Dagen D - mer destiny än disaster
Idag är det deadline för Portsmouth FC. Deadline för att rensa ut allt gammalt skräp och gå vidare, eller gå i konkurs. Halvvägs in på dygnet kan vi fortfarande inte vara säkra på att det blir någon match mot Plymouth på tisdag, men oddsen har starkt förbättrats under det senaste dygnet.
D-Day är ett begrepp som betyder lite extra i Portsmouth. De många krigshjältarna som avgick från Portsmouth för landsättningen i Normandie hyllas årligen i staden, och varje gång Portsmouth FC är illa ute börjar supportrar tala om de som offrade sig 1945. Idag är det D-Day igen. Det är admin-Trevor som har satt dagens datum som deadline. Deadline för att rensa ut det som hindrar de två intresserade parterna från att köpa klubben. De är Balram Chainrais Portpin Limited, och Pompey Supporters Trust.
Och med halva dygnet kvar är det gjort. The News förstasida visade ett Pompey-emblem med texternan "A new dawn" och "It could have been a day of disaster - instead today is a day of destiny for Pompey". Tal Ben-Haim kompromissade igår och idag uttalade han sig om att han offrade sig för klubbens bästa och att det varit tufft, men att han är en tuff kille så han kommer att klara sig. Det är skönt att man slipper oroa sig för honom. Idag följde Liam Lawrence upp med att kompromissa. Han hade chansen att skriva på ett fyraårigt avtal som spelande tränare, men det verkar som att den ekonomiska uppoffringen hade blivit för stor. Beggars can't be choosers, men även om vi ska vara tacksamma om klubben kan genomföra säsongen känns det lite bittert att Lawrence inte valde att ta chansen att stanna.
Vi vet förstås inte vad villkoren hade varit, men vi kan nog tänka oss att han hade tjänat minst tre gånger så mycket i en av de tre Championship-klubbarna eller PAOK Saloniki som visat intresse. Supporterns förmåga att förstå spelarens situation är inte alltid den bästa, men i det här fallet har spelaren förstått supportens situation. Han lämnar Portsmouth med ett tydligt meddelande till Chainrai: ge Appleton de verktyg han behöver. Kanske är det så att vi mellan raderna kan utläsa ytterligare ett brutet löfte - när nu alla tvister är lösta verkar Chainrai ovillig att stötta Appleton i det svåra och akuta arbetet att göra truppen någorlunda slagkraftigt.
Och vi talar inte om att skapa en trupp som ska slåss om kvalplatser, vi talar om att skapa en trupp som ska undvika att bli slagpåse. Det finns idag två juniorer som kan komma att bli ordinarie i en League 1-elva, och kanske en handfull som kan komma att göra enstaka bra insatser på den här nivån. Det finns också ett gäng talangfulla spelare som kan knäckas av att spela i ett lag som är en slagpåse. Appleton vet om detta. Han har mycket erfarenhet av att arbeta med unga spelare sedan tiden i West Bromwich.
Så vad händer nu egentligen? Ska den ovillige klubbägaren Chainrai ta över och försöka få tillbaka så mycket som möjligt av de £18 miljoner han förlorat i den här soppan av pengatvättare, fällda ekonomiska brottslingar och klåpare som skriver kontrakt utan att tänka tanken på att en klubb faktiskt kan åka ur en serie eller två? En Q&A-text på The News webbplats talar om att Portpin kommer att ta över inom 24 timmar, men nu har man också en stark konkurrent.
PST fick igår ett lån på £1,45 miljoner beviljat hos stadens råd, där flera medlemmar faktiskt har skrivit upp sig på en andel i organisationens bud på klubben. Admin-Trevors uttalande som lyder "The offer from the Pompey Supporters' Trust remains a fall-back position and we are pleased to note that the Council has agreed to provide a loan facility to support the Trust bid." kan tolkas på två sätt. Antingen är det så att han ser Chainrai som huvudalternativ eller så försöker han nu pressa Chainrai att agera.
Den Hong Kong-baserade affärsmannen har hittills haft en extremt avvaktande taktik, men nu när klubben inte längre får överföra den stora skulden begränsas också den summa som Chainrai har rätt att ta ut till ett par miljoner pund. PSTs bud på £2,75 miljoner till Chainrai verkar i det skenet ganska så rimligt, men samtidigt finns det egentligen inget som hindrar Chainrai från att sitta kvar som ägare ett par år till och stoppa pengar från exempelvis spelarförsäljningar i egen ficka. Det är dock långsökt att tro att han ska kunna få in så mycket mer än £2,75 miljoner. Som tidigare sagts och nu återigen repeterat i ännu en utmärkt artikel av Micah Hall, är Portpins plan att stanna i tre år och dra in så mycket pengar de kan. Man undrar verkligen hur det ska gå till. Ska Appleton med minimal budget få klubben uppflyttad trots tio minuspoäng, samtidigt som man lyckas gå långt i FA-cupen och allra helst sedan går rakt igenom the Championship säsongen därefter?
Det händer inte. Inte med enbart juniorer i truppen och inte heller med de provspelare som hittills har använts. Och det finns inga pengar, som Hall skriver. Portpin har rätt att få tillbaka sina pengar, men ingen har skyldighet att ge dem pengarna. Det är inte rättvist, men vi vet sedan länge att fotbollens ekonomi, framförallt i England, inte är hållbar. Men det är på gång att ändras, åtminstone i de lägre serierna.
Men även PST verkar inse att Chainrai måste dra sig ur för att man ska hamna i pole position. Det är upp till Chainrai att bestämma sig för att hålla fast vid klubben, ta PSTs erbjudande eller på något sätt samverka med PST. Ett problem i sammanhanget är att flera av kompromisserna med spelarna har gjorts med Portpin, och frågan är om PST klarar av de villkor som man har kommit överens om. Men som Hall skriver har Portsmouth som stad har i varje fall gjort en viktig markering. Man står upp för sin klubb, och man visar respekt gentemot PST som arbetat hårt i åtta månader. Trots apati och tvivel bland klubbens supportrar har man kommit så långt att man kan utmana Portpin och Chainrai.
Det är stort.
