Lagbanner

Inför Leyton Orient - Portsmouth

Två raka förluster har gett den blygsamma raden 5-2-4. De två kommande bortamatcherna mot Leyton Orient och Plymouth får helt enkelt inte förloras.

Jag hade aldrig kunnat tro att Portsmouth efter de elva första matcherna skulle ligga så dåligt till i toppstriden. Det var ingen svår inledning direkt, men många motståndarlag hade inför respektive match imponerat. Morecambe ledde serien tidigt till exempel, och Blackpool var det lag som levererat mest avslut i hela serien. Till och med fler än Portsmouth. Fotboll är en alltför komplex sport för att man ska kunna konstatera att laget står inför ett vägskäl redan nu, men poängtapp mot både Leyton Orient och Plymouth skulle vara synnerligen oroväckande.
 
Paul Cook har en idé om att laget måste jobba hårdare. Han tycker att komplimanger om att hans lag arbetar hårt är de bästa. Han har inte fått några sådana än så länge. Laget har förlitat sig på talang och det har gått bra för det mesta, men det kommer inte räcka till uppflyttning. Det hårda arbetet måste finnas med från start imorgon och i de allra flesta matcher för att det inte ska bli ytterligare säsonger i League 2. Jag räknar med att spelarna tar in det budskapet.
 
Det är ingen tvekan om att det finns talang nog för att det här laget ska kunna hävda sig på högre nivå, men vägen dit, den stavas hårt arbete. Och kanske är det det som är själva vägskälet. Att välja det hårda arbetet och förlita sig på att talangen kommer att avgöra matcher snarare än att enbart förlita sig på talang. Ju förr den vägen väljs desto större är chansen att det blir topp tre den här säsongen. Med tanke på hur få riktigt bra lag det finns i årets upplaga vore allt annat än uppflyttning ett praktfiasko.
 
Experimental 3-6-1 har räknat fram att Portsmouth har bästa anfallet och bästa försvaret enligt modellen förväntade mål per match. (https://experimental361.com/2016/10/02/e-ratings-update-league-2-2-oct-2016/) Blackpool och Doncaster tyckte nog inte Portsmouth var svåra att göra mål på förra veckan. Fem enkla bjudningar och fem insläppta mål. Doncaster bjöd förvisso igen och sedan var det tung press mot gästernas mål senast. Klackräddning på, alternativt innanför, mållinjen och en boll i ribban. Avslut från nära håll som smet strax utanför. Räknar vi bort de tre bjudmålen hade Portsmouth sannolikt vunnit den här matchen åtta gånger av tio eller så.
 
Vi kan bryta ner den svaga inledningen till två huvudproblem. Det ena är att laget inte startar på framfoten och det andra är att man släpper in billiga mål. Mot Carlisle, Morecambe, Wycombe, Barnet, Blackpool och Doncaster har man släppt in första målet och det tidigt. Endast mot Crawley har man fått in ett tidigt ledningsmål. Mot Blackpool startade man på framfoten, men släppte in mål på gästarnas första anfall. Åtgärda de här problemen, och Portsmouth kommer göra en Northampton. Problemet är förstås att de här problemen fanns förra säsongen, så förhoppningen är att Cook gör som Chris Wilder och lär av förra säsongens tillkortakommanden. Det tror jag han kommer att göra.
 
Leyton Orient är en klubb med ett tveksamt styre och Andy Hessenthaler var inte helt där med hjärtat på grund av detta styre. Ny manager i form av Alberto Cavasin som har en hel del meriter från Italienska ligan, men kan ingen engelska och har inte coachat på ett bra tag. Vart mittenlaget Orient är på väg är svårt att säga. Att man nästan enbart har targetspelare i anfallet rimmar inte så bra med italiensk filosofi, men han har tydligt indikerat att det ska bli fart på bollen längs backen.
 
Fjolårsskyttekungen Jay Simpson har dessutom haft skadeproblem. Efter en bra inledning har laget fem raka utan vinst. Förlusten hemma mot Plymouth ska dock ta med de två tidiga utvisningarna i beaktande. Serieledarna spelade med två man mer i 75 minuter plus tillägg och klarade på den tiden bara av att göra ett ynka mål.
 
I Orient spelar Nigel Atangana som jag verkligen gillar. En elegant och stark innermittfältare som jag hade hoppats mycket på i Portsmouth. Nu är han tveksam startande på grund av en skada och Orient saknar avstängda Robbie Weir och Jens Janse. Det blir Simpson och ex-Pompey-spelaren Paul McCallum på topp av allt att döma. McCallum gjorde inte mycket för Portsmouth, i sitt första inhopp lyckades han bli utvisad och avstängd i sju matcher. Men likt andra Pompey-floppar som John Marquis och John Akinde kommer han säkert sätta en balja imorgon.
 
När Michael Doyle och Danny Rose inte rosar marknaden hade jag gärna sett Atangana i vår elva. I dagens trupp finns istället Amine Linganzi, som är en snarlik spelartyp, men med mer fysik och kanske lite mindre elegans. Linganzi var bra mot Doncaster, och i veckans Kalle Anka cup imponerade en rad andra spelare. Främst anfallarna Curtis Main, två mål, och Michael Smith, men Kyle Bennett och Milan Lalkovic bör också vara nära en start. Det är inga nya skadebekymmer för Cook annat än att Adam Buxton slog upp sin skada. Därmed startar Gareth Evans återigen på högerbacken. Noel Hunt närmar sig comeback, men är liksom Buxton och Drew Talbot inte aktuella imorgon.
 
Formsvaga och hemmasvaga (1-0-4) Orient mot bortasvaga (1-1-3) Portsmouth låter som en typiskt krampaktig 0-0-match. Det låter också som en bra chans för Portsmouth att ta itu med sitt svaga bortaspel, hitta tillbaka till det hårda arbetet och påbörja klättringen uppåt. Det är en chans som spelarna måste våga se fram emot.
 
Min önskade elva: David Forde – Gareth Evans, Christian Burgess, Matt Clarke, Enda Stevens – Amine Linganzi, Michael Doyle – Carl Baker, Gary Roberts, Milan Lalkovic – Curtis Main.

David Gunnarsson Lorentzen2016-10-07 11:11:08
Author

Fler artiklar om Portsmouth