Grimsby 0 - 1 Portsmouth
Efter två frustrerande veckor utan match efter den oväntade och onödiga förlusten mot Stevenage visade spelare, ledare och supportrar prov på fin sammanhållning när Grimsby besegrades med matchens enda mål. Precis som under uppflyttningssäsongen 2002-2003 gjordes segermålet sent av en inhoppande skotte.
Precis som Paul Cook hade aviserat blev det inga ändringar i startelvan. Låt de som inte gjorde jobbet sist få en chans till. Jag gillar den inställningen. Även om konkurrensen är stor tycker jag att det ska krävas mer än en dålig insats för att man ska göra ändringar. Första halvlek präglades av ett hårt arbetande bortalag som inte gav Grimsby minsta lilla utrymme att spela på. En hög och hård press såg till att bollen hela tiden hamnade i Portsmouths ägo och framförallt var den långt ifrån David Fordes straffområde. En enda chans noterade vi för Grimsby i den första halvleken och det var Omar Bogles frispark som gick över. Bogle, 16 mål hittills, plockades ned totalt av Christian Burgess och Matt Clarke.
Nu var inte hemmalagets målvakt så värst sysselsatt han heller. Portsmouth hade 7-2 i avslut i paus, men riktigt nära kom man inte. Något skott gick tätt utanför och ett par inlägg av Enda Stevens var mycket nära att nå en anfallare, men för det mesta lovade uppbyggnaden mer än vad avsluten på anfallen kunde hålla. Första halvlek sammanfattas bäst med att Portsmouth hade total kontroll, men utan att vara nära att ta ledningen.
Den andra halvleken var bättre offensivt från båda lagen. Portsmouth fortsatte att vara farligast och både Michael Smith och Carl Baker testade hemmamålvakten från högra delen av straffområdet med hyfsat vassa avslut utan att lyckas. Däremellan fick Forde äntligen tillfälle att visa lite klass när Ashley Chambers bredsidesvolleylobb var på väg in vid den vänstra stolpen, men målvakten var alert och styrde undan försöket. Sedan rann Kyle Bennett igenom bara för att bryskt stoppas av Zak Mills halvmetern utanför straffområdet. Mills kom undan med gult kort när målchansutvisning var det enda rimliga domslutet. Frisparken sköt Bennett själv, men metern över och utanför.
Grimsby hade sedan sin bästa period i matchen med lite mer bollinnehav och Portsmouth fick fokusera på att kontra. Hemmalaget kom nära ett ledningsmål när ett långskott smet tätt utanför stolpen. Cook bytte nu in Kal Naismith och Conor Chaplin istället för relativt anonyma Gary Roberts och Bennett. Lagen fick varsin gång desperat freda respektive mål efter tilltrasslade situationer, men matchen såg nu ut att bli mållös. Väldigt lite hände under slutkvarten.
Men med fyra minuter kvar av ordinarie tid fick Portsmouth frispark 25 meter från mål i höger innerposition. Med Bennett och Roberts utbytta fanns det bara ett alternativ kvar och det var inbytte Naismith, som redan gjort ett snyggt frisparksmål den här säsongen. Med en flack innerskruvad frispark slog han bollen tätt över muren och in vid högra stolpen. Målet firades intensivt på läktarna och planen och hela bänken rusade upp i eufori. Målskytten hamnade underst i det närmaste vi kommer en TV-puckshög i det här skedet av säsongen.
Grimsby svarade direkt och var nära en kvittering när Scott Vernon testade med ett hårt skott som Forde inte kunde hålla, men målvakten var snabbt uppe och tog hand om returen. Sedan följde knappt tio minuter av rutinerat och resolut spel på resultatet. Noel Hunt hoppade in och gjorde jobbet han är bäst på. Gareth Evans tog en taktisk varning och nollan hölls. Precis som för 14 år sedan vann Portsmouth med matchens enda mål i Grimsby och även den gången var det en inhoppande skotte, Marc Burchill, som avgjorde.
I och med att Luton och Carlisle spelade oavgjort och Plymouth besegrade Doncaster plockade Portsmouth in poäng på två lag på andra sidan strecket. Nu är det fem poäng upp till både Donny och Carlisle och med en hemmamatch mot formsvaga Hartlepool härnäst finns det goda chanser att äta in ytterligare försprång. Räkna dock med att Hartlepool kommer parkera bussen efter 0-5 hemma mot Cambridge.
I det stora hela ser det nu ut som att Stevenage hemma var en kort svacka. Portsmouth har hälsosamma 4-1-1 på sex senaste totalt och imponerande 4-2-0 på sex senaste på bortaplan. Är det gryende tendenser till den där långa serien av fina resultat som vi ser, eller kommer Hartlepool att ta oss ner på jorden igen? Matchen mot Grimsby var ett perfekt exempel på lagsammanhållning, hårt arbete och kontrollerat spel över hela planen när tre poäng var ett måste. Då är Portsmouth som bäst. Nu gäller det att vara bra också när det inte handlar om svåra måstematcher. En intressant förändring som skett gentemot förra säsongen är hur laget avslutar matcherna. Det som var en akilleshäl förra säsongen är så här långt en styrka. Portsmouth är med målskillnaden 13-1 överlägset bäst i serien från matchminut 76 och framåt.
Grimsby (4-2-3-1): McKeown - Mills, Gowling (k), Collins, Andrew - Comley (Vernon 72), Summerfield - Chambers (Bolarinwa 58), Berrett, Jackson - Bogle
Pompey (4-2-3-1): Forde - Evans, Burgess, Clarke, Stevens - Rose, Doyle (k) - Baker, Roberts (Naismith 76), Bennett (Chaplin 76) - Smith (Hunt 89)
Domare: Andy Haines
Publik: 6560 (1110 gästande)
