Härnösand - Östersund0 - 2
Portsmouth 3 – 0 Nottingham
Portsmouth visade äntligen upp lite effektivitet och kan gå till landskampsuppehåll med en siffermässigt klar seger mot Steve Cotterills Nottingham. Bakom siffrorna dolde sig en jämn match som lika gärna kunnat sluta med bortaseger.
Guy Whittinghams och Stuart Grays möjligheter att överraska ex-bossen Cotterill var begränsade. Man gjorde vad man kunde då man kastade in Abdul Razak från start. Två spelare som Cotterill ratat var också med i startelvan, precis som de senaste matcherna. Såväl Ricardo Rocha som Dave Kitson bar säkert på en hel del revanschlusta.
Man kunde tro att spelarna skulle vara extra tända i just den här matchen, men vi såg inget av det i inledningen. Den tillhörde Nottingham som under den första kvarten spelade ut Portsmouth totalt. Marcus Tudgay hade inlett matchen med att undvika ett rött kort efter en ful tackling på Greg Halford. Antagligen var det för att det var så tidigt i matchen som domaren nöjde sig med gult.
Lewis McGugan slog en frispark över och Robbie Findley sköt utanför innan den förstnämnde sjabblade bort ett jätteläge då han fick stå helt ren i straffområdet. En svag bolltouch gav Stephen Henderson chansen att hinna ut och ta hand om bollen.
Efter en halvtimma kom Portsmouths första skott. Kitson drog på från distans och bollen gick tätt utanför efter en touch på ett försvarsben.
Men sedan var det mer Nottingham och McGugan testade Henderson med ytterligare en bra frispark.
Som första halvlek hade sett ut kom ledningsmålet som en blixt från klar himmel. En kort frispark spelades till Hayden Mullins som drog till från 25 meter. Hans skott träffade undersidan av ribban, men bollen skulle hamna hos Erik Huseklepp. Vänstermittfältaren tog ner bollen, fintade skott med vänstern, vände inåt förbi sin motståndare och skruvade mycket elegant in 1-0 i bortre krysset. Målet blev nominerat till omgångens mål, men väl där ansågs tydligen andra mål snyggare. Det var Huseklepps näst snyggaste på Fratton Park skulle jag vilja säga.
Matchen tog ordentlig fart efter detta och spelet böljade fram och tillbaka under de sista minuterna av halvleken. Den andra halvleken av matchen tog vid där den första slutade, fast nu med klar Portsmouth-dominans inledningsvis. Först ut var David Norris som tvingade fram en vass räddning av Lee Camp innan Luke Varney nickade returen över det halvöppna målet. Kitson kom sen fri till vänster i straffområdet men lobbade bollen över målet.
Så svängde pendeln tillbaka. Nottingham skapade en bra chans på en hörna när Mullins räddade Luke Chambers nick på mållinjen. Findley fick sedan bästa kvitteringschansen då han vände på en femöring på straffpunkten och sköt högt, men Henderson var alert och gjorde sin bästa räddning för säsongen. Världsklass kallades den av flera kommentatorer och recensenter, men riktigt så bra var den väl ändå inte?
Den värsta pressen ebbade ut och Portsmouth hade lite mer kontroll över matchbilden. Med kvarten kvar nickade Kitson in Huseklepps hörna med kraft och här kändes segern inom räckhåll efter en nervös period.
Åtta minuter senare punkterades matchen definitivt. Ett inlägg av Norris från vänster hittade fram till Huseklepp. Hans volley letade sig förbi Camp som inte kunde varit helt nöjd med sitt agerande.
Nottingham var ett slaget lag och 3-0 kunde blivit 4-0 när Halford kom till med en nick, men hans ”eighth or so” ramträff hindrade honom.
När 1-0 kom var det direkt orättvist men sett till hela matchen kan man nog säga att segern inte var helt orättvis, även om en bortaseger hade kunnat ses som rättvis också. Portsmouth har haft flera matcher där man inte fått utdelning, som borta mot Ipswich och Crystal Palace, och hemma mot Peterborough, Brighton och Cardiff, och till slut jämnar flyt och oflyt ut sig.
De hårt prövade fansen förtjänade i varje fall att få jubla och sjunga sånger som ”3-0 to the 4-4-2” och om Cotterills taxi som väntade utanför arenan.
