tiominutersperiod är matchen helt jämn och Andersen sattes för första gången i aktion då han plockade ner ett inlägg. Farligare än så blev det aldrig framför bortamålet.

Det höll dock på att bli farligt när man drällde med bollen på egen planhalva. Howard jagade ikapp Akpan och fällde honom med gult kort som följd. En taktisk varning av mittfältaren som riktade väl valda ord mot sina slarviga medspelare på vänsterkanten. Hemmapubliken skanderade ”off, off, off” i ilska vid varje frisparkssituation, och detsamma gjorde bortasupportrarna fast på ett mer humoristiskt sätt.

Compton byttes ut i den 70:e minuten och ersattes av Ashley Harris, näst yngst i truppen med sina 18 år. Michael Appleton har tidigare antytt att han föredrar att använda Harris som en super-sub, då han med sin energi brukar få fart både på supportrar och medspelare. Liksom Webster är Harris en egen produkt, och detta byte kom att bli matchavgörande.

Men först skulle den dittills utmärkte Akpan ställa till stora problem för sitt lag. Tio mot elva hade man stått upp bra, men när han rundades av Lee Williamson i den 71:a minuten tacklade han omkull denne och visades ut. Det såg först ut som att tacklingen var perfekt, men Williamson överraskade både mig och Akpan med sin snabbhet. Reprisen visade att Akpan enbart träffade spelare och kortet var klockrent.

Crawley bytte här taktik från 4-3-2 till 4-1-2-1 i och med att defensive Mark Connolly ersatte den livlige anfallaren Nick Ajose. Genast inbjöd man gästerna att öka trycket och det straffade sig omedelbart. I den 74:e minuten slog nämligen Webster ett perfekt inlägg till Harris som snyggt nickade in bollen vid bortre stolpen via marken med vild glädje bland bortasupportarna som den oundvikliga följden. Harris sprang direkt mot dem medans han slog sig för bröstet. När han omfamnades av publikhavet hade Deadman redan förberett en varning, men den tog Harris emot så gärna. Han gjorde ett betydelselöst mål mot Carlisle, men den här gången fick han fira på riktigt.

Ett två man mindre Crawley fick allt svårare att få tag på bollen. Portsmouth rullade runt den försiktigt, men också med god kontroll. I varje fall i ett par minuter, för i den 80:e minuten drällde Howard med bollen och Bulman tilläts sno åt sig den. Howard tryckte då lätt med vänsterhanden mot Bulmans höft och den senare kastade sig teatraliskt i ett friläge. Han borde försökt göra mål förstås, men med tanke på situationen i första halvlek hade ett andra gult kort på Howard varit konsekvent, men domaren lät händelsen passera.

Även om domaren hade gjort den bedömningen hade det nog varit bättre än att släppa in 1-1 där, det hade fått Portsmouth att darra. Nu kunde vi vara dubbelt tacksamma mot Bulmans filmning och domarens inkonsekvens. Crawleys manager påpekare efter matchen att sådana situationer faktiskt brukar ge direkt rött kort, och även om han har rätt i det tycker jag att det är otroligt fjantigt att kasta sig för en sådan sak. Det finns inte på kartan att en vältränad fotbollsspelare kan hindras i sin löpning mot ett friläge av det där. Howard viftade bort situationen efter matchen och hävdade att domaren gjorde rätt att inte blåsa, och att Bulman hade dragit honom i tröjan för att komma åt bollen.

Men hemmapubliken såg det inte på samma sätt och när Cooper minuten senare blev varnad för att ha dragit ut en strut ur Rodgers tröja var det upprorsstämning bland de rödvita. Det är lätt att förstå, hade detsamma drabbat mitt lag hade jag reagerat likadant.

Rodgers slog frisparken och han gjorde det perfekt. Han har spelat med Thierry Henry, och detta var Henry-klass. Från en position något till vänster och en meter utanför straffområdet slog han en hård och distinkt frispark i vänstra krysset. Jones hann inte reagera, 0-2 och matchen var avgjord.

Som extra salt i såren kom 0-3 genom McLeod som på Twitter hade fått kritik av sina egna (mig inkluderad) för sin filmning, tältat i offsidelandet och hittills visat upp allt annat än kyla framför mål den här säsongen. Men när Harris stal bollen på offensiv planhalva och satte en perfekt passning undvek anfallaren för första gången offsiden, stod på benen trots att ingen motståndare var i närheten av honom och visade kyla genom att runda Jones och rulla in bollen i tomt nät.

Det kanske var bristen på självförtroende efter alla offsides och missade lägen som gjorde att han filmade i första halvlek (låt oss i varje fall hoppas på det), men när matchen var avgjord kunde han göra upp med sina demoner, ta tjuren vid hornen och göra det där potentiellt förlösande målet som alla anfallare behöver.

Innan matchen var över hann Barker snacka sig till en utvisning och han fortsatte att såga domaren efter matchen. Även om han har tydliga poänger måste han också rannsaka sig själv. Spelar man på gränsen som Crawley gjorde i söndags, även med en man mindre, lever man farligt. Den enda varningen som kan ses som tveksam var den andra på Simpson. Lägger vi till att McFadzean kom undan utan kort och att Long skulle haft en straff kan man inte påstå att Crawley blev förfördelat.

Men man kan hävda att i konsekvensens namn skulle även Howard visats ut, och från Portsmouths synvinkel illustrerar den situationen tydligt att laget har problem. Även med två man mer lyckas man så när bjuda in hemmalaget i matchen igen, och även om man satte de tre bollarna på slutet ska vi komma ihåg att man faktiskt spelade en man mer i en halvtimma utan att lyckas göra mål eller skapa fler målchanser än vad man kan kräva med spel elva mot elva under samma tidsperiod.

När det är sagt kan det förstås också vara så att det viktigaste var att få de tre poängen, få göra lite mål och hålla nollan. Det kan vara det som krävs för att självförtroendet ska bli tillräckligt starkt för att man ska kunna spela så bra som man kan.

Matchfakta

Crawley: Jones - Simpson (utv 41), McFadzean, Cooper, Sadler - Adams, Akpan (utv 71), Jones (Bulman 58), Hunt - Alexander, Ajose (Connolly 72)

Pompey: Andersen - Thompson, Gyepes (Webster 40), Long, Harley - Williamson, Howard (Walker 84), Russell, Compton (Harris, 70) - Rodgers, McLeod

Mål: 0-1 Harris (74), 0-2 Rodgers (83), 0-3 McLeod (85)

Publik: 5058

Domare: Deadman