Portsmouth 3 - 2 Rotherham
Efter två tappade ledningar blev det tredje gången gillt för hemmalaget som tog en stark seger mot starkt motstånd. Det var första segern mot ett topp 6-lag under 2019.
Det var upp till bevis efter sex raka matcher undan förlust mot lite sämre motstånd när formstarka tabellfyran Rotherham kom på besök. Paul Warnes lag är ett av de som borde kunna utmana om direktuppflyttning och man har framförallt levererat på bortaplan. Portsmouth kom till start obesegrat på hemmaplan och en oförändrad elva gentemot lördagsmatchen i Rochdale.
Vid flera tillfällen har Portsmouth inlett lite trevande på hemmaplan och fått en redan otålig publik att börja sucka och stånka innan kvarten varit spelad. En sorts apati har vuxit sig allt starkare den här säsongen, men igår blåstes allt sådant bort innan minuten var spelad. Ryan Williams hittade en bra yta för Ronan Curtis med en smart diagonal passning. Curtis utmanade och prickade bortre krysset med ett fint högerskott. 1-0 efter 33 sekunder.
Men Rotherham kom tillbaka och fick en billig kvittering efter 15 minuter. Kyle Vassells inte speciellt märkvärdiga frispark gick rakt på Craig MacGillivray som lämnade retur och Freddie Ladapo rakade in 1-1 från nära håll. Fyra Rotherham-spelare var närmare målet än någon försvarare när returen kom och även om det är svårt att avvärja ett sådant misstag av målvakten var det alldeles för enkelt.
Nästa chans gick även den till bortalaget sedan Oliver Hawkins missbedömt en flack långboll. Ladapo kunde ta sig in i straffområdet från vänster, men fick inte till avslutet och MacGillivray kunde relativt enkelt avstyra. Efter det började hemmalaget ta över i en tillställning som var väldigt tempostark och innehöll många fina individuella prestationer. Ben Close borde absolut ha gjort mål när Ellis Harrison nickade ner bollen till honom, men hans skott från straffpunkten gick klart över.
Detta spelade mindre roll då hemmalaget återtog ledningen i matchminut 37 efter att John Marquis styrt in Harrisons nick från nära håll. Det var ett långt anfall med tålmodig speluppbyggnad som låg bakom målet och något sådant såg vi inte ofta under säsongens inledning.
Båda lagen hade sedan varsitt läge innan paus. Först Rotherham som inte kunde utnyttja en försvarsmiss framför mål när Vassell och Carlton Morris gick på samma boll och sedan Marquis som nickade rakt på Daniel Iversen från nära håll. Anfallaren tittade direkt mot linjemannen och såg ut att hoppas varit offside, men det hade ju inte varit någon vidare ursäkt för att missa en nick från fem meter.
Det mesta hade gått via Curtis och Warne agerade på detta i paus med ett byte i backlinjen. Då kom istället en attack från andra kanten och Iversen ska vara tacksam över att domaren gav frispark när han fumlade in Williams inlägg med Harrison i ryggen. Harrison hade armarna lite väl synligt uppe mot målvaktens axlar och även om han knappast kunde ha fått mycket kontakt var det enkelt för målvakten att blåsa.
MacGillivray hade inte mycket att göra, men fick ganska så snart plocka ut bollen ur nätet igen, återigen efter en kvarts spel. Hawkins hängde inte med Morris och fällde honom mycket tydligt innanför straffområdet. Straffen var solklar och Ladapo slog in sitt andra mål för dagen.
Likaläget stod sig i fyra minuter. Rotherham fick inte undan en hörna och inte heller andravågen. Close tog ner bollen och sköt ett löst, välplacerat skott som satt otagbart vid den vänstra stolpen, den typ av Fredrik Ljungberg-träff som han hade behövt i första halvlek skulle man kunna säga. Det var 3-2 och den här ledningen skulle man inte släppa.
Warne gjorde sina sista två byten, men tvingades sedan stå sitt kast när Billy Jones klev av strax därefter med en förmodad sträckning i baklåret. Portsmouth hade ganska god kontroll här, inte alls som vid det numerära överläget mot Coventry som vi aldrig kommer att glömma, men Rotherham kom att skapa en het kvitteringschans. Jamie Lindsay sköt efter en hörna och bollen täcktes ut till ny hörna av en försvarare.
Närmare än så kom inte Rotherham utan Portsmouth kunde spela av matchen på ett utmärkt sätt. Precis som mot Southend och Rochdale var Marquis extremt nyttig med sitt bollflyttande på ett tillslag och Harrison utmanade om precis allt i luften. Det var en väldigt nyttig seger på flera sätt. Först och främst för att man för första gången besegrat ett topp sex-lag, men också för att man nu har en toppen inom räckhåll. Det är fyra poäng till trean Peterborough, nästa motstånd i ligaspelet för övrigt, som har en match mer spelad, men det är klart att Wycombe och Ipswich har rusat ifrån. Kanske är det ändå mest värdefullt att veta att det går att vinna utan Tom Naylor. Anton Walkes är inte lika bra, men han tog verkligen kampen mot ett väldigt fysiskt och snabbt spelande motstånd.
Matchen var något av en plågsam njutning att se medan sammandraget blev ganska pinsamt. Det är en grej i sig att fejka realtidskommentering i efterhand, men när kommentatorn låter överraskad över att Hawkins hamnade i defensiva situationer blir man lite uppgiven. Vid två tillfällen påpekade kommentatorn att laget var så dåligt organiserat att Hawkins fick komma ner och hjälpa till.
Ja, vi ska väl förstås vara tacksamma för att vi har denna tjänst till detta pris och det är trots allt division tre, men om man nu har ansträngt sig för att låta engagerad i efterhandskommenteringen kan man gott kika på laguppställningen också.
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Haunstrup, Hawkins, Burgess, Brown (k); Walkes, Close; Williams (Harness 78), Marquis, Curtis; Harrison
Rotherham (4-4-2): Iversen; Olosunde (Ogbene 46), Ihiekwe (k), Robertson, Jones; Morris, Wiles, Barlaser (Lindsay 73), Clarke; Ladapo, Vassell (Crooks 73)
Domare: Antony Coggins
Publik: 16355 (204 gästande)
