- -
Portsmouth 2 - 1 Macclesfield (FA-cupen)
Job done, inget mer.
När Portsmouth lottades mot Macclesfield såg vi en möjlighet till att hitta rätt i hemmaspelet efter fyra raka matcher utan vinst på Fratton Park. Vi fick en vinst, en efterlängtad målfarlighet och, efter mer än fem segerlösa år, ett avancemang i världens äldsta nu aktiva fotbollsturnering. Vi fick också se höra en frustrerad manager som svarade uppkäftigt på BBC-reporterns frågor i en intervju som ändå slutade med skratt från bägge sidor.
Bara någon timma efter att jag publicerade införrapporten kom nyheterna om att Mark McNulty lånats in från Sheffield United och att Matt Tubbs var skadad. Ytterligare en forward in således och det är tydligt att Paul Cook inte hittat rätt nia än. I intervjuerna inför matchen var han dock tydligt med att han såg Conor Chaplin som en sådan. Tonåringens förmåga att avsluta kliniskt är välkänd, men han har en del att slipa på taktiskt. Mot Macclesfield fick han chansen från start som den enda ändring gentemot förlustmatchen mot Notts County. Det innebar att Danny Hollands fick fortsatt förtroende bredvid Michael Doyle. Starkaste laget skulle spela.
Portsmouth inledde formidabelt och efter tre minuter kom ledningsmålet. Kyle Bennett vandrade inåt i planen, Adam McGurk ryckte kraftfullt förbi sin försvarare och glidtacklade bollen över Shwan Jalal in i mål via stolpen. Precis det vi saknat i många matcher. Löpningen som öppnade upp för passningen, den precisa passningen, och det kliniska avslutet. McGurk är tillbaka.
Paul Turnbull svarade med ett hårt distansskott som Brian Murphy komfortabelt räddade innan Portsmouth fortsatte trycka på framåt. Adam Webster nickade en hörna rakt på Jalal innan Chaplin skruvande ett skott utanför. Det såg ut att kunna bli en behaglig resa mot andra omgången när Murphy klantade till det på ett inkast från Enda Stevens. Målvakten tog god tid på sig med att lägga bollen tillrätta innan han skickade den rakt på en anstormande Kristian Dennis och in i det egna målet.
Hemmalaget svarade med att frispela Gareth Evans till vänster. Ytterns hårda skott tippades dock över till en hörna. Sedan tappade Portsmouth initiativet som en konsekvens av kvitteringen och gästernas nyvunna självförtroende. Murphy fick ta revansch på ett vasst distansskott av Danny Whitehead.
Men ju längre halvleken led desto mer Portsmouth blev det. Efter en tilltrasslad situation sköt Evans ett lågt skott som David Fitzpatrick räddade på mållinjen, och precis innan paus kom ledningsmålet. Stevens bröt in till vänster och hittade McGurk som testade en låg bredsida som räddades av Jalal, men bollen hamnade återigen hos McGurk som den här gången hittade rätt med högerfoten och hemmalaget kunde gå till pausvila med en 2-1-ledning.
Man kunde tro att ledningsmålet skulle vara förlösande men andra halvlek var minst sagt ängslig från hemmalagets sida. Danny Whitaker testade från distans men Murphy räddade och minuterna senare sköt Dennis över efter ett att Stevens rensat rakt på Doyle i eget straffområde. Portsmouth agerade försiktigt medan Macclesfield producerade ett par vassa distansskott, men när det väl skapades bra lägen var skärpan inte lika god. Murphy testades inte på allvar.
För att råda bot på det svaga anfallsspelet sattes debutanten McNulty in istället för Chaplin och lånespelaren skulle visa sig vara en bra värvning. Han hade mycket väl kunnat få till en drömdebut när han nickade Evans perfekta inlägg över. En anfallare i matchform hade absolut gjort mål där. McNulty fick en chans till och testade ett hårt skott som Jalal med vissa besvär kunde styra undan. Det kunde visa sig kostsamt då Macclesfield fick ett riktigt bra läge i slutminuterna, men skottet från femton meter på ett inspel snett inåt bakåt gick över.
Cook var som sagt frustrerad efteråt och kände ett behov av att försvara insatsen och samtidigt uttrycka besvikelse över lagets insats. Uttalanden om att cupminor är att vänta sig snarare än undantag (Notts County åkte ut mot Salford och söndagens motståndare Wimbledon föll hemma mot Forest Green för att nämna några exempel) blandades med besvikelse över det slarviga passningsspelet i andra halvlek. Sedan påpekade han att laget trots allt ligger trea och bara förlorat två ligamatcher och antydde att den kritik som kommit från supportrar borde ses i det ljuset.
Det är en frustration jag förstår. Så mycket har sagt om att 4-2-3-1 inte fungerar hemma då det är för defensivt (två forwards ska ju alltid användas i England). En överväldigande majoritet av de som uttrycker åsikter om spelsystem är inte kompetenta nog att göra det. Resultaten på hemmaplan har också skapat ett extra tryck på spelarna som nu blivit märkbart. Inte ens i ledning lossnar det, men man kan tänka sig att det behövs ett krampaktigt försvarande av en ledning för att det ska kunna lossna. Vi har sett det förut.
Det kanske är så att de tre matcherna i följd utan vinst har skapat en negativ spiral som nu kan vara bruten. Det var så nära en rättvis och trendbrytande seger mot Stevenage när misstaget kom som orsakade det sena kvitteringsmålet och när laget sedan misslyckades med att utnyttja någon av de fina chanser som faktiskt skapades mot Mansfield ökade pressen inför mötet med Notts County. Väl där tappade man en ledning på grund av slappt försvarsspel och föll orättvist i slutändan med uddamålet. Att ta ledningen, tappa den och återta den på nytt för att hålla undan till en uddamålsseger mot Macclesfield kan visa sig mycket värdefullt.
Men det är uppenbart att Cook hade förväntat sig att hemmaspelet skulle fungera bättre nu, att 4-2-3-1 skulle ge både den stabilitet bakåt som hittills funnits i nästan samtliga matcher och också fler farliga målchanser framåt. En stark manager kommer att stå på sig och vända opinionen med bra resultat. Det skiljer Cook från bland andra Ritchie Barker. Det kan tyckas en aning paradoxalt att denna egenskap förväxlas med arrogans, men Cooks attityd i intervjuer går ibland över arrogansgränsen.
Å andra sidan är det lätt att det blir så när man vet att man har rätt och kritikerna (de flesta av dem) har fel. Några finjusteringar i form av en något offensivare innermittfältare, en skadefri McGurk och gärna också en skadefri Gary Roberts och förbättring kommer förr snarare än senare. Förbättring från en tredjeplats och ett poängsnitt på 1.75 kommer att göra alla nöjda och infria alla de högt ställda förväntningar.
