"Stand up, if you love the ref"
Med minuter kvar av ordinarie tid och en 1-0-ledning för hemmalaget var domaren plötsligt populärast på Fratton Park. Hans för tidiga avblåsning hade inneburit att ett Barnsley-mål inte kunde godkännas. Gästerna skulle dock få sin kvittering till slut efter ett långt inkast och delad pott var helt i sin ordning sett till hur matchen utvecklade sig.
Pompey 1 - 1 Barnsley
Pompey (4-3-3): Macey; Bernard, Raggett, Towler, Ogilvie; Tunnicliffe (Thompson 83), Pack (k), Morrell; Dale, Bishop, Jacobs (Lane 71)
Mål: Bishop 49
Övriga avbytare: Oluwayemi, Hume, Hackett, Scarlett, Pigott
Barnsley (3-5-2): Collins; Thomas, Andersen (k), Kitching; Williams (Cotter 76), Phillips (Martin 64), Connell (Russell 76), Kane, Cadden; Watters (Shaw 64), Cole
Mål: Thomas 89
Gula kort: Kitching
Övriga avbytare: Isted, Larkeche, Oduor
Domare: Andy Woolmer
Publik: 17854 (673 gästande)
Med nio poäng upp till Barnsley på sista kvalplatsen hade Portsmouth en chans att minska gapet. Viktigt förstås att det inte ökade, så en poäng var på förhand inte så tokigt, men en seger hade kunnat ge hoppet tillbaka. Vi hade väntat oss debut för Paddy Lane och Di’Shon Bernard på bänken och fick det motsatta. Zak Swanson var lätt skadad och Bernard tog plats på högerbacken medan Lane fick nöja sig med bänken.
Senast jag såg Barnsley på den här nivån leddes man av Daniel Stendel och spelade en passningsorienterad fotboll. Dagens Barnsley är annorlunda. Det är ett tungt lag som spelar med hög press och skickar hellre iväg bollen långt än inte alls. Vägvinnande på den här nivån. I första halvlek hade Portsmouth problem med att hantera gästerna. Bollen kom hela tiden tillbaka och hemmalaget hade svårt att etablera ett eget anfallsspel. Barnsley hade också de bästa chanserna med en lobb som Matt Macey tippade i ribban och ett friläge som Macey avvärjde. Det var Devante Cole, son till Andrew som gjorde en säsong i Pompey på karriärens höst, som kom fri och det var hans snabbhet som gjorde det möjligt för Barnsley att spela direkt.
Portsmouth hade ett gäng nästanlägen som trebackslinjen alltid fick något på och främst Burnley-lånet Bobby Thomas var en bjässe som inte gick att passera. Det fanns ändå luckor mellan de tre vilket syntes tydligast när Michael Jacobs hittade en fri Colby Bishop som förpassade bollen i mål. Dock var han korrekt avvinkad för offside.
Andra halvlek var en helt annan historia och i stort sett allt intressant hände på Barnsleys planhalva. 1-0 kom på andravåg efter en hörna sedan Marlon Pack hittat in mellan mittbackarna till Bishop vars kontrollerade vänstervolley satt perfekt intill stolpen. Hemmalaget jagade fler mål och hade Joe Morrell varit lite mer på tå hade han kunnat få ett gyllene läge tio meter från målet på Owen Dales inspel. Bernard nickade sedan tätt utanför på en hörna som Brad Collins missade en meter framför honom. Lane hoppade in och hade omgående ett avslut som gick mellan stolpen och Dale. 2-0 hängde i luften, men det gick inte att räkna hem några poäng än. Barnsley hade en förmåga att bita sig fast i offensiv tredjedel de få gånger man anföll.
Kvitteringen borde kommit med kvarten kvar när Cole slog in bollen i mål från nära håll, men domaren hade redan blåst för frispark efter att Morrell kapat Josh Martin. Rätt domslut hade varit att inte blåsa så snabbt och hade domaren bara avvaktat någon tiondel hade han kunnat godkänna målet. Morrell kom undan gult kort av oklar anledning, men domaren hade varit League 1-dålig hela matchen så det var inte konstigt att det blev tokigt igen. Herbie Kane placerade frisparken högt på Fratton End.
Liknande situationer har uppstått nyligen för Portsmouth när domaren hade för bråttom att flöjta för en felaktig offside mot Milton Keynes precis innan avslutet gick i mål och när domarna korrekt lät spelet gå vidare för att sedan döma bort målet mot Peterborough, även om offsiden kanske var tveksam. Det är inte lätt att vara domare, konstaterade Guy Whittingham, och hemmapubliken började sjunga “Stand up, if you love the ref”.
Det började se ut som att ett mål skulle räcka när Sean Raggett nöjde sig med att passa bollen ut till inkast istället för att skicka den långt. Inhopparen Barry Cotter visade sig kunna kasta långa och flacka inkast och det överraskade hemmaförsvaret. Bishop hann inte hoppa upp tillräckligt och hans skarv gick vidare mot Thomas som styrde in 1-1 från nära håll.
1-1 var rättvist sett till hela matchen och det var vad matchen kom att sluta trots att Portsmouth hade två bra frisparkslägen och ett långt inkast på tilläggstid. Barnsley försvarade sig bra och det var lätt att se hur man släppt in mindre än ett mål per match. För Portsmouths del gäller det att ta med sig den starka andra halvleken till bortamötet mot Plymouth där en seger lär krävas för att hålla kvaldrömmen vid liv. Antingen det eller att avståndet inte växer, men Barnsley har en lätt hemmamatch mot Cambridge så det lär krävas tre poäng på lördag.
Det var en mycket positiv debut för Bernard som växte in i matchen och tog för sig allt mer. I andra halvlek visade han klass med och utan boll. Flera fina passningar i korridoren friställde Dale och i försvarsspelet var han kompromisslös. Han påminde mycket om Hayden Carter, men med mer kraft. Publiken uppskattade framförallt en distinkt brytning tio meter in på egen planhalva, där han flög in med full kraft med en glidtackling och skickade bollen till inspark. Även Lanes debut var bra och det syntes tydligt att han kommer bli en tillgång. Bäst i hemmalaget var nog ändå Pack som i sin ankarroll fortsätter att styra och ställa, och visst är det något vackert över en spelare som får vara kapten i en klubb som han älskat hela livet. Han och Morrell har verkligen hittat sina roller i tremannamittfältet och det kan bli riktigt starkt när Louis Thompson och Tom Lowery är tillbaka i höstform.
Lättare spelschema väntar och en stark avslutning kan inte uteslutas, men först är det Plymouth som gäller och det blir inte lättare än Peterborough och Barnsley.
