Lagbanner

Portsmouth 5 - 1 Bradford

Portsmouth tog sin första seger efter tre förluster och fem oavgjorda i ligaspelet. Bradford blev överkört och det hade kunnat bli större siffror.

En förändring gentemot matchen mot Bury, men inte den man kunde tro. Christian Burgess såg ut att missa matchen och jag hintade i införrapporten om att Kenny Jackett kanske skulle mörka skadans omfattning, och mycket riktigt befann sig mittbacken i startelvan. Joe Gallen sade efteråt att Burgess hade dykt upp på fredagsträningen och känt sig bra, men att det inte hade sett så bra ut dagen innan. Ändringen som gjordes var istället att Jamal Lowe, som gjorde ett mycket bra inhopp mot Bury, ersatte Viv Solomon-Otabor.

Bradford, med sex poäng på åtta senaste, en mer än Portsmouth, höll jämna steg med hemmalaget i inledningen. Det var ganska chansfattigt och det var gästerna som skapade första läget, men skottet var så svagt och så långt utanför att jag inte vill avslöja skytten. Portsmouth svarade med en stolpträff av Oliver Hawkins, en kontrollerad nick på ett mycket väl avvägt inlägg av Gareth Evans. Hawkins vållade Bradfords försvar stora problem matchen igenom.

Sedan dröjde det till mitten av halvleken innan det hettade till igen. En hörna av Evans resulterade i straffspark då domaren bedömde att en Anthony O'Connor höll i Hawkins lite för mycket. En sådan där straff som man säger att man får döma tio straffar på en match om man ska hålla den nivån konsekvent. Ett domslut som Portsmouth under en period fått mot sig betydligt oftare än med under 2019, till exempel de två straffarna Bristol Rovers fick på Fratton Park för två veckor sedan.

Den förra straffen som laget fick i den senaste hemmamatchen blev en passning av Omar Bogle till målvakten. Med Evans på planen blev det precis tvärtom. Stenhårt med högern perfekt i det högra krysset. Du hade kunnat ställa tre målvakter i målet och tala om vart bollen skulle hamna, men den hade gått in ändå. Troligtvis den bästa straffen på Fratton Park sedan David Unsworths debutmål mot Birmingham 2004.

Portsmouth dominerade nu matchen ordentligt och kom i våg efter våg. Hawkins frispelade Ronan Curtis med en elegant genomskärare med ryggen mot mål, men irländaren fastnade på bollen och det blev istället Lowe som fick chansen med ett skott som Richard O'Donnell fotparerade. 2-0 var en tidsfråga och målet kom strax innan paus efter ytterligare en av Evans hörnor. Curtis lyckades träffa en försvarare och ribban från mycket nära håll och tyckte att bollen var inne, men innan någon hann tänka på det dök Tom Naylor upp och skickade in den i nätet och tilldelades målet. Bradford var utspelat och säkert tacksamt att kunna gå in till pausen för att omgruppera.

Gästerna försökte ta sig in i matchen genom ett byte. Ut gick nyblivne kaptenen Paul Caddis varpå kaptensbindeln togs tillbaka av O'Connor. Det skapade lite potentiella problem för hemmalaget eftersom man nu behövde justera vem som skulle plocka upp vem på fasta situationer, men det var fortsatt närmare 3-0 än något annat. Curtis var ytterst nära att näta efter ett fint anfall, men nicken smet strax utanför. Det var tydligt att Curtis verkligen ville göra mål i den här matchen.

Så kom det ett avbrott och det tog ett tag för alla att fatta varför. En drönare cirklade runt Fratton Park och tydligen är reglerna sådana att matchen måste avbrytas och spelarna kallas av planen. För Jackett och Gallen var detta ett tillfälle att justera de defensiva fasta situationerna. Ironiskt nog var det efter en hörna som Bradford kom tillbaka in i matchen sedan Hope Akpan tvingat fram en fin räddning av Craig MacGillivray med ett härligt distansskott. En fin variant med en överlappande löpning skapade kaos framför mål, ett inlägg från vänster nickades parallellt med mållinjen varpå målvakten fick lite för lite hand på bollen och en tacksam Akpan knäade in 2-1 från nära håll.

2-1 och nerver? Nej, det där höll inte i sig länge. Portsmouth matade på och ett snabbt anfall på vänsterkanten återställde försprånget inom två minuter. Lee Browns inlägg mellan målvakt och backlinje bröstades in av Lowe till 3-1 och nu hade Bradfords lilla hopp släckts. För Portsmouth var så mycket bättre och gästernas försvar hängde helt enkelt inte med, trots att Hawkins tvingades utgå och ersättas av James Vaughan. Fem minuter efter Lowes mål ökade Ben Close på till 4-1 genom att styra in Evans något missriktade volleyskott.

Minuterna efter det fjärde målet skallade Nathan Thompson och Matt Clarke ihop varför den förstnämnda fick utgå efter behandling. Clarke fortsatte med bandage medan Anton Walkes tog plats på högerbacken. Lowe var nära ett andra mål med hårt skott som O'Donnell tippade över, men det skulle komma ytterligare ett mål. Clarke klev till slut av på grund av huvudskadan och ersattes av Dion Donohue med fem minuter kvar och strax innan 90 minuter drog Close till igen med ett direktskott efter att Curtis inlägg blockats av en försvarare. 5-1.

Curtis klev sedan av efter en smäll på smalbenet och hemmalaget fick avsluta med tio man, men det hindrade dem inte från att vara nära ytterligare nätkänning. På den rejäla tilläggstiden till följd av drönare och skador var Walkes nära ett drömmål. Han drev bollen uppåt, utmanade vänsterbacken, drog bollen bakom stödjebenet och skruvade bollen med vänstern precis över krysset. 5-1 var smickrande siffror för Bradford i slutändan.

Med fyra spelare skadade kunde man tänka att det är var en Pyrrhus-seger, men Gallen var snabbt ute med lugnande besked. Ingen hjärnskakning på de två försvararna. Thompson slog ut någon tand och orsakade sår i pannan och på näsan på Clarke, Hawkins klev av med ett sår på foten och Curtis med en mindre svullnad på underbenet. Samtliga förväntas spela mot Charlton.

Eftersom Luton, Barnsley och Sunderland vann sina matcher med hållna nollor skedde inga förändringar i toppen. Portsmouth tog in mål på samtliga tre förstås och drygade ut avståndet till sjundeplatsen med två mål. Peterborough fick ökat hopp då Doncaster och Charlton kryssade och det känns som att båda dessa lag nu är definitivt borta från striden om topp två. Charlton har förstås chansen att knappa in på Portsmouth på lördag och vi vet från första halvlek i lagens senaste möte att de har en hög högstanivå.

Men oavsett om Portsmouth kan komma att göra Luton sällskap ovanför det översta strecket eller ej sände man en viktig signal till sig själva, supportrarna och konkurrenterna. Den långa formsvackan är över och självförtroendet är tillbaka. Laget vinner de matcher då man når upp i den här nivån. Anfallskvartetten spelar lika bra som under säsongens första halva och Close ser allt mer ut att kunna axla Ben Thompsons mantel.

Nu har vi nog något att se fram emot igen.

Pompey (4-1-4-1): MacGillivray; Thompson (Walkes 77), Burgess, Clarke (Donohue 84); Naylor; Lowe, Close, Evans (k), Curtis; Hawkins (Vaughan 69)

Bradford (4-2-3-1): O'Donnell; Caddis (k) (Mellor, 46), O'Connor, Knight-Percival, Wood (Miller 62); Akpan, Butterfield; Ball, Payne (Clarke 72), O'Brien; Doyle

Domare: Oliver Langford

Publik: 17657 (493 gästande), plus en drönare

David Gunnarsson Lorentzen2019-03-04 11:33:04
Author

Fler artiklar om Portsmouth