Portsmouth 2 - 2 Leeds
Bristen på ljus kom i fokus i den här matchen som fick avbrytas ett par gånger på grund av strömavbrott. När den väl blåstes av hade det gjorts fyra mål och bägge lagen kunde komma hem med varsin välförtjänt poäng. Portsmouth ägde första halvleken, Leeds ägde den andra.
Matchfakta
Pompey: Ashdown - De Laet (Rocha 54), Sonko, Halford, Dickinson - Lawrence (k), Ward, Mullins, Utaka - Nugent, Kanu
Leeds: Schmeichel - Connolly, Bromby, Bruce, McCartney - Snodgrass, Howson (k), Johnson, Gradel - Becchio, Watt (Somma 61)
Mål: 1-0 Ward 26, 1-1 Becchio 47, 2-1 Utaka 61, 2-2 Somma 63
Domare: Anthony Taylor
Publik: 20040
Matchen
Det blev en förändring för Steve Cotterill. In kom Greg Halford, tillbaka efter avstängning, och ersatte avstängde Aaron Mokoena. Därmed fick Liam Lawrence ta över kaptensbindeln för en dag. Elvan var väldigt väntad. Enda överraskningen var att Halford tog plats centralt i försvaret och att Ritchie De Laet fick agera högerback, men draget visade sig vara ganska så lyckat.
För Portsmouth hade full kontroll över händelserna i den första halvleken. Det dröjde tills den 34:e minuten innan Leeds började hota hemmalagets mål. Så långt hade Halford nickat stenhårt i ribban och sedan strax över innan David Nugent missade två bra lägen. 1-0 kom efter 25 minuters spel och det var den egna produkten Joel Ward som från sin nya position på innermittfältet hittade rätt med ett hårt och lågt skott från straffområdeslinjen, fint framspelad av Lawrence. Portsmouth tryckte på och kunde fått 2-0 genom John Utaka men Kasper Schmeichel räddade. Strax därefter ropade hemmapubliken på straff när George McCartney ansågs spela handboll och enligt någon som pratat med någon som skriver på Vital Pompey var det en klar straff.
1-0 med mersmak i halvtid och ett Leeds som knappt hade hotat alls. På ett sätt lovade det gott inför andra halvlek men visst visste vi ändå att ett mål inte skulle räcka.
Minuter in på andra halvlek fick Leeds vad som Cotterill, några hemmafans och en och annan kommentator på The News eller webbradion uppfattade som en synnerligen billig frispark. De ska dock försvaras de också, och det var något laget inte gjorde. Howson nickade Snodgrass frispark parallellt med mållinjen och Becchio kunde enkelt stöta in 1-1 från nära håll. Det gick att släppa in billiga mål även utan Mokoena.
Som om inte detta var nog tvingades Cotterill bryta upp sitt lyckade mittbackspar då De Laet klev av med ljumskproblem. In kom Ricardo Rocha, något som aldrig varit negativt annars, och Halford fick flytta ut till högerbackspositionen. Leeds hade tagit över matchen men de kände nog att de ändå borde bjuda tillbaka efter att ha fått kvitteringsmålet så enkelt. I den 61:a minuten skulle det ske. Utaka kom alldeles för enkelt igenom på en långboll och så stod det 2-1 hastigt och lustigt.
Men säg den glädje som varar. Inom loppet av två minuter hann Somma hoppa in och klappa till bollen en gång. Den satt som en smäck i det nedre hörnet och så var det kvitterat igen. Leeds tog över på nytt under ett par minuter, men sedan svängde pendeln tillbaka något. En frispelad Utaka hade kunnat ge hemmalaget ledningen igen, men blev avblåst för strömavbrott. I mörkret sköt dock nigerianen utanför. Tio minuter av ovisshet följde. Hela centrala Portsmouth hade strömproblem och det meddelades att det skulle ta flera timmar att lösa problemen. I väntan på besked roade sig Nugent med skottövningar mot ett tomt mål. Vissa skott gick in.
Matchen kom igång så småningom och lagen hade varsin jättechans att avgöra. Först var det Ibrahima Sonko som nickade Halfords långa inkast tätt utanför och sedan svarade Jamie Ashdown för ytterligare en poängvinnande jätteräddning på Howsons skott.
Med minuten kvar att spela kom ytterligare ett strömavbrott och när matchen återupptogs igen var det för kort tid för att något lag skulle kunna avgöra. 2-2 var rättvist även om matchen nog borde varit så gott som hemspelad efter första halvlek. Med tanke på motståndarna och deras form är det en poäng att vara nöjd med, och dessutom lyckades inte bottenkonkurrenterna speciellt bra i sina matcher.
Imorgon välkomnar vi Burnleys nye manager Eddie Howe tillbaka till Fratton Park. Han tillhörde Portsmouth i över två år men gjorde inte mer än två framträdanden. En svår knäskada satte stopp och det blev istället en tidig managerkarriär i Bournemouth där han gjort enorm succé. Eftersom jag gillar Bournemouth rätt mycket känns det trist att Howe lämnade dem, men Burnley blir nog en bra klubb för hans ambitioner. Jag ser gärna Burnley i Premier League under Howes styre, men förhoppningsvis börjar resan dit efter morgondagens match. Det vore skönt att håva in tre poäng imorgon.
