Accrington Stanley - Portsmouth
Inför Accrington Stanley - Portsmouth
Efter fyra raka segrar är Portsmouth på direktuppflyttningsplats. Hindret mot den femte raka segern är Accrington Stanley, som var snubblande nära direkuppflyttning i våras. För flera bortaspelare och -ledare blir Wham Stadium ett kärt återseende.
Paul Cook och Leam Richardson har varit där. Gary Roberts, Kal Naismith, Tom Davies och Adam Buxton likaså. Rommy Boco har spelat i Portsmouth. Cook och Accy-managern John Coleman är goda vänner. Det här spelar kanske inte någon roll när matchen väl är igång, när seriens minsta klubb möter den största. Men de har något gemensamt ändå. Kanske satte Cook och Richardson en viss prägel på Accy som de sedan överförde till Pompey. Accrington spelar riktig fotboll, trots muffinsmannens envisa arbete med att införa hoofball under sin korta tid i klubben.
Var har vi Accy den här säsongen? Med liten budget kunde de förstås inte hålla kvar i de bästa spelarna, och inte heller ersätta dem med etablerade spelare. Men Coleman är skarp och har ett bra öga för spelare. Boco är bättre i rödvitt än i blåvittrött och det verkar som att man ändå lyckas fylla på på något sätt ändå. Och så är Billy Kee kvar. Även om Stanley har startat svagt tror jag att man kan bli att räkna med. Kanske inte en utmanare till topp tre, men play off är nog inte orimligt. Nu har man också börjat röra lite på sig. En kontrollerad 2-0-seger borta mot Notts County har gett självförtroende.
Men fyra raka segrar är också självförtroende och Portsmouth kan vinna både fint och fult. Förra säsongen tacklade man motgångar dåligt, mot Wycombe gjorde man det bra. 0-1 blev 2-1. 2-2 precis innan paus hann bli 3-2 innan sidbytet. Därefter defiliering. Just nu gör man mål på många sätt och det spelar ingen roll vilka som spelar i den där offensiva kvartetten. Curtis Main fick sy 20 stygn i pannan och under ögonbrynet efter smällen senast och är ett frågetecken. Michael Smith kommer att ersätta, var så säkra, även om Conor Chaplin var fullkomligt lysande senast. Hans fantastiska 3-2-mål blir årets Pompey-mål.
Men Smith passar bättre mot Stanley. I våras mobbade han mittbackarna rejält och var en stor anledning till att det stod 0-3 i paus. Det är dags för honom nu. Jag tror också att det är dags för Naismith, som hoppade in i paus senast. Transferlistad inför säsongen, bortplockad från listan nu. Han ligger före Kyle Bennett, som både gjorde en hel del mål och assist förra säsongen. Men den ex-Accrington-spelaren som imponerat mest, förutom Gary Roberts så klart, är Tom Davies. En klassisk mittback som kan slå en långboll med precision. Ett perfekt komplement till den elegante Christian Burgess.
Det är med vissa skadeproblem som Portsmouth reser norrut. Ingen högerback är tillgänglig efter det att unge Calvin Davies lånats ut. Drew Talbot har tydligen en nyckelbensskada också, förutom bristningen i baklåret, och Buxton lider fortfarande av fotskadan som han åkte på mot Southend i U23-laget. Christian Oxlade-Chamberlain har spelat högerback, men är antagligen inte med i truppen. På andra positioner är Jack Whatmough borta liksom Brandon Haunstrup. Matt Clarke är inte redo för 90 minuter, men annars ser det mycket bra ut. Gareth Evans får fortsätta vikariera på högerbacken, och den enda frågan är om Cook gör någon övrigt ändring än att ersätta Main. Jag tror Naismith får chansen istället för Milan Lalkovic, för det här kommer att bli en fysisk match. Om Portsmouth fortfarande är med i matchen efter en timme är det ett perfekt läge att sätta in Chaplin.
Det blir en svår match imorgon, men Cook har en bra hand och ett bra sinne för vem som kommer att prestera. Seger samtidigt som Plymouth tappar poäng och vi kan börja tala om att se upp för avståndet mellan tåg och plattform. Återtåget har börjat rulla så smått och visst vore det skönt med ytterligare trepoängare innan tuffa oktober.
