Portsmouth hade chansen, men tog den inte
Två poäng på två klart vinnbara matcher över påsken har inneburit att det är högst osannolikt att det blir något kvalspel. Portsmouth har ryckt upp sig under John Mousinho, men laget har inte riktigt det som krävs för att nå målsättningen.
“Sex poäng över påsken är mycket att be om och Milton Keynes på bortaplan är en tuff uppgift att börja med. Men tänk om. Tänk om laget går fullt mot Milton Keynes och Morecambe samtidigt som Bolton, Peterborough eller Derby tappar poäng i någon match. Det är plötsligt öppet igen.”
Det känns ganska tomt just nu. Sex önskade poäng blev två och vi gör oss ytterligare en gång redo för att starta om på ruta ett. Den nye huvudcoachen ska förstås få handplocka sitt lag, eller rättare sagt ska fotbollsdirektören Richard Hughes få sätta prägeln på truppen. Här glömmer man att John Mousinho och Danny Cowley har snarlika filosofier och att de söker samma spelartyper. Ungefär.
När Portsmouth rapporterade förluster på tre miljoner pund och det viftades bort med att det är väl fullständigt normalt för en klubb på den här nivån utan spelarförsäljningar och cupsviter kände jag att den där uppflyttningen är långt borta. Ett dåligt år behöver alltså ägarna skjuta till några miljoner pund för att det ska gå runt och då kan man ändå inte konkurrera med divisionens jättar, som egentligen inte är större klubbar än Portsmouth. Bara lite bättre infrastruktur och lite större arenor.
“Mid table mediocracy for a mid table budget.”
Budgeten är större än Plymouths, men Plymouth har haft en pågående långsiktig satsning som Portsmouth precis påbörjat och skördar frukterna av det nu, men vem orkar ha tålamod efter sex eller sju säsonger (vem orkar räkna) i League 1? Det var annat med femton raka säsonger i andradivisionen mellan 1988 och 2003.
MK 1 - 1 Pompey
MK Dons (3-4-3): Cumming; Stewart (Grigg 55), Tucker, Lewington (k); Watson, Maghoma, McEachran, Harvie (Jules 90+5); Leko, Eisa, Grant (Holland 62)
Mål: Eisa 65
Övriga avbytare: Ravizzoli, Lawrence, Devoy, Johnson
Pompey (4-3-3): Macey; Rafferty, Raggett, Bernard, Ogilvie; Lowery (Tunnicliffe 78), Pack (k), Morrell (utvisad 39); Dale (Pigott 90+2), Bishop, Jacobs (Robertson 46)
Mål: Ogilvie 14
Röda kort: Morrell
Gula kort: Ogilvie, Pack, Raggett, Bishop
Övriga avbytare: Oluwayemi, Thompson, Hackett, Scarlett
Domare: Carl Brook
Publik: 11395 (4171 Pompey-fans)
Tre poäng var mer eller mindre ett krav och Portsmouth började bra i Milton Keynes. 0-1 kom efter att Sean Raggett drivit upp bollen och lagt den på en silvertallrik för Connor Ogilvies vänstervolley. Därefter hade man god kontroll tills Daniel Harvie ville byta sport i offensivt straffområde. Först tryckte han upp armen i ansiktet på både Raggett och Joe Morrell innan han kastade den sistnämnde till marken med en nacksving. Solklar frispark och minst gult kort tänkte alla utom domaren och Harvie, som dessutom hade mage att ropa på straff. Morrell blev förstås förbannad och knäade Harvie i ryggen, vilket linjemannen upptäckte och så blev det rött kort för den lille walesaren istället.
Ja, vad ska man säga? Man får inte hämnas på en fotbollsplan, men visst är det märkligt att det är reaktionen på en fulhet som beivras och inte den initiala fulheten? Jag kan tycka att Morrell gjorde rätt samtidigt som det också var rätt att visa ut honom. Någon påpekade att han borde hållit det inom sig och gett igen med en rejäl tackling istället, men då glömmer man bort att det var en domare som blåste för precis allt och som mer än gärna delade ut gula kort till gästerna. 11-17 i frisparkar, 0-4 i gula kort.
Med en man mindre satsade Mousinho på att försvara boxen med en fembackslinje för det fanns för mycket ytor på den stora planen. Det kanske inte var det smartaste, men jag tror att MK hade kommit till fler lägen mot en fyrbackslinje. MK hade mycket boll och skulle till slut på utdelning efter att Colby Bishop i onödan styrt en billig frispark till hörna. Bollen hamnade hos Mo Eisa som sköt in 1-1 från snäv vinkel.
Efter detta blev MK tandlöst igen och man kunde inte skapa någon riktigt het chans för att avgöra. Istället var det ytterst nära att Joe Pigott avgjorde för gästerna när hans skott på tilläggstid gick i ribban efter fint kortpassningsspel runt straffområdet. I slutändan en positiv insats, men två bortkastade poäng. Och Morrells avstängning får bestå eftersom han faktiskt hade gjort något, oavsett behandlingen han hade utsatts för. Harvie missar för sin del resten av säsongen på grund av en skada han drog på sig senare i matchen. Det kunde han gott ha.
Pompey 0 - 0 Morecambe
Pompey (4-3-3): Macey; Rafferty, Raggett, Robertson (k), Hume; Lowery, Pack, Tunnicliffe (Pigott 66); Dale, Bishop, Scarlett (Hackett 61)
Gula kort: Dale, Bishop
Övriga avbytare: Oluwayemi, Bernard, Towler, Thompson, Jewitt-White
Morecambe (4-2-3-1): Ripley; Love (k), Rawson, Delaney, Souaré (Cooney 72); Austerfield (Simeu 87), Gibson; Weir, Crowley, Mayor (Taylor 79); Stockton
Gula kort: Austerfield, Rawson
Övriga avbytare: Smith, Watts, Gnahoua, Niasse
Domare: Ollie Yates
Publik: 17739 (139 gästande)
Gladare blev det inte i nästa måstematch mot ytterligare ett bottenlag. Morecambe har inte hållit någon nolla på jättelänge på bortaplan och hade bestämt sig för att vara väldigt kompakta. Portsmouth fortsatte försöka med en massa inlägg och ytan fart och finess på kanterna. Dane Scarlett startade till vänster i brist på alternativ och Denver Hume startade istället för skadade Ogilvie.
Morecambe hade ett gäng halvchanser medan Portsmouths bästa lägen kom när Scarlett tog sig förbi målvakten för att sedan komma ur vinkel och när Tom Lowery sköt utanför i ett halvt friläge. I andra halvlek blev det allt fler tekniska misstag i den besvärliga vinden och det dröjde ända tills sista kvarten innan det började hetta till.
Marlon Pack, som inte är samma spelare som i höstas, halkade och bjöd på en kontring som slutade med ett skott över från nära håll av Jake Taylor. På tilläggstid nickade Reeco Hackett mot högra stolpen, men Connor Ripley i bortamålet svarade med en riktigt fin räddning.
Portsmouth är fem poäng från kval, men Bolton har en match mindre spelad och tappar knappast poäng i tre av sina sex sista matcher. Visst kommer den matematiska chansen att finnas kvar ett tag till och att bli sämst nia är lite bättre än förra säsongen, men det går inte att säga att den här säsongen är godkänd. Mousinho behöver ha spelare som kan få saker att hända på egen hand och spelare som kan kontra snabbt.
Det blir upp till bevis för Hughes i sommar.
