Leeds 3 - 3 Portsmouth
Trots en trådsmal trupp och tidigt tvåmålsunderläge vägrade Portsmouth ge sig. Steve Cotterill har med sina enastående managerkvalitéer nu fått till en svit på fyra raka matcher under en traditionsenligt svår period för Portsmouth. Poängen mot Leeds satt dock långt inne och det krävdes ett självmål samt lite välvilja från domaren för att komma åt den.
Matchfakta
Pompey: Ashdown - Halford, Mokoena (k), Rocha (Sonko 61), Dickinson - Ward (Kanu 59), Hughes, Mullins - Nugent, Kitson, Utaka (Ciftci 88)
Leeds: Schmeichel - Connolly, O’Brien, Collins, McCartney - Snodgrass, Johnson, Howson (k), Gradel (Sam 81) - McCormack, Paynter (Becchio 65)
Mål: 1-0 Gradel 7, 2-0 Howson 10, 2-1 Nugent 33, 3-1 Johnson 62, 3-2 Hughes 63, 3-3 O’Brien (självmål) 92
Domare: David Webb
Publik: 31556
Matchen
Då Liam Lawrence var indisponibel på grund av att hans 90-dagars temporära nödlån hade löpt ut och Michael Brown lämnats utanför truppen på grund av en besvärlig kontraktssituation krävdes det minst två förändringar av Cotterill. Mittbacken Joel Ward tog plats på mittfältet och Greg Halford återtog sin högerbacksplats efter avstängning, och istället för Brown plockades Richard Hughes in. Ett drag som blev lyckat om än påtvingat. En tredje förändring gjordes också och det var Hreidarsson som fick lämna plats åt Carl Dickinson. Hreidarsson gjorde på annandagen sin första match från start efter att ha slitit av hälsenan på White Hart Lane och var antagligen lite sliten.
Jamie Ashdown hade varnat för att komma sent ut ur startblocken men det hjälpte föga. I tidigare matcher har det oftast resulterat i endast ett baklängesmål, men den här gången blev det två. Visserligen inledde Portsmouth bäst och John Utaka tvingade fram en räddning av Kasper Schmeichel, en räddning som borde gett hörna enligt Cotterill men så blev inte fallet. Istället gick Leeds till en snabb motattack som slutade med att Max Gradel styrde in Paul Connollys perfekta inlägg i mål.
Bara några minuter senare var det dags igen. Jonathan Howson tog emot Ross McCormacks inlägg, tunnlade Dickinson, vände bort Aaron Mokoena och placerade in 2-0 bakom Ashdown. En mardrömsstart för Portsmouth men fördelen med att släppa in två tidiga mål på det viset är att motståndarna eventuellt vaggas in i ett lugn och kan bli tagna på sängen vid en eventuell reducering. Eventuellt var ordet för stunden, för det såg inte ut att ske. Robert Snodgrass och Billy Paynter var nära att utöka ledningen under en svag första halva av halvleken från gästernas sida.
Men Portsmouth kom igång. Dave Kitson hade en cykelspark utanför och sedan en nick som McCormack räddade på mållinjen. Och när reduceringen väl kom var det inte helt oväntat. Hughes hittade David Nugent i straffområdet och han drog till med ett hårt skott som Schmeichel var chanslös på. Det var hans åttonde mål för säsongen, men det höll på att bli ett väldigt insignifikant mål då Snodgrass så när satte 3-1 i slutet av halvleken.
Snodgrass inledde även den andra halvleken med ett avslut men en, som vanligt numera, storspelande Ashdown tog hand om avslutet. Portsmouth såg inte ut att komma nära ett kvitteringsmål vilket säkert var den stora anledningen till att varken Hreidarsson eller Ibrahima Sonko ersatte Ward när denne blev skadad. Istället satte man in Kanu i en offensiv mittfältsroll bakom Kitson. Strax därefter var det Ricardo Rochas tur att ha en känning. Den här gången var det Sonkos tur att komma in, men hans inhopp började inte bra. Bara minuten senare nätade Bradley Johnson efter att en hörna inte rensats undan. Ridå.
Normalt sett är 3-1 en säker ledning med en halvtimma kvar, men Leeds akilleshäl är försvarsspelet. Dryga minuten senare frispelade Kanu Hughes och Hughes, som inte gjort något ligamål under sina åtta och en halv säsonger för Portsmouth, sköt ett skott via Andy O'Brien till 3-2. O'Brien, som ju har gjort sina självmål i sin karriär, bland annat ett par i Portsmouths tröja, krediterades för målet först men efter matchen stod det klart att Hughes hade fått det.
Det såg ändå ut som att Leeds skulle fixa segern. Strax därefter hade man en boll inne men det målet blev bortdömt. Ytterligare några minuter senare hade man ett starkt case för en straffspark när Sonko rev ner McCormack. Bägge managers var eniga om att det var fel att inte blåsa även om Cotterill inte var säker på att det var i straffområdet som det skedde, samtidigt som han pekade på en liknande situation mot Millwall som inte gick lagets väg. Sådant kanske jämnar ut sig över tid men alla fotbollsfans känner nog ändå att man får lite mer emot sig än med sig. Senare på kvällen fick vi hopp om att det åtminstone på ett kosmiskt plan kan jämna ut sig då självaste Manchester United föll offer för en domarmiss vilket ledde till poängförlust.
Bägge lagen hade sedan lägen att skapa målchanser utan att målvakterna testades. Leeds fick all världens panik varje gång Halford kastade ett långt inkast i straffområdet men Portsmouth kunde inte utnyttja det. Bästa chansen för gästerna fick Hughes som fri med Schmeichel sköt distinkt, men O'Brien fanns inte till hands den gången och målvakten kunde rädda.
O'Brien fick dock sista ordet i den andra tilläggsminuten då han uppvaktad av Kanu styrde in inhoppande Nadir Ciftcis inlägg i egen kasse. Det var förstås väntat att Portsmouth skulle få med sig en poäng eftersom Mange Nilsson var på plats på Elland Road. Den mannen lämnar sällan en Portsmouth-match som blir avgjord. Vår första match tillsammans var West Bromwich hemma 2009 som slutade 2-2 och vår andra match var 1-1 mot Sunderland i februari i år. Sedan dess har Mange även hunnit med Millwall på annandagen och nu även Leeds. Fyra poäng och 7-7 i målskillnade på de matcherna, slå det den som kan.
På nyårsdagen väntar Watford på bortaplan och inför den matchen har Cotterill stora problem. Kitson är avstängd efter en sen varning och i skrivande stund är både Brown och Hughes indisponibla, även om den sistnämnda är beredd att halvera sin lön för att spela för klubben. Vidare är det småskador på Ashdown, Ward och Rocha medans Danny Webber är en månad från comeback. Tom Kilbey kommer inte att bli aktuell eftersom hans a-lagsdebut medför en £50000-betalning till Millwall och, trots att huvudpersonen själv säger annorlunda, går det många rykten om att Lawrence kommer att återvända till Stoke och inte bli Pompey-spelare permanent den 1/1.
Dessa spelare har Cotterill definitivt tillgång till mot Watford, förutsatt att ingen skadar sig förstås: Darryl Flahavan (mv), Halford (b, mf), Dickinson, Sonko, Hreidarsson (b), Mokoena (b, mf), Mullins (mf), Nugent, Utaka, Ciftci, Kanu (fw). Troligen finns också Lawrence och Hughes tillgängliga, men det är inte helt säkert. Sedan finns också juniorerna Peter Gregory, Ellis Martin, Billy Goddard och Perry Ryan att tillgå, men ingen av dessa anses redo för a-lagsspel och den enda som spelat i a-laget är Gregory.
