Portsmouth 1 - 1 Burton
Portsmouth tappade ledningen sent hemma mot tvåan Burton och fick nöja sig med en poäng. Insatsen lovar gott inför fortsättningen, men nu behöver laget verkligen börja vinna matcher för att röra sig bort från bottenstriden.
Andy Awford gav som väntat en hemmadebut för Matt Tubbs. Fratton Park är ingen obehaglig upplevelse för anfallaren som nätade för Wimbledon på Boxing Day. Efter en mållös debut var förhoppningarna stora på honom. Det mest överraskande var kanske att Danny Hollands petades till förmån för Nigel Atangana och att Craig Westcarr fick förtroendet istället för en target-player.
Portsmouth inledde nervöst och Burton kunde ta initiativet från start. Dock utan att skapa någonting, Portsmouth krympte ytorna väl centralt och framför backlinjen. Det blev aldrig riktigt farligt framför något av målen, främst beroende på bra försvarsspel från bägge lagen.
Men efter 20 minuter började Portsmouth ta över. Jed Wallace sköt ett skott som Jon McLaughlin räddade och målvakten var sedan snabbt ute och avvärjde ett friläge för Tubbs. Sedan skickade han bollen i ryggen på sin försvarare och hann precis ikapp den innan sin egen mållinje. McLaughlin hade det svettigt där ett tag.
Till slut kom utdelningen för Portsmouth. Tubbs styrde ner bollen till Andy Barcham som nöp till direkt på halvvolley. Skottet tippades av målvakten i stolpen och Wallace rakade in returen. Portsmouth tryckte på för fler mål och Barcham hade ett bra läge som McLaughlin åter räddare innan Tubbs passning så när gav Westcarr ett öppet mål.
Trots dominansen hade Burton mycket väl kunnat få med sig 1-1 i paus men Stuart Beavon skickade bollen högt över från ett hyfsat läge vid straffpunkten.
Andra halvlek började med att Burtons målvakt återigen briljerade genom att hålla Adam Websters närnick på rätt sida mållinjen, men sedan började Portsmouth bli ängsligt och Burton tog över. Portsmouths försvar såg dock till att Paul Jones hade en fortsatt lugn eftermiddag.
Pendeln svängde över än mer i Burtons riktning när James Dunne klev av med en fotskada. In kom Johnny Ertl. Då hade Hasselbaink ändrat till 4-3-3 och Portsmouth hade svårt att få tag på och behålla bollen. Paul McCallum ersatte sedan Westcarr och inledde med ett inlägg till Tubbs som dock blev för högt för att den senare skulle kunna styra sin nick på mål.
Hemmalaget fick till slut betala för alla missade chanser när Darragh Lenihan relativt ohotad kunde springa igenom och skjuta in 1-1 från 20 meter. McCallum och Tubbs hade sedan hyfsade lägen att avgöra mot ett Burton som verkade nöjt med en poäng. Och när stopptiden närmade sig sex minuter visade det sig att även Awford ville slå vakt om poängen då han ersatte Barcham med Hollands. 1-1 kändes som en stor besvikelse direkt efter matchen och så även ett antal timmar senare. Men när jag dagen efter läste om vad olika personer och journalister tyckte om matchen slogs jag av en tanke.
Det här var som en toppmatch mellan två bra lag som tog ut varandra på mittfältet. 1-0 kom av ett moments briljans när Tubbs snyggt styrde ner bollen till Barcham som prickade stolpen med ett i stort sett perfekt halvvolleyskott. 1-1 kom efter att Dunne utgått och Burton för första gången kunde hitta en lucka mellan Portsmouths mittbackar och innermittfältare. Det var också ett moments briljans för överlämningen till målskytten gjordes med perfekt timing och skottet satt perfekt i den maska som Jones inte kunde täcka.
Men frågor måste ställas. Varför kunde Hasselbaink ändra på matchbilden med sina byten och varför kunde Awford inte göra något för att förhindra det? Varför kunde inte Hollands sättas in istället för Westcarr och Atangana ta steget upp? Annars vet jag inte vad som hade kunnat gjorts rent taktiskt. Portsmouth hade alltid behövt ett andra mål för att kunna vinna. Chanser fanns, men de tog man inte vara på.
Jag hade varit så nöjd med 1-1 om Portsmouth hade haft tio poäng fler. Nu växer oron för att det ska bli en ny bottenstrid. League 2 är så oförutsägbart. Igår vann Carlisle, visserligen extremt turligt, med 3-1 borta mot Wimbledon och Tranmere tog en klar 3-0-seger hemma mot Accrington. På det hela taget är det upplyftande med tre raka starka insatser mot tre topplag, varav två på bortaplan, men två poäng på dessa tre matcher är för dålig utdelning. Portsmouth har förtjänat minst fem poäng här. Poängtapp mot både Southend och Wycombe, match fyra och fem i rad mot topplag, och läget är mycket allvarligt.
Det kan krävas en ny manager-effekt för att rädda kontraktet även denna säsong.
Pompey (4-4-2): Jones; Webster, Robinson (k), Devera, Shorey; Wallace, Dunne (Ertl 73), Atangana, Barcham (Hollands 90+2); Tubbs, Westcarr (McCallum 79)
Mål: 1-0 Wallace (37), 1-1 Lenihan (83)
Burton (4-4-2): McLaughlin; Edwards, Taft, Mousinho (k), McCrory; Maynard (McGurk 82), Weir, Lenihan, Palmer (Akins 55); Blyth, Beavon (Harness 69)
Domare: Oliver Langford
Publik: 14323 (211 Burton-fans)
