Football League erbjuder Portsmouth en plats i League One till priset av tio minuspoäng
Det kostar Portsmouth tio poäng att delta i ligan den kommande säsongen. Det och ett par förhållningsregler. Samtidigt kämpar klubben med näbbar och klor mot att undvika konkurs.
Det är ord och inga visor från Football League denna gång. Portsmouth FC, som under de senaste åren utvecklats till den fulaste av fula ankungar i ligans ögon, ska inte komma undan så lätt. Samtidigt kan fans till Leeds, Luton och Bournemouth med flera hävda att Portsmouth kommer relativt lätt undan. Det gäller tio minuspoäng, det handlar om att inte dra med sig mer än en begränsad skuld från tidigare regimer, att betala fotbollskreditorer fullt ut och att förhålla sig till restriktioner vad gäller spelarbudget och framtida lån och avbetalningar.
"League Board makes membership offer to Portsmouth" är rubriken man sätter på sitt uttalande. Går det att se en viss självgodhet här? Kan inte ligan ta åtminstone ett litet ansvar då man de facto godkände Antonov och gänget som ägare och deras femårsplan samt hade sista ordet i varenda spelarövergång till och från Portsmouth hela förra säsongen? Jag har svårt att se hur klubben skulle kunna agera annorlunda, annat än att på kriminellt vis hota spelare med dyra kontrakt så att de sade upp dem direkt utan att få någon ersättning.
Klubben har svarat med ett officiellt uttalande. Man hävdar att man tycker att det är ett väl hårt straff, men också att man tänker inleda en diskussion med ligan med förhoppningen om att poängavdraget hävs. Samtidigt hävdar man också att klubben nu börjar på anledning att andas lite optimistisk luft. Två spelare med hög lön har redan lämnat och ytterligare ett par kommer lämna inom kort.
Egentligen tror jag att det här mer handlar om Chainrais sätt att försöka utnyttja möjligheten att komma ur en tvångsförvaltning med en överenskommelse med de icke fotbollsrelaterade kreditorerna. Första överenskommelsen innebar att de skulle få 20-25% av det klubben var skyldiga dem, den andra att de skulle få 2% av hela skulden. För de som var med första gången innebär detta alltså 2% av 20-25%, och för Chainrai innebär det att han kan betala av skulden med £500000 och därefter stoppa Premier Leagues fallskärmspengar i egen ficka. I varje fall de som är över efter att fotbollskreditorerna fått sitt.
En sådan kreditor är Kanu. Han har tidigare idag genom sin agent meddelat att han nu vill ha miljonbelopp i ersättning. Detta är pengar som han är berättigad till enligt sitt kontrakt som klubben helt enkelt inte haft råd att betala ut. Ett kontrakt är ett kontrakt och det ska hedras, men när ligans regelverk får till effekt att en liten lokal näringsidkare blir av med livsviktiga intäkter (som näringsidkaren enligt ett annat kontrakt är berättigad till) samtidigt som Kanu kan få mycket mer pengar än vad hans insatser någonsin hade kunnat varit värda (apropå överbetalda fotbollsspelare) försvinner all rättvisa. Det är ju inte heller så att han har sprungit en meter extra i de tio matcher han spelade förra säsongen.
Han skulle istället kunna tänka sig skänka den summa han är berättigad till och kanske bli en av de hjältar som hjälpte klubben genom denna tuffa tid. Alternativet är att bli en av de som hjälpte till att vrida om kniven och samtidigt se till att den lokala näringsidkaren går miste om 2% av 20-25% pengarna som denne var berättigad till. Jag som en gång var så stolt över segern i FA-cupfinalen som Kanu avgjorde är numera bara stolt över att ha varit på nya Wembley. Det finns fortfarande en chans att komma ihåg detta tillfälle som dagen då jag såg hjälten Kanu avgöra en stor fotbollsmatch och ge mitt lag en titel.
