Portsmouth 2 - 2 Port Vale
Med spelare borta på landslagsuppdrag och flera skador kunde inte Portsmouth ta de väntade tre poängen mot Port Vale. Det var ett för dagen starkt bortalag som efter en halvlek såg ut att åka hem med en välförtjänt seger för att sedan bjuda hemmalaget in i matchen till 2-2. Det rättvisa resultatet innebär att playoff är långt borta för Portsmouth, igen.
Portsmouth 2 - 2 Port Vale
Pompey (4-2-3-1): Macey; Rafferty, Raggett (k), Towler (Robertson 46), Ogilvie; Tunnicliffe, Thompson (Lowery 55); Lane (Jacobs 35), Dale, Hackett; Bishop
Mål: Bishop 67 (straff), Jacobs 70
Övriga avbytare: Oluwayemi, Bernard, Hume, Mottoh
Port Vale (3-1-4-2): Stone; Robinson, Smith, Donnelly; Pett; Worrall (Massey 86), Ojo, Conlon (k) (Butterworth 80), Benning; Taylor (Wilson 68), Harrison (Proctor 68)
Mål: Taylor 8, Ojo 39
Gula kort: Donnelly, Robinson, Smith, Benning, Proctor
Övriga avbytare: Stevens, Agyakwa, Politic
Domare: Neil Hair
Publik: 18046 (795 gästande)
Är det kört nu igen? Visst hade vi bestämt att det inte fanns utrymme för poängtapp här. Förutsättningarna var inte de bästa med Marlon Pack (skada) och Joe Morrell (landslagsspel) borta. Colby Bishop var ende tillgänglige anfallaren. Port Vale, i svag form, men alltid svåra att spela mot kom till spel med Ellis Harrison och Matty Taylor i anfallet. De tre innermittfältarna beskrevs som “chasing wolves” eller något liknande snarare än kreatörer. Port Vale lät inte Portsmouth spela överhuvudtaget.
Annars såg det inledningsvis ut som att hemmalaget skulle hitta luckor bakom vingbackarna. Främst var det öppet till vänster, men det saknades bra inlägg och bra löpningar och farligt blev det egentligen aldrig. Gästerna hotade desto mer med sin direkta spelstil och det var alltid någon som kom älgandes på en kant. I den åttonde minuten lät Ryley Towler Taylor skarva bollen vidare alldeles för enkelt. Bollen gick ut till vänster och ett ohotat inspel fastnade under Connor Ogilvies fot innan bollen hamnade hos Taylor. Det var en smal sak att peta in 0-1 från nära håll.
Hemmalagets anfallsspel var lovande tills det verkligen gällde. Någon kvitteringschans skulle inte skapas, men det blev en och annan hörna. De tre mittbackarna rev och slet i allt de kom åt utan åtgärd från domaren och så fort någon petade på Nathan Smith föll han direkt. Kontrasterna var slående då Bishop aldrig fick frispark medan Taylor ofta fick domsluten med sig efter lätta knuffar. Skillnaden mellan de båda är att Bishop river och sliter rätt bra han med medan Taylor söker upp kropp utan att göra något potentiellt regelvidrigt.
Port Vale bjöd på inget medan hemmalagets försvar var desto frikostigare. Matt Macey hade ingen bra dag och missade att plocka ner enkla inlägg som om han var någon annanstans mentalt. När han tog för god tid på sig med bollen vid fötterna hann Taylor fram för att styra passningen till en medspelare. Bollen hamnade till slut hos Funso Ojo som lade upp för ett skott som satt lågt och otagbart vid högra stolpen.
Portsmouth fick en biljett tillbaka in i matchen när domaren inte kunde blunda för fasthållningen och knuffen av Smith på Sean Raggett och Bishop lade upp bollen på straffpunkten. Port Vale tilläts störa anfallaren och en spelare var framme och petade till bollen utan åtgärd från domaren. Bishop provade samma typ av straff som mot Bristol Rovers senast vilket Aidan Stone läste. Han fick en dålig träff, det blev en enkel räddning och 0-2 stod sig i paus.
Clark Robertson ersatte Towler och mittförsvaret fick grepp om Harrison och Taylor. Det var mycket mer Portsmouth nu, men chanser var det inte gott om och när Michael Jacobs sköt högt upp på Fratton End i friläge var det lätt att tänka att det var en sådan där dag när inget stämde.
Men Port Vale skulle bjuda igen när Harrison inte fick undan bollen och sedan fällde Ogilvie i försöket att komma åt andrabollen. Ny straff och ny chans för Bishop. Återigen en bortaspelare som petade på bollen, men den här gången sköt han hårt och under målvakten. Ingen bra straff den här gången heller, men 1-2 likväl.
Harrison fick kliva av direkt efter straffen, fick applåder från sina före detta fans och applåderade samtliga fyra läktare på vägen av planen. Tre minuter senare kom nästa bjudning. En rensning i straffområdet gick rakt i sidled till Jacobs som tog ner bollen på bröstet, vände snabbt och sköt in 2-2 från nära håll. Game on.
Port Vale lyckades lyfta sitt spel och pressade ett för dagen lite kantigt hemmalag. Det blev ingen forcering för ett tredje mål och möjligen var Portsmouth slitet. Varför sade ingen, men John Mousinho hade nämnt i tisdags efter matchen mot Bournemouth i Hampshire-cupen att några spelare hade varit sjuka.
Det var väldigt nära vid två tillfällen dock och Sammy Robinson var centimeter från att bjuda på ett klassiskt självmål när han i försöket att nicka hem bollen till sin målvakt istället nickade tätt utanför stolpen till hörna. I sista tilläggsminuten kom den stora chansen när Reeco Hackett trixade sig förbi sin bevakare och sköt mot bortre stolpen. Skottet styrdes mot den första och Stone kunde ställa om för en riktigt bra räddning.
Portsmouth var inte tillräckligt bra för att förtjäna en seger. 2-2 var nog rättvist med ett generöst hemmaförsvar i första halvlek och ett generöst bortaförsvar i den andra. Portsmouth hade behövt Pack och Morrell och snabbheten och genombrottskraften som Dane Scarlett (landslagsspel) och Ronan Curtis (korsbandsskada) kan erbjuda. Men när det är sagt måste Port Vale med sin imponerande röststarka klack få beröm för sin insats. Visst var det en del fulspel från mittbackarna, men de höll sig till nivån som domaren med det passande namnet hade satt. Det var också en bra domarinsats för att vara League 1.
Med lika många matcher spelade är det sex poäng till både Derby och Bolton. Det kan gå att ta in, men nu finns det knappas utrymme för oväntade poängtapp och på det lär det krävas vinster mot både Wycombe och Derby. För många spelare har saknats för ofta för att laget skulle kunna vara med på allvar. Lägg till ett stort antal mål som släppts in på grund av rent slarv samt ett beroende av att Bishop (23 mål) levererar och det är svårt att se att det här laget har vad som krävs för att ta steget upp.
