Portsmouth 2 - 2 Plymouth (Play off, semifinal 1)
Den första play off-semifinalen var underhållande och kontroversiell. Jamille Matt hamnade i centrum med två mål, men det andra kom efter att han skallade Michael Doyle. Bägge lagen verkade relativt nöjda med resultatet som innebär att vinnaren på Home Park åker till Wembley.
Jag hade väntat mig en tät, tuff, målmässigt jämn och händelsefattig match. Fans i båda lägren hade gjort sitt bästa för att piska upp matchen till något utöver det vanliga (”but it’s not a derby!") och tidigare drabbningar, en serie uttalanden av Plymouth-managern Derek Adams (oj, vad känsligt det kan vara att vilja värva Reuben Reid) och Gary Roberts tweets (möjligen var det inte det smartaste att kalla Plymouths manager för ”bell-end”, även om det är ett par år sedan nu) bidrog starkt till att mötet blev extra hett. Förra matchen sänkte Peter Hartley nämnde Roberts med en klockren armbåge i ansiktet. Derek Adams tyckte att det räckte med gult kort för att det inte var en klar målchans. Roberts blev blöjhånad av en Plymouth-supporter. Moget.
Paul Cook hade flaggat för en skadekris, men ingen av oss trodde nog på att en ny målvakt kommit in på ett nödlån. Bournemouths Ryan Allsop, som för ett par veckor sedan vaktade Wycombes mål på Fratton Park, tränade med laget dagen innan match och var ende målvakt i truppen. Brian Murphy, Paul Jones, inlånade Ryan Fulton och junioren Alex Bass var alla borta med skador. Därmed blev Allsop den femte målvakten som Portsmouth använt den här säsongen.
Portsmouth inledde matchen med hög press och stressade fram misstag i bortaförsvaret. Efter två minuter vann Michael Doyle bollen på offensiv planhalva och passade till Marc McNulty. Skotten tvekade inte utan drog in 1-0 från 20 meter. En ställd Luke McCormick försökte inte ens slänga sig. Drömstart och härliga scener framför Fratton End.
Sedan blev matchbilden märklig. Plymouth, som hade ställt in sig på att stå emot första kvarten, blev nu laget som Portsmouth behövde stå emot. Det gick sådär. I tionde minuten lyftes en hög lyra in i hemmalagets straffområde. Allsop kom inte upp ordentligt då Adam Barton var i vägen och Jamille Matt kunde axla in 1-1 från nära håll. Ett sådant där mål som man säger ”they all count” om. Inte den bästa starten för Allsop som borde kommunicerat tydligare, eller så kanske han gjorde det och då var det Barton som klantade till det.
Sedan kom incidenten som alla talar om i den 15e minuten då Matt blev förbannad på Michael Doyle. Han inledde med en hålla fast Danny Hollands ben med en bensax när Portsmouth ville sätta igång spelet snabbt (gult kort bara det). Doyle svarade med att trycka bort Matt. När Doyle sedan joggade därifrån tog Matt tag i hans shorts och skallade honom i bakhuvudet. Bildbeviset är extremt tydligt. Det var inte den hårdaste skallningen och visst gjorde Doyle mer av det än vad det var, men det är ingen tvekan om att det skulle varit rött kort. Sjukt fegt också.
Resultatet? Paul Cook och Paul Wotton skickades upp på läktaren. Nu vet vi att de enda som blir avstängda är Cook och Wotton. Men eftersom det inte var en klar målchans gjorde nog domaren rätt. (Football League kommer att beakta vad som hände efter det att domaren lämnat sin rapport någon gång idag, och en eventuell avstängning kommer att verkställas innan söndagens match.)
Matt var sedan ofin nog att sätta ett snyggt 1-2-mål bara minuterna efter incidenten. Återigen kom bollen in från kanten och på något vis lyckades han hålla ifrån sig försvararen, lyfta upp bollen och cykelsparka in en lobb över Allsop. Just där och då kändes det som att domaren hade krossat vår dröm om uppflyttning. Plymouth hade nu god kontroll och kom i flera anfallsvågor utan att för den skull testa Allsop. Portsmouth kom inte alls till för så fort bollen hamnade i närheten av en lila spelare på Fratton Ends planhalva skickades den iväg långt igen.
Men Portsmouth kom ändå till två bra lägen. Roberts lirkade elegant fram bollen till McNulty som sköt tätt utanför från straffområdeslinjen och strax därefter skruvade Kyle Bennett ett hårt skott i stolpen. Reprisen visade hur bollbanan vred sig in mot målet, men smärtsamt nog inte tillräckligt mycket. Mot slutet av halvleken var sedan Plymouth nära att skaffa sig ett tvåmålsöverläge, men Graham Careys frispark satt i burgaveln.
Andra halvlek inleddes med ett offensivt Portsmouth som direkt tog tag i spelet. Gareth Evans testade ett skott som gick över innan McNulty ordnade en straff i ett snabbt anfall. Han bröt in från vänster, utmanade och ryckte förbi Hartley som inte alls hängde med och domaren tvekade inte. BBCs matchrapport antydde att även Hartley förtjänade ett rött kort i samband med straffsituationen då McNulty annars hade varit helt fri, men det tycker jag hade varit hårt. Faktum är att jag till och med tyckte gult kort var hårt. Att det blev straff är inget att säga om, Hartley hindrade McNulty och även om benkontakten möjligen skedde utanför linjen skedde fasthållningen innanför. Portsmouths första straff i seriespel den här säsongen.
Roberts lade upp bollen på straffpunkten. Det tog lång tid innan domaren blåste och det var målet framför de fans som häcklat honom hela säsongen, men ingenting kunde rubba mittfältaren. Straffen satt hårt i vänstra krysset och det var kvitterat.
Nu handlade allt om Portsmouth och gästerna skapade absolut ingenting. McNulty testade McCormick efter en snabb kontring, men målvakten räddade till hörna. Bennett gick ut och Kal Naismith gick in och Portsmouth matade in inlägg som dessvärre allt som oftast togs om hand av målvakt eller försvar. Plymouth kunde mycket väl ha decimerats efter Gary Sawyers fula tackling på Hollands. När det hände såg det inte så farligt ut, men reprisen visade en tydlig dobbarna före-tackling som träffade Hollands precis ovanför ankeln. Domaren tyckte dock att gult kort räckte.
Det var mycket boll för hemmalaget, men få riktigt heta målchanser. Den sista fick Ben Davies som kom in i straffområdet och sköt från svår vinkel, men återigen räddade McCormick. Plymouth såg allt mer slitna ut ju längre matchen led och Burgess och Barton hade full kontroll på Matt i den andra halvleken. Plymouth slog bort till synes enkla bollar och försvaret öppnades upp på ett sätt som de flesta pilgrimssupportrar bör oroas över. Vi å andra sidan bör nog oroa oss lite över ineffektiviteten. Av sjutton skott träffade fyra mål. Nu stod förvisso Luke McCormick för två bra räddningar på McNultys och Davies avslut i andra halvlek, och Bennett träffade ju stolpen i den första.
När krutröken lagt sig kan vi sammanfatta en mycket bra och underhållande fotbollsmatch. Jag gillar inte Plymouths sätt att spela med mycket långbollar och lite finess och dessutom emellanåt väldigt fult. Men det bidrar till en underhållande match med högt tempo och mycket kamp, och som gammal ytterback kunde jag njuta av flera fina brytningar. Vi fick en tät, tuff, målmässigt jämn och händelserik match istället, tveklöst en av de bästa i League 2 den här säsongen. På det hela taget var detta fin reklam för fjärdedivisionen.
När Portsmouth ledde med 1-0 i halvtid mot Bournemouth efter att ha gjort ett fantastiskt lagmål med knappt 50 passningar innan Roberts förpassade bollen i nät tänkte jag att det inte spelar någon roll hur matchen slutar. Vi hade ju fått den halvleken, den halvtidsledningen och det målet att njuta av. Det är något liknande jag känner nu. Om vi skulle åka ur på söndag eller förlora i finalen fick vi ändå den här matchen. När vi då och då stannar upp och tittar tillbaka på vad livet som fotbollssupporter har gett är det kanske inte alla titlar vi minns, eller hur många säsonger laget spelade i den och den serien. Det är enstaka tillfällen som det handlar om. Jag tänker på finalsegern på Wembley 2008, Younes Kabouls läckra mål mot WBA (det första målet jag upplevt på plats på Fratton Park), Aruna Dindanes stopptidskvittering mot Sunderland (det första målet jag sett från Fratton End), Kabouls ledningsmål mot Milan och dagen då vi tog över klubben. Vi har gått igenom så mycket genom åren och vi är fortfarande kvar. Vad som än händer på söndag kommer vi fortsätta supporta Portsmouth FC.
Tack för underhållningen!
Matchfakta
Pompey (4-2-3-1): Allsop - Davies, Burgess, Barton, Stevens - Hollands, Doyle (k) - Evans, Roberts, Bennett (Naismith 62) - McNulty (McGurk 81)
Plymouth (4-2-3-1): McCormick - Mellor, Nelson (k), Hartley, Sawyer - McHugh, Boateng (Purrington 80) - Jervis, Carey, Wylde - Matt (Tanner 90+1)
Mål: 1-0 McNulty 3, 1-1 Matt 9, 1-2 Matt 19, 2-2 Roberts 51 (str)
Domare: Oliver Langford
Åskådare: 17622 (1902 Plymouth-fans)
