Blandad kompott i cuperna

Det blev uttåg direkt i FA-cupen när Chesterfield från toppen av division fem vann rättvist i en match där inte mycket stämde för Portsmouth. Mot Leyton Orient i EFL Trophy gick det dock bättre då en helt utbytt startelva vann med 1-2 trots spel en man mindre i 75 minuter. I och med det blir det hemmamatch i första slutspelsomgången.

Chesterfield 1 - 0 Portsmouth (FA-cupen)

Chesterfield (4-2-3-1): Tyrer; Mandeville (Sheckleford 81), Palmer, Grimes (k), Horton (Freckleton 71); Naylor, Oldaker (Berry 81); Jacobs, Banks (Colclough 64), Dobra (Jones 71); Grigg
Mål: Naylor 32
Gula kort: Naylor, Jones, Palmer
Övriga avbytare: Boot, King, Cook, Curtis

Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty (Swanson 46), Poole (Raggett 11), Shaughnessy, Sparkes (Kamara 60); Robertson, Morrell (k); Lane, Devlin (Yengi 60), Anjorin (Whyte 44); Bishop
Gula kort: Rafferty, Kamara
Övriga avbytare: Schofield, Towler, Stevenson, Saydee

Domare: Will Finnie
Publik: 8377 (1566 Pompey-fans)

Det blev ett antal gamla återseenden när Portsmouth gästade division fem-laget Chesterfield. Paul Cook och Gary Roberts leder laget som innehåller Michael Jacobs och Tom Naylor. Efter att ha sett en och annan skräll, bland annat Swindons 4-7-förlust hemma mot Aldershot efter att ha legat under med 0-7, intalade jag mig att Portsmouth i varje fall inte skulle underskatta sina motståndare. Laguppställningen var stark och indikerade att man tog det på allvar.

På planen såg det dock annorlunda ut och efter en inledning som Portsmouth hade kontroll över tog hemmalaget så småningom över för att aldrig se ut att tappa greppet. Portsmouth drabbades tidigt av en tung skada sedan linjemannen halkat och missat en klar offside varpå Regan Poole vred till ett knä och tvingades byta. Om det är en stor akilleshäl laget har är det beroendet av trion Will Norris, Conor Shaughnessy och Poole i speluppbyggnaden. Saknas en av dem tappar man mycket av sitt spel.

Trots avbräcket fortsatte Portsmouth vara lite bättre, men när Norris kom fel ut på Liam Mandevilles inläggsfrispark nickade Naylor in 1-0 i tomt mål och för första gången den här säsongen, till och med för första gången sedan mitten av mars, lyckades inte laget komma tillbaka från ett underläge.

Även Tino Anjorin klev av med skada och det är klart att det också störde, men både Poole och Anjorin kunde ersättas av bra spelare. På något vis verkade det som att spelarna inte var där rent mentalt, för inte kan väl ett lag två divisioner längre ner dominera serieledaren i League 1? Det finns säkert flera bra alternativa förklaringar till att Chesterfield var först på varenda andraboll, men det här är något vi bara sett i cupspel och då oftast från spelare som varit ringrostiga. Det här var starkaste laget för närvarande.

Portsmouth var aldrig nära en kvittering bortsett från när Abu Kamara nickade halvmetern utanför medans Chesterfield hade bud på flera mål. Hemmasegern var klart rättvis och Chesterfield kan man förlora mot utan att skämmas om det ändå ser bra ut på planen. Det gjorde det inte. Att passningarna inte sitter perfekt på offensiv planhalva är en sak. Att en motståndare är först på varenda andraboll är inte acceptabelt. Å andra sidan, är det någon match där ingen spelare ska spela bra i är det väl denna. FA-cupen kommer man inte gå långt i ändå och nu slipper vi en bortamatch mot Northampton på en tisdagkväll.

Leyton Orient 1 - 2 Portsmouth (EFL Trophy)

Leyton Orient (4-2-3-1): Howes; James, Beckles, Turns (Galbraith 46), Sweeney; Pratley (k), Brown (Happe 69); Archibald (Pigott 46), Moncur, Sotiriou (Pegrum 69); Drinan
Mål: Pigott 58
Övriga avbytare: Brynn, Welch, Mohamud

Pompey (4-2-3-1): Schofield; Swanson, Raggett (k) (utvisad 19), Towler, Hume; Jewitt-White (Shaughnessy 73), Stevenson; Kamara (Rafferty 85), Saydee (Folarin 85), Whyte (Devlin 64); Yengi
Mål: Saydee 44, Kamara 74
Röda kort: Raggett
Övriga avbytare: Norris, Aston, Mottoh

Domare: Stephen Parkinson
Publik: 2371 (1065 Pompey-fans)

Portsmouth hade ett bra läge inför sista omgången där det skulle räcka med kryss och seger efter straffar för att vinna gruppen oavsett hur det gick i den andra matchen. Som väntat blev det förändringar på varenda position medan hemmalaget behöll betydligt fler a-lagsspelare. Denver Hume gjorde sin första match för säsongen, Harry Jewitt-White bytte tillfälligt lånebänken i Havant and Waterlooville med en startplats på innermittfältet och Kusini Yengi startade för andra gången efter sitt skadeuppehåll. Bakom honom fanns trion Gavin Whyte, Christian Saydee och Kamara, som alla varit ganska eller mycket involverade i a-laget.

Inledningen var trevande tills bortalaget bestämde sig för att överge innermittfältet för en stund. En genomskärare frispelade Theo Archibald som sprang in framför Sean Raggett och det var en sådan där situation som alltid slutar med att försvararen på något vis rör anfallaren, anfallaren faller och det blir rött kort. Jag hade inte tillräckligt skarp bild för att kunna avgöra om det var någon beröring, men alla som uttalat sig om situationen var säkra på att domaren gjorde rätt. Försvararen i mig tycker att det är väldigt hårt att bli utvisad för något så litet, även om det inte behövs mycket för att anfallaren ska komma ur balans där.

Orient spelade bra med en man mer medan gästernas försvar stod pall. John Mousinho började med att flytta in ytterbackarna Hume och Zak Swanson för att spela 3-5-1 utan framgång och ett par minuter senare blev det istället 4-1-2-1-1 med Hewitt-White som högerback. Resultatet blev ganska bra kontroll för Portsmouth trots mycket boll för hemmalaget. Bästa chansen fick Saydee sedan Whyte kommit runt på sin kant men avslutet gick utanför, men revanschen skulle komma när han pricksköt in 0-1 efter bra förarbete av Hewitt-White och Yengi. Det sista som hände av intresse innan paus var en straffsituation som domaren uppfattade fel och där hade Portsmouth tur.

Det var mer av samma i andra halvlek, men nu var hemmalaget vassare. Några minuter efter paus styrdes ett inlägg i stolpen och sedan kom kvitteringen genom inhopparen Joe Pigott. Kanske var avancemanget i fara ändå, men så mycket mer skapades inte framför Ryan Schofield. Istället kunde bortalaget ta vara på ett felpass varpå Yengi frispelade Kamara till 1-2. Resten av matchen spelades av även om det var nära att bli straffläggning när Schofield på något sätt räddade en nick från nära håll. Sam Folarin var nästa tonåring att debutera vid en ålder av 17 och ett halvt, och han hann briljera med fin bollkontroll och styrka i ett trängt läge.

Härnäst väntar Charlton på Fratton Park och det är en förlust som många tagit ut i förskott. Portsmouth har inte besegrat Charlton hemma sedan Alain Perrins första match som manager 2005. Charlton har förstås inlett knackigt trots att man verkade ha fått ordning på grejerna inför säsongen men efter att Michael Appleton tagit över har det skett en viss förbättring. Segern mot Wigan på bortaplan senast var efterlängtad då man inte varit bra utanför The Valley, men kom ihåg att Portsmouth har raden 6-2-0 på hemmaplan, har högst xG i serien, bästa försvaret och högsta bollinnehavsprocenten.

Det kan vara en säsong där till och med Charlton kan besegras.