Björklöven - Almtuna3 - 2
Southampton 2 - 2 Portsmouth
En frenetisk och kokande match fick ett dramatiskt slut med två sena mål. Två lag bjöd upp till en kamp som hemmalaget var närmast att vinna, men två drömmål av gästerna innebar delad poäng.
Givet förutsättningarna tyckte jag att man skulle kunna kräva en hemmaseger med två eller tre mål. Det vore ju löjligt att påstå annat än att Southampton är ett bättre lag än Portsmouth, och att man har en bredare trupp, så när Portsmouths siste defensive innermittfältare försvann i samband med senaste matchen fanns där inte mycket hopp om en poäng.
Hayden Mullins gick ju ut på lån till Reading, Aaron Mokoena är borta på obestämd tid men hade ändå inte tagit någon plats och George Thorne, som så föredömligt agerat sköld framför fyrbackslinjen och dessutom varit viktig för offensiven, gick sönder senast mot Burnley. Thorne missar resten av säsongen, vilket är ett tungt avbräck för en så viktig defensiv innermittfältare för laget har vi inte sett sedan Lass Diarras och Pedro Mendes dagar i Portsmouth-tröjan.
Men Michael Appleton hade ett äss i rockärmen. Han placerade Greg Halford i den rollen, och Halford skötte sig utmärkt. För ungefär ett och ett halvt år sedan gjorde Halford sin första match som mittback och igår sin första som defensiv innermittfältare. Halford är för övrigt också reservmålvakt nu när Jamie Ashdown är den ende renodlade seniormålvakten i truppen.
Matchen inleddes i ett bra tempo och tacklingarna var tuffa från start. Matchen var bara minuten gammal när Morgan Schneiderlin drog på sig första varningen. Frisparken slogs över av Chris Maguire, som sedan var näste varnade spelare efter en tackling på José Fonte. Schneiderlins deltagande blev kort, redan i sjunde minuten tvingades han kliva av efter att Luke Varney tacklat honom lite onödigt hårt.
Det tog 13 minuter för Southampton att skapa något. Adam Lallanas frispark togs om hand av Ashdown på andra försöket, efter att målvakten tappat bollen. Kelvin Etuhu hade nästa chans för gästerna men namnen Davis kunde boxa undan ett ganska så vasst skott.
Det blev mer Southampton efter hand. Man hade inlett trevande i sin offensiv och bara kommit till långskott som inte bekymrade Ashdown, men i den 27:e minuten föll ledningsmålet. Portsmouth fick inte undan en hörna varpå Rickie Lambert nickade bollen tillbaka in i straffområdet till Billy Sharp som skickligt tog emot bollen och petade in den med en yttersida. Domaren belönade målfirandet, en hysch-gest mot Blue Army, med ett gult kort. Onödigt av Sharp, men också löjligt av domaren.
Southampton hade vind i seglen nu, men kvitteringen kom som en blixt från klar himmel, och vilken blixt det var! Chris Maguire slog en elegant djupledsboll till Etuhu som höll i och passade sedan tillbaka till skotten. Det som händer sedan är redan Portsmouth-historia. Maguire tog emot och drog till ett stenhårt och ostoppbart skott i vänstra krysset från en position en meter till vänster om straffområdet. Se målet här och se det om och om igen.
Hemmalaget hade bud på ledningsmål innan pausen. Det mesta skapades på fasta situationer där de är erkänt starka, och där Portsmouth är erkänt svaga. Lambert testade ett skott på liggande boll, men Ashdown klarade, och på stopptid nickade Joos Hoiveld en frispark av Danny Fox utanför. 1-1 i halvtid och det var Portsmouth mer än nöjda med.
Portsmouth inledde den andra halvleken bäst. Varney kom runt på vänsterkanten och hittade in till Maguire vid straffpunkten, men den här gången fick han inte alls någon träff och det som borde åtminstone varit ett skott mot mål blev en harmlös passning till inspark.
Southampton skapade sedan halvlekens så långt bästa chanser med en frispark av Lallana som Ashdown räddade mycket snyggt till hörna, men den räddningen stod sig slätt mot nästa. På den efterföljande hörnan tilläts Fonte nicka från nära håll och Ashdowns svar på det var en räddning av yttersta klass.
Sedan började Portsmouth få lite kontroll över bollen igen och såg ut att kunna skapa målchanser. Men i den där oförskämda offensiva tredjedelen låste det sig en aning, passningarna i bra lägen kom inte fram och chanserna uteblev. Hemmalagets försvar stod emot bra men hemmapubliken var så klart inte nöjda med situationen. Portsmouth hade fått matchen ungefär dit de ville, men när klockan tickade upp mot 85 minuter började hemmalaget återigen skapa chanser. Först sköt Fonte högt över i ett bra läge och sedan sköt någon hemmasupporter något på Lallana som fick honom att falla. Swarbrick visade storhet när han inte varnade Lallana för vad som annars såg ut som en klar filmning.
Men det rättvisa ledningsmålet skulle komma till slut och det kom på ett kontroversiellt sätt. Sharp var sist på en hörna men stod i offsideposition, och linjemannen höll upp sin flagga. Protester följde och Swarbrick förklarade för sin assistent att det var Varney som hade nickat fram bollen till anfallaren och målet gavs med rätta. Tänk om domarna Deadman och Slaughter kunde varit lika korrekta och godkänna Ipswich självmål för ett par veckor sedan.
Det här var typiskt för Portsmouths säsong. En bra insats som inte räcker riktigt ända fram och ett sent avgörande mål. Även om målet var rättvist kan man också tycka att Portsmouth var förtjänt av en poäng för sin insats, för fotbollsrättvisa fungerar så. Den här dagen visade sig dock en annan sida av Portsmouth. Den som aldrig ger upp.
Skryträttigheterna var på alla sätt och vis på den randiga sidan. Som de gottade sig åt det här målet! Mobiltelefoner togs fram och de jublande scenerna filmades. Då hände det osannolika. En lång boll från Ricardo Rocha hittade både Karim Rekik och Dave Kitson som tillsammans lyckades styra den högt upp i luften mot ytan som David Norris sprang in i. Norris var övermänskligt koncentrerad när han väntade ner bollen och klämde till med en vänstervolley från dryga 20 meter som borrade sig in i Davis högra hörn. 2-2 precis när de fyra övertidsminuterna skulle vara till ända. Kanske var det ännu snyggare än Maguires fullträff, döm själva och väg in vikten av målet. Oavgjort kändes helt okej bara fem minuter tidigare, nu kändes det som en seger efter dessa två snabba mål.
Chockade hemmasupportrar slutade inte filma. Det fanns till och med dem som lade upp klippen på YouTube. Ett par minuters film där samtliga skryträttigheter först var polkagrisrandiga, men sedan byttes ut mot en jämnare fördelning. Portsmouth vinner på fler gjorda bortamål. Portsmouth har inte förlorat mot Southampton på sju säsonger. En viktig del av vår stolthet finns kvar, och vi har fått nya derbyhjältar att tillbe. I modern tid har de hetat Yakubu, Lua-Lua och Owuso-Abeyie. Nu lägger vi till Maguire, Ashdown och Norris.
Smolk i glädjebägaren finns där förstås idag. Bristol City vann och avståndet är sex poäng till strecket. Med fem matchen kvar att spela är det mycket att begära, men efter den här poängen tycker jag vi kan ta emot nedflyttningen med öppna armar. Portsmouth har inte, trots den uppenbara klasskillnaden, blivit resultatmässigt förnedrade av Southampton i någon av de två matcherna. Visserligen har Southampton förtjänat mer än två poäng på dessa matcher, men det står inte i resultatböckerna och det är inte så att man alltid får vad man förtjänar.
En som fick välförtjänt utdelning var Billy Sharp som missade en straff senast. Den mannen unnar man all framgång efter hans två dagar gamla sons bortgång i slutet av oktober. Dessvärre kunde inte någon idiot som utgav sig för att vara Portsmouth-supporter låta bli att skriva ett osmakligt Twitter-inlägg till Sharp om sonen. Jag har sett många som tagit helt avstånd från detta och fördömt inlägget, men det är verkligen deprimerande att sådana tragiska människor finns.
