Portsmouth fortsätter på den inslagna vägen
Efter ett kryss och en cupvinst blev det två segrar i seriespelet. En klar seger mot Leyton Orient följdes upp av en uddamålsseger hemma mot Exeter.
Leyton Orient 0 - 4 Portsmouth
Leyton Orient (4-2-3-1): Howes; Hunt, Beckles (k), Happe, Sweeney (Turns 69); Brown (Graham 78), El Mizouni; Archibald, Moncur (Sanders 69), Sotiriou; Pigott (Pegrum 69)
Gula kort: Hunt, Beckles
Övriga avbytare: Byrne, Obiero
Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Poole, Shaughnessy, Ogilvie; Morrell (Raggett 86), Pack (k); Whyte (Sparkes 74), Saydee (Robertson 61), Kamara (Scully 46); Bishop (Yengi 86)
Mål: Pack 23, Bishop 44, Beckles 51 (självmål), Yengi 90+3 (straff)
Gula kort: Robertson, Yengi
Övriga avbytare: Schofield, Devlin
Domare: Ollie Yates
Publik: 8372 (1246 Pompey-fans)
Så var det 14 raka tävlingsmatcher utan förlust för John Mousinhos Portsmouth efter en trevlig lördagseftermiddag i London. Som väntat blev det ändringar från cupmatchen mot Forest Green, men en av de som behöll sin plats var Connor Shaughnessy, som inte tillhörde de bättre. Det blev även en start för Abu Kamara medan Kusini Yengi fick nöja sig med en plats på bänken. Zak Swanson, som gjorde ett av målen mot Forest Green, fick inte ens plats på bänken liksom premiärstartaren Ryley Towler. Med få skador har Mousinho mycket att välja på.
Precis som mot Bristol Rovers och Forest Green startade Portsmouth segt. Man tappade framför allt bollen lätt och hade svårt att etablera anfallsspel. Hemmalaget var inte speciellt vasst framåt dock och det var aldrig nära ett ledningsmål för dem. När målet kom var det en aning överraskande sett till spelet. Joe Raffertys hörna damp ner på Marlon Packs fot och Pack reagerade snabbt och styrde in bollen via stolpen.
Det lossnade allt eftersom för gästerna som spelade sig till ett par bra lägen. Gavin Whyte hittade in med låga inlägg flera gånger och Christian Saydee borde gjort mer av ett av dessa. I andra änden hade George Moncur två avslut varav det första räddades av Will Norris och det andra blockerades av Regan Poole. När halvleken led mot sitt slut hittade Rafferty återigen in med ett fint inlägg och Colby Bishop kunde bryta sin målnolla med en nick från nära håll.
Trots ledning var Mousinho inte nöjd och bytte ut Kamara mot Anthony Scully. Kamara var bra när han hade bollen, men gjorde sig inte spelbar tillräckligt ofta. Andra halvlek kom att bli klart bättre från bortalagets sida som kontrollerade allt och hotade konstant. Bishop var nära efter ett inspel av Whyte, och sedan kom 0-3 efter ett dråpligt självmål sedan Whytes inlägg styrts i en båge över målvakten av Omar Beckles, som träffade bollen med benskyddet med Bishop bredvid sig.
0-3 och full kontroll innebar att Alex Robertson kunde hoppa in för en halvtimmes spel. Robertson visade prov på god bollkontroll med ett flertal smarta aktioner när gästerna spelade runt bollen över större delen av planen. Det var nära 0-4 flera gånger och närmast kom inhopparen Jack Sparkes som sköt ett skruvat skott från liten vinkel förbi bortre stolpen. Det blev en annan inhoppare som fick sätta dit fyran istället. Yengi fick straff efter att ha dragits omkull av Beckles och den satte han säkert.
Portsmouth 1 - 0 Exeter
Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Poole, Shaughnessy, Ogilvie; Morrell (Raggett 90+2), Pack (k); Whyte (Sparkes 68), Robertson (Saydee 81), Scully (Kamara 68); Bishop
Mål: Bishop 70
Gula kort: Poole, Sparkes, Robertson, Ogilvie, Shaughnessy
Övriga avbytare: Schofield, Swanson, Yengi
Exeter (3-4-3): Sinisalo; Sweeney, Aimson (k), Hartridge (Taylor 88); Rankine, Trevitt, Carroll (Cox 78), Jules (Harper 78); Scott (Cole 59), Aitchison, Mitchell (Nombe 59)
Gula kort: Hartridge
Övriga avbytare: Woods, Borges
Domare: Tom Reeves
Publik: 17592 (530 gästande)
I 48 minuter var Portsmouth överlägset. Kanske var den första halvleken den bästa jag sett laget spela i League 1? Efter en ganska jämn inledning tog hemmalaget över mer och mer. Med Robertson från start satte man Exeters försvar på prov gång på gång. De stod pall länge, men de blev allt mer stressade ju längre halvleken led. De försökte spela upp med kontrollerade passningar, men det var en blå vägg i vägen hela tiden. Passningar slogs ut till inkast och hörna, eller till en blå. När Exeter till slut lyckades komma förbi den initiala pressen var Poole och Shaughnessy där och snodde åt sig bollen. Förutom en kontring som avslutades med ett tamt långskott i famnen på Norris förmådde Exeter inte skapa någonting.
När Portsmouth fortsatte att vinna boll och variera med korta och långa passningar, långa och snabba anfall tyckte jag att det här var nog det närmaste totalfotboll man kan komma i den här serien. Om vi bortser från förra säsongens ekonomiskt dopade Ipswich. Alla elva på planen är bekväma med boll, inte minst målvakten Norris och de två mittbackarna framför honom. Bäst med bollen var dock Robertson. Ja, han tappade boll vid några tillfällen för han är inte riktigt van vid fysiken och tempot, men trots hård uppvaktning var han ett konstant hot mot Exeter. Det var också han som hade de bästa chanserna med två vassa skott. Är det något man kan klaga på var det bristen på mål framåt. Exeter hade många spelare i eget straffområde dock, och nog hade Portsmouth skapat tillräckligt för ledning i paus.
Det var inte samma matchbild i andra halvlek. Portsmouth inledde med dominans innan Exeter jämnade ut spelet. Ett tag böljade det fram och tillbaka och det var gästerna som fick matchens första riktigt vassa målchans. Zak Jules nådde högst på ett inlägg och planterade sin nick i famnen på Norris. Dion Rankine, som hade halvchansen i första halvlek, såg hela tiden ut att kunna hota för att i absoluta slutskedet förvandlas till John Marquis. I andra änden hade Whyte ett gyllene läge när han tog ett tillslag för mycket och tofflade bollen utanför från tio meter.
Dödläget bröts i mitten av halvleken när inhoppande ex-Exeter-spelaren Jack Sparkes hittade fram till Bishop efter att Pack tagit hand om en dålig passning av målvakten Viljami Silisano. Bishop hade en försvarare på sig och ryggen mot målet, men han tog med sig bollen och skapade sig yta för ett mäktigt skott i nättaket från 15 meter.
Det var aldrig tal om att Portsmouth skulle klara av att göra ett mål till. Ju längre matchen led desto tröttare såg man ut att vara. Exeter hade mer och mer boll och det såg ofta ut som att det skulle kunna bli farligt, om det inte var för Rankines kalla fötter. Efter att linjemannen tvingats byta med fjärdedomaren på grund av en vadskada visade han upp nio minuters tilläggstid strax innan den stora kvitteringschansen. Pierre Sweeney nickade från nära håll och Norris lyckades på handbollsmanér styra bollen på rätt sida stolpen till hörna. Det var en superräddning.
Med sju poäng på tre matcher och totalt 15 matcher i rad utan förlust, varav sju segrar, ser det lovande ut för Portsmouth. Man får förstås räkna med att matcher kan förvandlas från total dominans till att det ska behövas en superräddning för att ta poängen ibland, men från de tre seriematcher jag sett har det funnits perioder av wow-känsla. Det var sex nyförvärv med från start här och det är klart att helt samspelta är de inte ännu. Det ser ut som att det finns fler växlar när det klickar.
Smolk i glädjebägaren kom i form av beskedet att meniskskadade Tom Lowery behöver opereras och missar tre till fem månader. Precis som förra säsongen, men en helt annan typ av skada. Det är oklart ifall Portsmouth försöker ersätta honom med en värvning, antagligen ett lån i så fall, men Mousinho var i varje fall tydlig med att det ska vara rätt spelare för att det ska bli aktuellt.
