Inför Burton - Portsmouth
Portsmouth har fem raka segrar och ställs mot tvåan i formtabellen. Burton kryssade borta mot Sunderland och det är lagets enda poängförlust på senaste fem. Burton har dessutom plockat alla tre poäng av Barnsley och grusar gärna Portsmouths förhoppningar om uppflyttning också. Det är en svår match för gästerna som verkligen får bekänna färg.
Vi har smyghållit på Burton och med spänning sett hur de plockat poäng av huvudkonkurrenterna. Det var Burton som fick stopp på Barnsleys förlustfria svit och det var Burton som hjälpte Portsmouth till att få andraplatsen i egna händer. Det är samma Burton som nu kan sätta käppar i hjulet för Portsmouth. Formlaget nummer ett spelar borta mot formlaget nummer två. Bortalaget ser sin chans att ta sig direkt till the Championship utan kval men antagligen med krusiduller. Hemmalaget kan fortfarande slå sig in på en sjätteplats. Nio poäng och sju mål är nog ändå för mycket att ta in på Doncaster.
Burton är ett av två mycket svåra hinder för Portsmouth. Troligen det svåraste givet dagsformen, men å andra sidan finns det inget tuffare motstånd än just Portsmouth. Hemmaplansfavör? Svårt att se det så när det är seriens bästa bortalag som kommer på besök. 41 av 80 poäng inspelade utanför Fratton Park, 38 gjorda mål på 21 matcher. Burton förvisso starkare hemma än borta och dessutom bättre hemma än Oxford, ett av fyra lag som slagit Portsmouth på hemmaplan i League 1. De övriga är Luton, Charlton och så förstås Gillingham.
Generellt sett står sig Burton bra mot topplag och lag från högre divisioner, det har blivit fyra poäng mot Sunderland och Barnsley, samt segrar mot Aston Villa, Burnley, Nottingham och Middlesbrough i ligacupen. Vi accepterar 0-9 borta mot Manchester City och drar inte heller för stora växlar på att det bara blev 0-1 i returen. Burton fick oavgjort borta mot Pompey som sov i inledningen av andra halvlek då en mycket klar 1-0-ledning vändes till 1-2 innan Matt Clarke kvitterade. Två förluster mot Charlton och en förlust i Luton fullbordar 2-3-3 i möten med toppkvintetten, och det är inte så tokigt för ett lag som parkerar i mitten av tabellen. Tittar vi på lagen som vunnit på Pirelli Stadium finner vi förutom Charlton Rochdale och Southend, tidigt på säsongen, och Gillingham, starka bortalaget Peterborough, och relativt nyligen Fleetwood. Burton spelar helst 4-4-2 diamant och det kan passa Portsmouth illa, även om vi sett tydliga tendenser på att Kenny Jackett hittat ett motdrag när motståndaren packar mittfältet de senaste veckorna.
Burton är enda laget som gjort fler mål än Portsmouth på senaste fem. Lucas Akins, som leder interna skytteligan på 11 mål, minns vi alltför väl från League 2. Den matchen, som Burton vann med 2-0, blev början på en långsam sjunkning mot en bottenstrid och en i allmänt oinspirerande säsong innan Paul Cook tog över. Men Akins är inte enda hotet framåt, vi har också Liam Boyce på 10 mål och mittfältaren Jamie Allen på 7 mål. Vänsterbacken Damien McCrory, tre bra insatser för Portsmouth på lån förra säsongen innan knäet gick sönder, har svårt att ta en plats. Truppens mest rutinerade spelare är antagligen mittfältaren Stephen Quinn som har varit med så länge att han har slagit in en frispark bakom David James för Sheffield United mot Portsmouth i januari 2007. Den matchen blev för övrigt mest ihågkommen för att Gary O'Neil gjorde målet som innebar att han själv och Sean Davis äntligen fick klippa håret. Slutligen noterar vi målvakten Bradley Collins som är inlånad från Chelsea.
Burton hade inte mycket chans att klara sig kvar förra säsongen. De två raka uppflyttningarna från League 2 och League 1 var en bragd i sig, men att sedan lyckas stanna kvar i the Championship första säsongen med en tajt budget var än mer imponerande. Den prestationen visar att det är möjligt för Portsmouth att ta klivet upp och hålla sig kvar med nuvarande ekonomiskt hållbara inställning. Burton är antagligen en lite för liten klubb för att klara av det, men jag kan mycket väl tänka mig att Nigel Cloughs lagbygge kommer att vara med i toppen av League 1 nästa säsong.
Båda lagen har varit målfarliga över sista fem matcherna. Burton har gjort 15 mål, Portsmouth 14. Jag tänker mig ett dominant hemmalag från start och det gäller för Portsmouth att stå emot tills dess att man hittat ett sätt att vinna mittfältskampen. Klarar man av det så länge som nollan är intakt tror jag också att man kommer att hitta ett sätt att vinna matchen. Luton, 87 poäng, fem före Barnsley, båda med 42 matcher, och sedan Sunderland två mål före Portsmouth på 80 poäng efter 41 matcher, samt Charlton på 79 poäng med 42 matcher spelade. Historien säger oss att de flesta av de fem topplagen kommer att tappa lite poäng här och där. Att förlora en match blir kanske inte avgörande, men den som vinner sina två påskmatcher kommer att skaffa sig ett gyllene läge.
Idag framgick det att James Vaughan som del av låneavtalet tränar mestadels med Wigan då han har små barn. Det kanske förklarar varför han inte fått så mycket speltid eftersom Jackett helt enkelt har bättre bild av Oliver Hawkins, Omar Bogle och Brett Pitman. Vaughan gav för övrigt bort sin Checkatrade-medalj till Matt Casey, som faktiskt spelat tre matcher i cupen, men som inte fick vara med i finaltruppen. En fin gest. En annan spelare som spelat i Checkatrade är Louis Dennis, som gjort åtta mål på sju reservlagsmatcher varav två mot Bournemouth i veckan, och som mot Rochdale valdes före Vaughan. Dennis hade lätt platsat i ett annat lag som inte innehåller Jamal Lowe, 14 ligamål, Ronan Curtis, 11, och Gareth Evans och Pitman på 10. Inte ens vicekapten Evans kan vara säker på en startplats.
Andy Cannon är eventuellt åter liksom Bryn Morris. Dion Donohue saknas alltjämt och samma sak gäller otursförföljde Lloyd Isgrove. Viv Solomon-Otabor kan vara aktuell för bänken, men det känns oavsett vilket som att elvan är ganska given. Evans eller Curtis är frågan. Det är en diamant som ska tacklas och då behövs mer kapacitet centralt. Följande elva duger för mig: Craig MacGillivray - Nathan Thompson, Christian Burgess, Matt Clarke, Lee Brown - Ben Close, Tom Naylor - Jamal Lowe, Brett Pitman, Gareth Evans - Oliver Hawkins.
Så vad tänker vi om matchen? Är jag ungefär lika livrädd för den som långfredagsmatchen hemma mot Plymouth för två år sedan? Ja och nej. Klart jag vill ha direktuppflyttning, men lika noga som då är det inte. Och Burton är inte Plymouth, men matchernas svårighetsgrad är jämförbara. Två lag kommer till en match fyllda med självförtroende. Burton har hemmaplansfavör, men Portsmouth har bortaplansfavör. Portsmouth är bättre och har mer att spela för, men i England ställer andra lag extra gärna till det. Burton har gjort det förut, kan man göra det igen?
Det är den här matchen som visar vad Portsmouth är gjorda av, men den kommer inte att avgöra något.
