Legia Warszawa - FC Sheriff Tiraspol1 - 1
Portsmouth 1 - 1 Southampton
En tät match mellan två lag som tog ut varandra slutade oavgjort. Bortalaget var närmare segern varför oavgjort inte känns som en halv förlust. Det är smärtsamt att erkänna det, men Southampton är bättre än Portsmouth.
Till att börja med ska jag nämna att jag faktiskt gillar dagens upplaga av Southampton. Här finns inget jag stör mig på. Borta är Rupert Lowe, David Prutton, Wayne Bridge, muffinsmannen, badge-kissern Quashie och strejkbrytarna. Kvar finns sympatiska spelare, sympatisk manager, ett attraktivt sätt att spela fotboll på och en fantastisk ungdomsakademi. Jag bara hatar att förlora mot dem, och nu slapp jag uppleva det. Så jag är nöjd.
Sedan kan man inte påstå att deras dräkter är direkt snygga. Randigt är aldrig fel, och det finns mängder med snygga randiga dräkter därute, men just Southampton har alltid lyckats fula till det. Tur för dem att man inte får poängavdrag för sådant.
Michael Appleton gjorde en förändring inför sitt första derby och det var en påtvingad sådan. Luke Varney var som väntat inte tillgänglig och ersattes av Liam Lawrence. En Erik Huseklepp i hyfsad form hade varit ett mer logiskt alternativ egentligen, men Appy förklarade efteråt att det var Lawrence disciplin han ville åt (här antar jag att han inte syftade på irländarens skallning av en pubbesökare i Southampton utan den defensiva disciplinen). Managern hade noterat motståndarnas kanthot och tänkte eliminera det. Det gick väl i ärlighetens namn sådär.
För från start fyllde såväl Daniel Fox, matchens lirare enligt mig, som Richardson på framåt och utsatte Portsmouths kanter för press. Få chanser skapades dock och närmast kom man ett mål när Guly fick felträff några meter framför mål på en hörna. Portsmouth kom in i matchen ju längre den led och började få igång ett hyfsat kortpassningsspel. David Norris spelade fram Joel Ward fint, men Jos Hooiveld gjorde ett bra försvarsarbete och avvärjde sitationen. Norris sökte sedan Dave Kitson i straffområdet, men bollen var aningens för hårt slagen och Kelvin Davis hann före anfallaren.
Portsmouth hade ytterligare ett par halvchanser. Joe Mattock gjorde ett fint arbete på vänsterkanten och hittade in till Norris, men mittfältaren kom ur vinkeln och skottet var dessutom alldeles för tamt för att hota Davis. George Thorne hade sedan ett volleyskott som blockerades innan Norris sköt ett skott tätt utanför i ett läge där han gjort flera mål den här säsongen.
Southampton spelade för det mesta bättre men hade också svårt att skapa chanser. Rickie Lambert fick inga lägen men sattes ofta i spel tack vare sin utmärkta rörlighet i kombination med att han hade lagkamrater som faktiskt kunde hitta honom (till skillnad från Kitson). Lambert hade en chans i första halvleken, men hans frisparksskott från 30 meter var aldrig nära att hota Stephen Henderson.
Med någon minut kvar fick Portsmouth en mycket billig frispark av den för dagen rätt så usle domaren Mark Halsey. Domaren hade så långt delat ut en varning till Cork för nästan ingenting, missat att varna Hammond för en ful dobbarna-före-tackling på Greg Halford och gett frispark för småsaker åt bägge håll. Halford fick på ett bra skott som inte var långt borta, och frågan är om Davis hade hunnit dit om bollen hade gått innanför målramen.
Så långt var det rätt så okej för hemmalaget med tanke på att andrahalvlekarna generellt varit bättre den här säsongen. Bägge managers hade satt taktiken defensivt bra, vilket innebar att få målchanser skapades. Varken Norris eller Guly kom loss, och Portsmouths kantspelare var relativt osynliga. Dock fanns hotet från gästernas kanter där hela tiden och det kom att fortsätta så i den andra halvleken.
Portsmouth kunde inte alls komma igång offensivt utan trycktes tillbaka från start. Lambert hade en halvchans och Schneiderlin sköt ett skott som Henderson tog hand om innan Lallana bredsidade Fox fina frispark högt över i ett halvsvårt läge. Detta var bara en av många bollar av Fox in i hemmalagets straffområde och till slut skulle han få utdelning. Frisparken var synnerligen billig (även om bisittaren Martin Keown tyckte annorlunda), men det var inget nytt i den här matchen. Fox slog den perfekt mot den bortre stolpen och den hade gått in direkt om inte Lambert hade nickat in bollen från nära håll. Ett snyggt mål som knappast gick att undvika. Möjligen kunde Henderson försökt ta två steg ut och boxa undan bollen.
Appy försökte ändra på matchbilden genom att kasta in Huseklepp och Marko Futács, men det var gästerna som var närmast ett mål. Lallana hittade fram till Guly men en perfekt utrusning av Henderson räddade dagen för Portsmouth. Lallana var också nära att få ett liknande läge, men även där var Henderson bra med.
Portsmouth kämpade på men inget hände framåt och matchen såg ut att vara förlorad. Ledningen för bortalaget hade kommit rättvist och de hade full koll på Portsmouths anfallsförsök, men i och med Futács inhopp hade Kitson någon att samarbeta med. Det skulle visa sig vara ett lyckosamt drag. Kitson skarvade en lång boll mot Futács och gästerna tvingades rensa till hörna. Thorne nådde högst på hörnan från Norris och nickade bollen mot bortre stolpen där Joel Ward med full kraft hoppade upp och nickade bollen i mål i kamp (nåja) med Guly. Fratton Park exploderade fullständigt och man började nästan tro på ett ledningsmål. Tänk att en orättvis kvittering hemma mot Southampton kan kännas så bra!
Bägge lagen försökte avgöra men det var bara gästerna som lyckades skapa något. En ambitiös volley av Lambert var inte jättelångt borta, men fler mål blev det inte. Å ena sidan var det en poäng mot ett i tabellen och för dagen bättre lag, å andra sidan var det en missad seger mot bittraste rivalen, det är klart negativt. Jag skrev inför matchen att Pompey möjligen hade de bättre spelarna, men där måste jag ändra mig. Mittfältstrion i vardera laget var jämna, och nog är bägge lagens målvakter också jämna, men Pompey har ingen Lallana och verkligen ingen Lambert. Ytterbackarna i Southampton överglänste också sina motståndare. I söndags var det fyra bortaspelare som hotade med jämna mellanrum. Portsmouth hade långa stunder ingen.
Southampton hade de bättre spelarna och framförallt de bättre kreativa spelarna. Därför var de bättre igår och därför är de också ett bättre lag. Taktiskt kunde Portsmouth matcha dem den här gången och det tar vi med oss. Förhoppningsvis är skillnaden mellan lagen obefintlig när de möts i april, men vi kan inte vara helt säkra på att Portsmouth FC fortfarande finns kvar då.
