Publiken är tillbaka
Under månadens första halva har Portsmouth fått spela fyra matcher inför publik. De som fått chansen på Fratton Park har verkligen tagit chansen. Det är svårt att förstå att 2000 åskådare kan låta så mycket, men vi har ju vant oss vid en viss tystnad under en längre tid. Efter en svag insats mot Blackpool tog Portsmouth sju poäng på tre matcher mot toppkonkurrenter.
Med tätt matchande är det inte konstigt att det då och då blir en riktig plattmatch. Kan de göra det en tisdagskväll i Blackpool? Nej, det kunde de inte. Efter att nästan ingenting hänt under 60 minuter bestämde jag mig ändå för att se slutet av matchen. Det kan väl ändå inte vara tråkigare än att titta på Flashscore? Jo, det kunde det. Portsmouths offensiva pjäser var inte helt hundra och då fungerade ingenting. Det var som att de såg sju-åtta försvarare för första gången och inte hade en aning om hur de skulle kunna ta sig igenom. Det gick för långsamt, alltid ett tillslag för mycket.
Blackpool var inte heller bra. De slog bort många enkla passningar, men stod för den lilla kvaliteten som erbjöds. Som vid målet, ett blixtsnabbt anfall och en anfallare som släppte bollen till målskytten och med det grundlurade Jack Whatmough. Snabbt, snyggt, effektivt. Allt som Portsmouth inte var. Det är svårt att sätta fingret på problemet. Truppen hade roterat i cupmatchen mot Kings Lynn och så slitna kan inte spelarna ha varit. Förvisso ett antal småskador som stört och yttrar och anfallare som inte är helt i form. Jag tror att det här är insatser som vi får räkna med den här säsongen. Två matcher i veckan, en trupp på max 22 spelare över 21 år och ingen publik. Kenny Jacketts Portsmouth förlorar sällan två matcher i rad och brukar studsa tillbaka. Kan de göra det inför 2000 åskådare på Fratton Park mot Peterborough?
2000 åskådare lät mer än man kunde tro. Det var fantastiskt att få se fotboll igen med äkta publikljud. Först en minuts applåd för bortgångne Papa Bouba Diop. Minns hur han föll som en fura i FA-cupfinalen för att vinna en billig och viktig frispark. En annan som kan fallandets konst är Peterboroughs Nathan Thompson. 50 sekunder in i matchen vann den förre Fratton-favoriten en frispark. I andra halvlek vann han en riktigt billig 15 sekunder in. Gult kort fick han också, och byttes ut efter att två gånger varit nära ett till.
Det blev oväntat känslomässigt och ögonen blev lite fuktiga av att se publik på arenan igen. Jag levde med i matchen på ett annat sätt och för första gången den här säsongen började jag frusta fula ord gentemot domaren. Portsmouth var bättre än tidigare under hösten och matchen var bra. Det var få chanser under första 45 trots flera lovande lägen för hemmalaget, men det var Peterborough som var närmast två gånger. Siriki Dembele båda gångerna, först med ett fräsande distansskott tätt utanför och sedan ett löst avslut som Craig MacGillivray räddade. Ryan Williams hade enda chansen för Portsmouth när han sköt utanför i bra läge. Annars handlade mycket om en sista boll som var för hög, för hård eller för sen.
Peterborough hade sin bästa period strax efter paus och Dembele var alltid några meter från sin försvarare. En oerhört intelligent anfallare som snart spelar i en högre division. Peterborough skapade trots det inte några chanser. Istället borde Curtis ha satt 1-0 på retur efter Williams skott. Målet kom så småningom på frispark efter att Callum Johnson kapats med en tackling som var värd mer än gult kort, men inte riktigt rött. Lee Brown slog inlägget och Jack Whatmough knoppade in sitt första hemmamål sju år och tre svåra knäskador efter debuten. Ingen förtjänade mer att få göra första målet inför Fratton End med publik. Whatmough firade med en halvt lyckad kneeslide som var marginellt bättre än den som slutade med ett faceplant i Carlisle våren 2017.
Med publiken i ryggen och ett gult kort på Thompson blev det härligt hetsigt ett tag och Thompson var väldigt nära ett andra kort efter obstruktioner på Williams och Curtis. Darren Ferguson insåg problemet, tog av sina varnade spelare i ett trippelbyte och försökte få kontroll på matchen. Men det var Portsmouths halvlek och med kvarten kvar stänkte Tom Naylor in 2-0 från drygt 20 meter med ett skott som hela tiden steg för att sitta strax under ribban. Jag jublade som om jag var på plats. Naylor och Harness synkroniserade en kneeslide framför Fratton End. Sedan Andy Cannon och Whatmough, perfekt genomfört av mittbacken, därefter Curtis och Williams.
Peterborough var slaget och hotade inte alls i andra halvlek. Portsmouth spelade av matchen utan att behöva backa hem. Det var en seger som skickade ett meddelande till serien. Det var en seger framför publik och ett Fratton Park som äntligen rockade igen. Fotbollen kom tillbaka lördagen den femte december.
Jackett ändrade om i hela laget inför cupmötet med Cheltenham. Ändringarna var så omfattande att League 2-laget faktiskt sågs som favoriter av bookies, men det visade sig att gästerna var alldeles för starka. Precis som mot Peterborough var det publik på matchen med skillnaden att den här publiken inte aktivt hejade på sitt lag. Cheltenham inledde piggt för att hamna i underläge efter en kvart när Haji Mnoga gjorde sitt första seniormål. Han tog ner ett inlägg från Ben Close och sköt in 0-1 med vänsterfoten.
Mnoga, som förstås drog på sig ett gult kort med en sedvanligt vårdslös tackling, var en av tre tonåringar som startade matchen. På innermittfältet befann sig Charlie Bell och bredvid Hiwula på topp Alfie Stanley. De två sistnämnda kombinerade snyggt till 0-2, en kontrollerad nickpassning från Stanley konverterades enkelt av Hiwula, och Hiwula satte sedan 0-3 efter att Scott Flinders gjort en tavla. Guy Whittingham, som ju vet hur man gör mål utan att träffa bollen rent, påpekade att det är svårt ibland för målvakten när skottet kommer nära kroppen. Benen måste hinna undan, förklarade han. Ja, jag minns det också från min tid som målvakt i sjuårsåldern.
Det var ett i slutändan enkelt avancemang till nästa omgång och laget kommer nu få spela minst 57 matcher denna komprimerade säsong. Räknas förra säsongens ospelade final in i detta? Med Michael Jacobs åter i full träning är faktiskt alla spelare tillgängliga.
Ipswich flyttade bollen långsamt och tålmodigt. Självförtroende var inte på topp, men en chans skulle de skapa med sitt passningsspel. Kanske hade det varit en annan historia om chansen hade resulterat. Kanske hade de tysta besökarna stöttat sitt lag istället för att bara reagera på domslut och applådera efter något hade hänt. Det hade inte varit rättvist förstås, för Portsmouth var så mycket bättre och hade ett helt annat tempo i anfallsspelet. 0-1 kom efter en kvick upprullning på högerkanten. Williams skarvade till Harness som tog med sig bollen mot kortlinjen, slog ett inlägg till Marquis som dämpade bollen för Williams att sätta i krysset. Det var den typen av blixtanfall som vi ofta ser när ena laget är klart bättre på papperet och till slut bestämmer sig för att visa klasskillnaden, som får motståndaren att undra vad det var som hände.
Därifrån var det aldrig nära att bli jämnt. Williams ökade på med sitt andra mål efter att Curtis nickat ner en hög lyra och i andra halvlek hann Marquis och Curtis pricka ribban innan David Cornell gjorde en stark räddning på Raggetts nick. Ipswich hade en nick klart över som svar på detta, men så dags hade ingen protesterat mot 0-3 eller 0-4. Fansen fick inte mycket ut av att äntligen få vara tillbaka på Portman Road. Jag förmodar att "Lambert out" kanske inte var högst på listan över vad de ville skandera. Ipswich går nu igenom något typiskt för League 1, nämligen hur enkelt det är att vara ur form i en jämn serie. Det krävs så lite för att förlora en match.
Och så Fleetwood. Joey Bartons Fleetwood. Inte någon fotboll för puristen, eller hur? Men jag tror att Portsmouths spelare faktiskt gillade utmaningen. Det finns gott om spelare i Portsmouth som uppskattar den fysiska sidan av spelet. Nu fick väl Fleetwood matchen dit de ville. De kunde reta upp sina motståndare utan att åka på några konsekvenser för det. Varningarna gick till Portsmouth medan Fleetwood kom undan utan bestraffning vid vissa tillfällen. Domaren var väl ojämn åt båda håll faktiskt.
Lagen hade varsitt bra läge i första halvlek, en halvlek som präglades av mycket kamp och intensitet, fulheter och dåliga domslut. Det var självklart att någon skulle åka ur i den andra halvleken, men det visade sig utvecklas till en händelsefattig andra halva med två utdragna lag. Fleetwood skapade matchens bästa chans i slutskedet med en nick från nära håll som MacGillivray räddade, medan Fleetwoods målvakt Jayson Leutwiler gjorde ett par bra räddningar i den första halvleken. Inget lag var tillräckligt mycket bättre för att kunna vinna matchen och 0-0 var logiskt.
För Portsmouth var det ändå rätt okej då Lincoln och Hull förlorade och Peterborough kryssade. Det innebär att Portsmouth ligger tvåa inför en tidig seriefinal mot Hull på fredag. Framförallt gläds vi åt att ingen är avstängd trots den kortglade domaren. Fem spelare står nu på fyra varningar och de behöver undvika kort mot Hull också för att slippa avstängning vid den femte varningen. Mest kritiskt är antagligen innermittfältet då både Cannon och Naylor står på fyra kort.
Matchfakta
Blackpool 1 - 0 Pompey (League 1)
Blackpool (4-4-2): Maxwell (k); Turton, Ekpiteta, Ballard, Husband; Hamilton, Robson, Dougall, Kaikai; Yates (Madine 82), Anderson (Woodburn 76)
Pompey (4-4-2): MacGillivray; Johnson, Whatmough, Raggett, Brown; Williams (Pring 66), Naylor (k), Cannon (Close 61), Curtis (Harrison 61); Marquis, Harness
Mål: 1-0 (Anderson 64)
Pompey 2 - 0 Peterborough (League 1)
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Johnson, Whatmough, Raggett, Brown; Cannon, Naylor (k); Harness, Williams, Curtis; Marquis (Harrison 86)
Peterborough (4-1-2-1-2): Pym; Thompson (Mason 67), Kent, Beevers (k), Blake-Tracy (Kanu 67); Reed; Taylor, Hamilton (Broom 67); Szmodics (Eisa 74); Dembele, Clarke-Harris
Publik: 2000
Mål: 1-0 (Whatmough 61), 2-0 (Naylor 75)
Cheltenham 0 - 3 Pompey (EFL Trophy)
Cheltenham (3-4-3): Flinders; Bowry, Tozer (k) (Lloyd 46), Freestone; Sang, Azaz (Miles 77), Chamberlain, Chapman; Williams, Reid, May (Blair 46)
Pompey (3-5-2): Bass; Bolton, Downing (k), Nicolaisen; Mnoga, Bell (Storey 62), Close, Morris, Pring; Stanley (Lee 77), Hiwula
Publik: 718
Mål: 0-1 (Mnoga 15), 0-2 (Hiwula 29), 0-3 (Hiwula 50)
Ipswich 0 - 2 Pompey (League 1)
Ipswich (4-1-4-1): Cornell; Chambers (k),Woolfenden, McGuinness, Ward; Dozzell; Dobra, Judge (Bennetts 61), Nolan (McGavin 33), Lankester (Hawkins 70); Jackson (Drinan 61)
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Johnson, Whatmough, Raggett, Brown (Pring 59); Naylor (k), Cannon; Harness, Williams, Curtis (Jacobs 86); Marquis
Publik: 2000
Mål: 0-1 (Williams 29), 0-2 (Williams 44)
Pompey 0 - 0 Fleetwood (League 1)
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Johnson, Whatmough, Raggett, Pring; Naylor (k), Cannon; Harness, Williams (Harrison 60), Curtis (Jacobs 73); Marquis
Fleetwood (4-4-2): Leutwiler; Burns, Connolly (k), Mulgrew, Andrew; Camps, Rossiter, Finley (Coutts 78), McKay (Hill 74); Morris (Duffy 78), Madden
Publik: 2000
Kommande matcher
19/12: Hull - Pompey
26/12: Pompey - Swindon
29/12: Bristol R - Pompey
