Inför Shrewsbury - Portsmouth
Tre vinster på fyra matcher har blåst liv i uppflyttningshoppet för Portsmouth. En seger borta mot hemmastarka Shrewsbury känns som en nödvändighet.
Barnsley, 75, Sunderland, 73 (en match mindre spelad) och Portsmouth, 71. Det är inte avgjort än. Kan Luton, 80, fångas in? Vi är i ett skede där ett kryss kan betyda mycket. Luton har inte förlorat sedan en månad så långt tillbaka att Flashscore inte har med förlusten i historiken. Oktober? Möjligt. Tre oavgjorda på kort tid och Sunderland är tillräckligt nära för att nerver ska kicka in. Luton brukar vara uddlösa innan de tar ledningen och om nerver gör att det knyter sig i sista tredjedelen kanske deras första svacka kommer nu. Barnsley har inte förlorat sedan december, men har svårt att göra mål nu och är slitna och skadedrabbade. Daniel Stendel har roterat väldigt lite. 0-0 mot Portsmouth, Sunderland och Doncaster och alla svåra matcher är avklarade, men kan de göra mål mot antifotbollslagen de möter framöver? Och så har vi då Sunderland som nu börjar skapa fler chanser än motståndarlagen, men ändå lite för kryssglatt.
Det börjar se ut som en oerhört intressant toppstrid där inget är riktigt givet. Att Luton skulle gå upp och att Portsmouth skulle få kvala kändes klart för mig när jag uppgivet skrev matchrapporten efter en inte helt bra insats i förlusten mot Charlton. Men kanske är det så att Portsmouth har hittat formen i rättan tid. Kanske är det så att motståndaren måste spela riktigt, riktigt bra för att besegra Portsmouth, precis som Charlton faktiskt gjorde. Och då är frågan om något av de lagen Portsmouth har kvar att möta, förutom Sunderland, har den förmågan? Portsmouth har något att vinna från den här positionen, och vi vet vilket momentum som kan skapas i sådana här lägen. Lagen ovanför har något att förlora. Luton därför att de har redan varit uppflyttade en längre tid, Barnsley för att de nu legat tvåa ett antal veckor och Sunderland därför att de spenderat mycket pengar i egenskap av att vara seriens överlägset största klubb (ett mål till av Will Grigg och han är nere på en miljon pund per mål).
Att räkna bort Portsmouth för knappt två veckor sedan var prematurt av mig, det får jag erkänna. Nu handlar det om att få lagen ovanför att känna flåset hela vägen in i kaklet. Större under har trots allt hänt, senast för två år sedan då Portsmouth åt in klart fler poäng än de nio som skiljer gentemot Luton för att med några minuter kvar av säsongen ta ledningen i League 2 och sedermera även titeln.
Så vi tar oss an Shrewsbury, seriens sjunde bästa hemmalag med fyra raka utan förlust på The New Meadow, men det kanske inte är de starkaste bortalagen som rest därifrån med mindre än tre poäng. Senast Shrewsbury mötte starkt motstånd hemma blev det 0-3 mot Luton, och även Sunderland och Charlton har vunnit borta mot Shrews. Kom ihåg att Portsmouth fortfarande är seriens bästa bortalag. Shrewsbury var också nära att förlora mot Wycombe, men två sena mål inklusive stopptidsstraff gav tre poäng. Då spelade man 3-5-2, precis som Scunthorpe gjorde på Fratton Park i lördags. Shaun Whalley, ytter, och mittfältaren Aaron Amadi-Holloway tillhör lagets mer kända spelare. Två spelare är skadade och dessa är Luke Waterfall och James Bolton. Senast lagen möttes på Fratton Park blev det 1-1 i en match med lågt underhållningsvärde. Shrewsbury tog ledningen efter ett misstag av Christian Burgess och Brett Pitman kvitterade på straff. Bortalaget gjorde vad man kunde för att frustrera Portsmouth och det är troligt att Sam Ricketts, en gång spelare under Kenny Jackett, satsar på en liknande, fast kanske mer offensiv taktik.
För Jackett gäller det att balansera elvan så gott det går med rådande skadeläge. Ronan Curtis är tillbaka tidigast nästa vecka och Viv Solomon-Otabor missar antagligen finalen på grund av en vadskada. Dion Donohue är också borta. Sedan tidigare saknas Jack Whatmough, Bryn Morris och Andy Cannon, men de två sistnämnda kan vara aktuella för comeback inom en vecka eller två.
Det förefaller naturligt att placera Jamal Lowe till vänster och Gareth Evans till höger, som i andra halvlek senast, men Lloyd Isgrove och Louis Dennis är inte långt från elvan. Jag utgår ändå från att det blir som följer: Craig MacGillivray - Nathan Thompson, Christian Burgess, Matt Clarke, Lee Brown - Tom Naylor, Ben Close - Gareth Evans, Brett Pitman, Jamal Lowe - Omar Bogle.
