Skön start för Mousinho
John Mousinhos första match som förstecoach slutade med en 2-0-seger efter att hemmalaget tagit tag i matchen i andra halvlek. Exeter hade varit bättre i den första och Matt Macey fick göra tre viktiga ingripanden innan målet kom.
Pompey 2 - 0 Exeter
Pompey (4-3-3): Macey; Swanson, Raggett, Towler, Ogilvie; Tunnicliffe (Thompson 78), Pack (k), Morrell; Dale, Bishop, Jacobs (Curtis 69)
Mål: Pack 57, Morrell 74
Gula kort: Thompson
Övriga avbytare: Oluwayemi, Hume, Hackett, Scarlett, Pigott
Exeter (3-4-1-2): Blackman; Sweeney (k), Diabate, Hartridge; Caprice, Chauke (Collins 46), Kite (Stansfield 70), Key; White; Brown, Nombe
Gula kort: Hartridge, White
Övriga avbytare: Lee, Grounds, Stubbs, Sparkes, Harper
Domare: Ollie Yates
Publik: 18719 (1589 gästande)
Det hade gått tre månader sedan Portsmouth senast vann i ligan. I lördags var det dags igen. John Mousinhos första match som förstecoach slutade med en 2-0-vinst. Det var en känslomässig eftermiddag på Fratton Park på många sätt. Anton Walkes hade gått bort i en motorbåtsolycka dagarna före match. Åttaårige Ace Rewcastle hade gått bort i akut leukemi och mellan den här och den senaste hemmamatchen hade även Steve McLenaghan, en av huvudpersonerna bakom supportrarnas kamp för att köpa loss klubben för tio år sedan, avlidit.
Walkes hyllades med en minuts applåd före avspark och de andra två under matchens gång. I den åttonde minuten stannade domaren spelet i samband med ett inkast för en minuts applåd för Ace och i den 52:a minuten applåderade hela arenan för McLenaghan.
Mousinho gjorde tre ändringar gentemot förlustmatchen mot Bolton. In kom Matt Macey mellan stolparna, inlånad från Luton dagen före match och utan några träningar med sitt nya lag. Det blev debut från start för 20-årige Ryley Towler som ersatte Denver Hume och på innermittfältet var Marlon Pack tillbaka. Han fick äran att bära kaptensbindeln för första gången. Portsmouth spelade äntligen 4-3-3 och tanken var att Pack skulle ta lite mer djup och Ryan Tunnicliffe och Joe Morrell skulle delta mer i offensiven.
I början funkade det ganska bra och hemmalaget dominerade inledningsvis utan att skapa några stora chanser. Istället var det Macey som fick briljera på Sam Nombes dykande skott i den femte minuten. Sean Raggett och Zak Swanson täckte samma yta och Nombe lurade dem båda alltför enkelt innan han avlossade skottet. Colby Bishop sköt sedan över efter att Owen Dales inspel fastnat på en försvarare.
Portsmouth började skapa lite chanser. Först ett skott från Morrell som smet utanför innan Dales nick gick mellan Bishop och den bortre stolpen, men sedan arbetade sig Exeter in i matchen. Trots att man skapade nio hörnor och hade det mesta av bollen på offensiv planhalva hettade det inte till mer än en gång, men man kan tycka att Josh Key borde ha överlistat Macey från drygt tio meter. Skottet var hårt, men för centrerat och Macey gjorde en bra räddning.
Stämningen på läktarna var avslagen. Som brukligt hade supportrarna gett sitt stöd i tio minuter för att sedan mest vänta på att reagera på saker som sker på planen. I det här skedet hade spelarna behövt bäras fram av publiken för de såg ut att ha tappat riktningen. Flera av dem hade agerat nervöst och bollar hade tappats i enkla lägen. När vi hade accepterat att vi fick vara tacksamma för kryss i paus, om det skulle stå sig, kom den väntade protesten. Ett flygplan med en banderoll med texten “EISNERS. NO AMBITION-NO PLAN” flög några varv över arenan och det var det hela. Många kunde inte se då de satt under tak. Var det allt? Arrangörerna av protesten menade att alla delningar av bilden gav dem publicitet, men sedan tog man bort sitt Twitter-konto. En liten grupp supportrar hade fått fram sin poäng utan någon annan effekt än att nästan alla supportrar vänt sig mot dem.
Det var ett annat hemmalag i den andra halvleken. Innermittfältet hade uppträtt lite obalanserat med för dåligt djup, men efter paus flyttade Morrell och Tunnicliffe högre upp och genast blev det bättre tryck framåt. Pack fick mer av en fri roll, som en sorts defensiv tia om det finns något sådant, och kunde spela ut. Med mer yta att täcka kunde han dammsuga och sätta igång anfall.
Connor Ogilvie fick första chansen med ett långskott som Jamal Blackman tippade till hörna. Det var hemmalagets första avslut på mål. Hörnan blev ofarlig och resulterade i en snabb kontring där Exeter kom fyra mot två som blev fyra mot en sedan Morrell missat tacklingen vid mittlinjen. Swanson tog duellen med Jevani Brown och denne fick bollen för långt ifrån sig så att Macey kunde komma ut och avvärja faran.
Portsmouth hade haft något på gång under andra halvlek och fick till slut utdelning. Towler slog en distinkt genomskärande passning till Bishop som på ett tillslag hittade ut till Michael Jacobs på vänsterkanten. Jacobs passade till Morrell som bytte kant. Bollen såg ut att rinna ut över sidlinjen, men Swanson bågade sin löpning så han kunde slå inlägget på ett tillslag. Inlägget nickades undan till Pack som hittade nedre högra hörnet med en kontrollerad volley från knappa 25 meter.
Nu var det nästan bara Portsmouth som hade matchen i ett starkt grepp. Dale sköt via en försvarare utanför. White försökte ta sig förbi Pack i ett av få anfall för Exeter, men när han inte kunde hålla bollen i spel försökte han förgäves filma till sig en straff. Det var nära ett andra mål för Portsmouth när Tunnicliffes frispark hittade Bishop vid straffpunkten. Anfallaren kom inte riktigt runt bollen och skottet gick över. Inhoppande Ronan Curtis galopperade sedan loss på högerkanten och slog ett lågt inlägg som Morrell sköt över från tolv meter. Hur kan man spela EM och VM utan att kunna skjuta?
I nästa anfall skulle dock Morrell till slut få göra sitt första mål för klubben. Pack väggade sig fram till höger, tittade upp och slog en låg passning och den här gången missade inte walesaren. Avslutet var inte mycket att hänga i granen, men Blackmans sidledsförflyttning gjorde att han inte hade kroppen bakom bollen och den kunde slinka in mellan hans armar. En tavla.
Exeter var ett slaget lag och det borde blivit ytterligare något mål då både Dale och Bishop sköt utanför i bra lägen. När tilläggstiden var slut borde gästerna fått en straff sedan Towler kommit sent in med en tackling, men domaren friade och några sekunder senare blåste han för full tid.
Vi kan prata om en ny manager-effekt och vi kan prata om spelare som beslutat sig för att vinna för de tre bortgångna personerna. Pack sade till kameran efter matchen “this is for you Ace”. En tydlig skillnad gentemot Bolton-matchen var att spelarna hade någon form av riktning och att de verkade inse vad som krävs för att vinna en match. Duracellkaninen Dale gjorde ett enormt jobb i defensiven. Louis Thompson kom in och drog omgående på sig två frisparkar och ett gult kort. Morrell var överallt och Packs andra halvlek var magnifik.
Vi kunde se i intervjuerna efter matchen att det här var en speciell seger. Pack, som är uppväxt i Buckland, grannkvarteret till Fratton, blev påtagligt rörd när kaptensbindeln kom på tal. När Morrell intervjuades och fick frågan om målfirandet där han tog tag i klubbmärket blev även han rörd. Han talade om hur alla som känner honom vet om att det betyder allt för honom att spela för den här klubben. Han valde Portsmouth före Ipswich tack vare Danny Cowley, men han verkar ha tagit ett större ansvar sedan Cowleys fick sparken.
Det kan vara en tillfällig reaktion på en ny förstecoach, vi minns att Cowleys inledde med fyra raka segrar, men Mousinho har på kort tid gjort några förändringar som kommer ge bättre resultat. Dels 4-3-3 där lagets starkaste lagdel kommer bäst till sin rätt. När Pack får styra och ställa med två åttor framför sig är han som bäst. Mer offensiv balans gav också betydligt fler målchanser än de senaste matcherna.
Men viktigast för truppen framöver är att lära sig vilket arbete som krävs för att kunna vinna. Det och koncentration. Som matchen utvecklade sig fick laget brottas med nervositet, ett tyst Fratton Park och uppgiften att ta sig ur formsvackan på egen hand. Bra så långt, men detta var blott ett första steg.
Det kommer också hjälpa om supportrarna hittar tillbaka till det som är Pompeyskt - att kämpa mot oddsen och överträffa förväntningarna. Klubben har många great escapes i historien och har flörtat med nedläggning vid flera tillfällen. Det är egentligen bättre att alla inser att Portsmouth inte är berättigat till toppstrid bara genom att vara en större klubb, att man gentemot Sheffield Wednesday, Ipswich, Derby och Bolton är något av en uppstickare.
Bara för att man råkar vara supporter till en klubb som merparten av sin historik spelat på högre nivå än denna är det inte självklart att kräva att ledningen ska spendera mer pengar än klubben får in. Ska laget klättra i tabellen behöver det sina supportrars stöd.
