Antalyaspor - Bursaspor
Inför Portsmouth - Walsall
Efter segern borta mot Crawley har Portsmouth fått luft under vingarna och många räknar med att det ska bli tre poäng även hemma mot Walsall. Gästerna, som slagits i botten av tabellen de senaste säsongerna, har dock inlett relativt bra med åtta poäng på fem matcher.
Det var förstås glädjande att se att Portsmouth till slut kunde ta sin första seger i League 1 och dessutom hålla nollan och få in ett par bollar. Att man blev hjälpt av två utvisningar är förstås sekundärt. Det viktiga är resultaten och bra resultat ger självförtroende. Det mänskliga psyket fungerar kanske inte så rationellt som vi vill alla gånger.
För vi ska inte luras att tro att det var en klar seger senast. Det stod 0-0 så länge det var spel elva mot elva och tio mot elva. Och vid spel nio mot elva kunde hemmalaget fått ett friläge om inte Dannie Bulman hade valt att kasta sig istället för att försöka göra mål. Å andra sidan kan vi glädja oss åt att försvaret stod pall oavsett hur många spelare Crawley hade på planen. Elva mot elva, tio mot elva, eller nio mot elva spelade ingen roll, Mikkel Andersen behövde inte göra en räddning och antal inlägg han behövde plocka ner går att räkna på ena handen.
Med nyvunnet självförtroende är det dags att möta Walsall på hemmaplan. Och Walsalls manager har redan börjat fila på ursäkterna. Resonemanget som ifrågasätter (och insinuerar att andra klubbar gör samma ifrågasättande) hur Portsmouth kan ha så bra spelare trots den pågående tvångsförvaltningen tar inte med det faktum att klubben har femsiffriga publiksiffror, 20 spelare i truppen och en administratör som överser varenda övergång. Orättvist är det att inte Walsall har samma fina förutsättningar, och lika orättvist är det att inte Paul Merson talar lika ofta om den fantastiska stämningen på Banks's Stadium som om den på Fratton Park.
Fast när sanningen uppdagats om Portsmouth de senaste säsongerna har man fått äta upp en stor del av sina ord så det kanske är bäst att stanna där...
Idag var dagen då admin-Trevors deadline för Chainrais Portpin Ltd och Pompey Supporters Trust att färdigställa sina bud och föga överraskande kommer bägge parter att få ytterligare lite tid på sig. Föga överraskande är det också att Sulaiman Al Fahims löften om ett bud från en Portsmouth-supporter inte infriats. Och Portsmouth, som varit hotat av likvidering i ett par månader, tickar på som om batteriet i klockan inte fattat att det är slut (vilket är tur för om klubben hade funkat som min mobil som dör när det är 15% batteri kvar hade jag inte skrivit denna text).
Mer osäkerhet utanför planen alltså, och tidigare i veckan har Izale McLeod och Michael Appleton talat om hur det påverkar spelare och ledare negativt. Fem poäng på fem matcher är ett resultat av det och det faktum att spelarna först nu börjar bli samspelta och nå godkända fitness-nivåer. Vad händer då? Jo, senaste försvarsförvärvet Gabor Gyepes går sönder efter en tackling av Crawleys MacFadzean, en tackling som Arsène Wenger hade krävt lång avstängning för men som inte gav varning, och nu har ex-Bolton-försvararen Lubomír Michalík (enligt Wikipedia skrivs det så) värvats på ett korttidskontrakt (tänk om Walsall hade haft råd med så meriterade spelare!). Michalík kommer av allt att döma att bli den 14:e försvararen att debutera för Portsmouth i lagets åttonde tävlingsmatch (det är sådana här saker som motståndarfans gärna kallar för fusk för övrigt).
I övrigt är det inga stora skadeproblem för hemmalaget. Jordan Obita är förstås fortfarande avstängd för att ha gjort ingenting (eller i varje fall något som ingen såg utan bara något som domaren antog), men såväl Jack Compton som McLeod ska ha skakat av sig lättare skador. Det innebär att det finns viss kamp om platserna i försvaret då Mustapha Dumbuya är åter efter landslagsuppdrag och då Adam Webster gjorde ett bra inhopp efter Gyepes skada senast. Mittfältet lär lämnas orört då Appleton ser förra matchens hjälte Ashley Harris som en perfekt super-sub (och det har han så rätt i) och eftersom Portsmouth bara har två anfallare vet vi ju vilka som spelar längst fram.
Walsall har trots lågt publiksnitt flera bra spelare. Här finns till exempel försvararna Andy Butler och Dean Holden, mittfältarna Nicky Featherstone, Jamie Paterson och ex-Pompey-junioren Florent Cuvelier (på lån från Stoke) och anfallarna Febian Brandy och George Bowerman. Man är annars kända för att släppa sina spelare så snart de slagit igenom och exempel på detta är Anthony Gerrard och Matty Fryatt. Det finns också länkar med Portsmouth. Förutom det att Merson varit manager för Walsall har även Jeff Peron och Paul Ritchie representerat bägge klubbarna, men då enbart som spelare.
Walsall har fyra raka utan förlust i ligaspelet och ska förstås behandlas med respekt. Att det är hemmaplan mot potentiellt sämre motstånd betyder inte att det är en säker seger som ska bärgas (det märkte vi ju tydligt i förra hemmamatchen), men min förhoppning är den att segern senast gett det självförtroende som krävs för att våra spelare ska kunna spela ut och visa sin rätta potential.
