En poäng, en långtidsskada och ett nyförvärv
Helgen bjöd på en blandning av mycket bra spel men bara en poäng mot Charlton, ett bekräftat avslitet korsband på lagets bäste försvarare och ett nytillskott på vänsterkanten. Portsmouth ligger fortfarande i topp och är alltjämt obesegrat.
Portsmouth 2 - 2 Charlton
Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Raggett, Shaughnessy, Sparkes; Robertson, Morrell (k); Lane (Swanson 87), Devlin (Saydee 70), Kamara (Whyte 70); Bishop
Mål: Kamara 31, Bishop 75 (straff)
Övriga avbytare: Schofield, Towler, Stevenson, Yengi
Charlton (4-2-3-1): Maynard-Brewer; T.Watson (Asiimwe 83), Hector, Jones, Edun; Campbell (Fraser 66), Dobson (k); May, L.Watson (McGrandles 83), Blackett-Taylor; Leaburn
Mål: May 71, McGrandles 90+3
Gula kort: Edun, Leaburn, Hector, Jones
Övriga avbytare: Walker, Ness, Thomas, Tedic
Domare: Sam Allison
Publik: 19404 (2147 gästande)
En match mot Charlton är ingen picknick för Portsmouth rent historiskt. 18 år sedan senaste hemmasegern. Sju raka hemmaförluster. Ingen Regan Poole och ingen Marlon Pack. Och så Michael Appleton på andra sidan. En skarp manager som brukar lyckas bra på Fratton Park, och en manager som många gärna ser återvänder någon gång i framtiden.
Men det var mest Pooles frånvaro som besvärade inför match. Charltons snabba anfallare skulle ställas mot Conor Shaughnessy och Sean Raggett, och just i den här matchen skulle det vara extra bra med Pooles snabbhet och mobilitet. Sedan spelar han en viktig roll i speluppbyggnadsfasen också.
Portsmouth skulle komma att stå för en av säsongens absolut bästa insatser. Man inledde mycket starkt och hade målchanser och rop på straffspark utan utdelning. Charlton tog sedan över för en stund och hade en hyfsad chans genom Alfie May innan 1-0 kom efter en hörna. Alex Robertsons inåtskruvade inlägg nickades undan, men inte längre än till straffområdeslinjen där Abu Kamara mötte bollen med en kontrollerad bredsidesvolley som satt otagbart för annars utmärkte målvakten Ashley Maynard-Brewer.
Hemmalaget gick för ett andra mål och var nära flera gånger. Colby Bishop och Kamara hade avslut som täcktes till hörna och Raggett en nick som Maynard-Brewer räddade. 1-0 med mersmak i paus.
I andra halvlek skruvade Portsmouth upp tempot och pressade ner Charlton ordentligt under 25 minuter. I den här perioden var det en njutning att se laget spela. Robertson låg bakom det mesta och det var hans inlägg som skapade nästa fina chans när Maynard-Brewer reflexräddade Bishops nick från nära håll. Sedan träffade Kamara och Bishop ribban inom loppet av tre sekunder och alla undrade hur den här matchen inte var avgjord.
Men 1-0 är en bräcklig ledning, som Agne Jälevik sade efter att Kevin Sheedy gjort 1-1 för Irland mot England 1990. Plötsligt kom Charlton in i matchen och efter lite väl passivt försvarsspel på vänsterkanten kunde May komma till skottläge från snäv vinkel och så var det 1-1 trots allt. Will Norris hade lämnat en liten lucka vid första stolpen som May pricksköt i.
Portsmouth reste sig omedelbart och tvingade fram ytterligare en fin räddning när inhopparen Gavin Whyte nickade från nära håll. Ledningsmålet kom sedan på straff genom Bishop efter att Maynard-Brewer kapat Paddy Lane. Det borde blivit 3-1 strax därefter när Robertson hittade Bishop vid bortre stolpen, men mottagningen var inte den bästa och skottet styrdes tätt utanför stolpen.
Missarna visade sig kostsamma när Conor McGrandles fick chansen att nicka i 93:e minuten och återigen hade Norris släppt en liten lucka vid första stolpen. 2-2 efter en situation som mittfältare och försvarare borde kunnat avvärja. Sista fem minuterna av tilläggstiden böljade fram och tillbaka och det krävdes en klassbrytning av Joe Morrell i eget målområde för att undvika en synnerligen orättvis förlust.
När vi summerar matchen konstaterar vi objektivt och neutralt att det här borde blivit 4-0 och inte 2-2, men Portsmouth missade chanser, Maynard-Brewer var en vägg och i andra änden bjöds det lite för mycket. Vi kan ändå konstatera att det gick bra att spela med samma spelstil även med Raggett eftersom andra spelare har utvecklats starkt. Robertson var bäst på planen, Lane näst bäst och sedan gjorde Morrell och Terry Devlin fina insatser på det.
Tanken var förstås att laget är stärkta av Pooles comeback mot Blackpool, men så kommer inte bli fallet. Knäskadan som kanske inte såg ut att vara så allvarlig är en ren korsbandsskada utan några övriga ligament skadade, men säsongen är förstås över för Poole. Det kommer inte att bli riktigt samma sak med Raggett som med Poole eftersom de verkligen är olika mittbackar, Raggett med sin längd och fysik och Poole med sin spelskicklighet. Å andra sidan kommer hotet på fasta situationer att bli än större med goda servar från Robertson och Jack Sparkes.
Under eftermiddagen blev det officiellt att Josh Martin, som tränat med klubben under hösten, skrivit på för två månader. Detta som följd av skadan på Tino Anjorin. Martin är en kvick, teknisk högerfotad vänsterytter som släpptes av Norwich i somras. Han var utlånad förra säsongen till Barnsley där han gjorde tre mål på 23 matcher. Totalt har han gjort fem mål och tre assist på 42 matcher i League 1, varav hälften för Doncaster och fem för Milton Keynes.
