Portsmouth 1 - 1 Accrington
Portsmouth avslutade säsongen med tre raka utan vinst efter sju raka segrar. 1-1 hemma mot Accrington innebär play-off mot Sunderland som inte heller avslutade säsongen med någon formtopp.
88 poäng och fyra är nytt rekord i League 1. Tänk vad nöjd man hade varit om man hade fått veta att det skulle gå så bra inför avsparken mot Luton i augusti. Den 1-0-vinsten var inte speciellt rättvis och det skulle visa sig att Luton var det bästa laget i hela serien, trots en liten dip på slutet som hade kunnat kosta dem, om det inte var så att både Portsmouth och Sunderland wobblade lite respektive mycket på slutet. Bournemouth och Charlton har också slutat fyra på samma poängsumma, men i olika divisioner (fjärde- respektive andradivisionerna). För Portsmouths del har 88 poäng nåtts ytterligare en gång och det var 1992-93. Guy Whittingham vann skytteligan överlägset och laget spelade bort direktuppflyttning i Sunderland med en förlust som blev ödesdiger. I play-off blev det förlust efter 1-0 till Leicester på gamla Filbert Street och sedan 2-2 på Fratton Park. Vi tänker väl oss att det enda i den här historien som upprepar sig är de 88 poängen, även om poängtapp i Sunderland bidrog till missad direktuppflyttning även denna gång.
Matt Clarke fick ta emot samtliga priser denna gång. Förra säsongen delade han ungefär hälften-hälften med Brett Pitman och hade med sig priserna hem i en sopsäck. Den här gången var han bättre förberedd med en flyttlåda. I händelse av misslyckat kval lär den där flyttlådan bli symbolisk. Clarke spelar inte League 1 nästa säsong.
Men i inledningen såg han faktiskt ut som en League 1-spelare. Det är bara Rochdales Calvin Andrew som lyckats dominera honom den här säsongen, men när han blev grundlurad av Paul Smyth började man undra om han inte redan hade testat den där akvaviten som Venner av Portsmouths representanter överräckte före matchen. Vi supportrar tänkte att det vore en god idé att sluta trea och undvika både formstarka Charlton och storlaget Sunderland i semifinalen, men Kenny Jacketts elva visade på andra prioriteringar. Fem ändringar och ingen Jamal Lowe i truppen. Bryn Morris som tia? Nej, tanken var nog inte att han skulle uträtta stordåd där utan snarare få spela lite match ifall han behöver ersätta Tom Naylor eller Ben Close i kvalet.
Ett segt och slarvigt hemmalag slog bort bollar och Accrington var inte mycket bättre heller. Det var semesterfotboll där gästerna var lite bättre. Sean McConville nickade i ribban tidigt och sedan fick Craig MacGillivray sträcka ut på ett distansskott efter ett av många bolltapp.Oliver Hawkins ville ha straff efter en klar tröjdragning, men domaren var inte intresserad av sådant. Accrington fick också erfara detta i den andra halvleken. För hemmalagets del var det inlägg som gällde och både Hawkins och Christian Burgess borde satt sina nickar på mål. Samtidigt gick Charlton mot en stor seger hemma mot semesterfirande Rochdale; 3-0 i paus.
De som trodde att Portsmouth skulle steppa upp i andra halvlek fick sig en otrevlig överraskning. Efter 40 sekunder hittade McConville bortre hörnet med en häxpipa och så var det uppförsbacke igen. Plötsligt fanns risken att bli femma och avsluta borta mot Sunderland och det var inte den roligaste tanken, förutom det trista med att avsluta seriespelet med två raka förluster på hemmaplan. Portsmouth spelade upp sig efter detta och en nickmiss senare kom kvitteringen efter fint spel. Clarke och Lee Brown hjälptes åt att lirka loss bollen med några korta passningar till vänster utanför eget straffområde och den senare hittade upp till Hawkins med en precis passning. Den långe spelade bakåt till Ben Close som lyfte bollen förbi en motståndare, tog sig förbi en annan, väggade med anfallaren varpå han bröt in i straffområdet och sköt ett hårt vänsterskott i mål via första stolpen. Ett fint lagmål och en enastående prestation av Close som med detta gjorde sitt nionde mål för säsongen. Inte illa för en innermittfältare som var reserv i stort sett hela hösten.
Det var mer och mer Portsmouth även om spelet böljade ganska mycket fram och tillbaka. Inhoppande Sousa dribblade sig igenom för gästerna och gick omkull efter att ha försökt ta sig förbi Naylor som aningens skyldigt kvickt tog sig bort från situationen som om han försökte spela oskyldig. Kompensations icke-straff. Close var sedan ytterst nära med ett stenhårt skott på Omar Bogles passning. Från 25 meter hittade han insidan av ribban. Det var precis så nära som laget kom en tredjeplats då Charlton hade tagit sig förbi på målskillnad med sitt 4-0-mål. Sunderland å andra sidan kom att förlora mot Southend, något som lustigt nog innebar att Plymouth åkte ur och det är klart att man kan tycka att de förtjänar det efter att spelare och supportrar hånat såväl spelare som ledare och fans i samband med stopptidsmålet i League 2-kvalet för tre år sedan. Plymouth slog ut Portsmouth efter 2-2 och 1-0 och det är inte utan att man undrar om dessa siffror kommer att förfölja Pompey i play-off-spel även framöver.
Så nu blir det Sunderland med start borta på lördag. Sunderland är laget i sämst form så ur det perspektivet känns det väl okej, men man undrar ju om inte denna sovande jätte ska vakna någon gång, och framförallt om det är dags för Will Grigg att fatta eld. Det är möjligt att Sunderland inte är bättre än så och det är också möjligt att nitlotten i själva verket heter Doncaster. Donny är betydligt starkare hemma än borta och kan få en fördel av att starta hemma. Kanske är det så att Charlton kommer att åka på en obehaglig överraskning på söndag? Personligen är det tanken på att Sunderland kan ha en högre växel att lägga i som oroar mig och den borde visa sig i samband med en stormatch. Nu har förvisso Portsmouth redan besegrat Sunderland på Wembley så att oroa sig över överväxeln är kanske onödigt, men den första halvleken som de svarta katterna levererade då hade Portsmouth inget motdrag mot.
Nåja, spännande blir det nog i varje fall och den här gången är det dags att vända på det. Spela 2-2 borta och vinna med 1-0 hemma.
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Walkes, Burgess, Clarke, Brown; Naylor, Close; Evans (k) (Pitman 74), Morris (Curtis 46), Solomon-Otabor; Hawkins (Bogle 60)
Accrington (4-4-2): Evtimov; Donacien, Sykes, Hughes, Richards-Everton; Clark (Sousa 66), Barlaser, Conneely (k), McConville; Armstrong, Smyth
Domare: Scott Duncan
Publik: 18439 (241 gästande)
