Sunderland 1 - 1 Portsmouth
Efter en intensiv första halvlek lugnade matchen ner sig i den andra och båda lagen fick nöja sig med en poäng. För Sunderland, som var lite närmare segern, innebär detta att topp två antagligen är utom räckhåll. För Portsmouths del innebär det att två segrar krävs samtidigt som antingen Luton eller Barnsley måste tappa poäng i sista matchen.
87 poäng. Samma summa som räckte för League 2-titeln för två år sedan, men inte nära vad som kommer att krävas för att ta steget upp till the Championship. Portsmouth kan efter krysset i Sunderland avsluta med raden 9-1-0, nå 93 poäng och ändå missa direktuppflyttning. Det är en sådan slutspurt där en poäng borta mot seriens största klubb räknas som en slip-up.
Kenny Jackett satsade på före detta Sunderland-spelaren James Vaughan på topp. Hans rivighet skulle erbjuda något annat än Oliver Hawkins target-spel, och Hawkins hade Sunderland kanske lärt sig hantera nu med ett nytt mittbackspar. Mer rivighet introducerades i form av Ronan Curtis, som fick chansen på bekostnad av Gareth Evans. När matchen drog igång dominerades den av Sunderland. Hemmalaget, som var piskat att vinna för att ha någon chans till direktuppflyttning, var ytterst nära att ta ledningen efter några minuter. Aiden McGeady, till synes opåverkad av fotfrakturen, slog ett fint inlägg som akrobatiskt volleysköts mot mål av Lewis Morgan, men en strålande räddning av Craig MacGillivray förpassade bollen i virket och ut.
Utdelningen kom dock några minuter senare när Tom Flanagan slet sig loss från Nathan Thompson tillräckligt mycket för att kunna skarva in Max Powers inläggsfrispark med pannan. En fin prestation av mittbacken och inget att göra för MacGillivray. Efter detta kom gästerna in i matchen igen. Ben Close blev förste bortaspelare att testa Jon McLaughlin med ett distansskott som tippades till hörna. 1-1 kom efter 24 minuter. Brett Pitman jagade upp ett aningens för högt inlägg från Curtis och skickade in bollen framför mål där Lee Brown dök upp och nickade i ribban. På returen befann sig Jamal Lowe på rätt ställe och slog in bollen i mål.
I samband med detta kastades en rökbomb ner från bortasupportarnas sektion på andra etage rakt ner på en sektion med barn och pensionärer och därmed fick matchen avbrytas några minuter. Den skyldige pekades snabbt ut av åskådare runt omkring och togs ut av säkerhetsvakter. Att Portsmouth tappade momentum av detta är sekundärt förstås, pyroteknik hör inte hemma på en fotbollsarena om den inte hanteras på ett säkert sätt, och det finns inte något som helst försvar för att kasta sådant mot levande varelser.
Det var tätt och tufft och även om Premier League-domaren Craig Pawson tillät mycket kamp blev det några gula kort. Pawson fick jobba hårt för att hålla känslorna på kontrollerbar nivå och så här dags kändes det som att det bara var en tidsfråga innan det första röda kortet skulle komma.
Portsmouth hade en fin period här och gjorde också ytterligare ett mål. McLaughlin styrde en hörna rakt i gapet på Curtis som sköt in bollen på volley, men obegripligt dömdes det bort för en påstådd foul på målvakten. Det var Pitman som duellerade, och möjligen var det ett tjuvnyp inblandat som inte var synligt på kamerabilderna, men man får ta en duell med en målvakt och den här gången tror jag att domaren helt enkelt fegade lite. Vi accepterar det och kvittar det mot Thompsons offsidehands mot Burton. Det jämnar ut sig, men jag tror ändå att min känsla är att Portsmouth haft mer flyt än oflyt sett över hela säsongen.
Lagen hade sedan varsin fin chans att ta ledningen. Först räddade MacGillivray Charlie Wykes avslut från nära håll med benen innan hemmaförsvaret med nöd och näppe lyckades freda målet från påhälsning efter Curtis frispark. 1-1 i paus och i detta läge hade Portsmouth allt i egna händer. Det hade varit en bra första halvlek mellan två starka lag som efter 45 plus 5 varit helt jämnt matchade.
Andra halvlek var inte alls lika intensiv och det var betydligt färre chanser. Första halvlek hade innehållit tillräckligt med intensitet för en hel match och det verkade som att spelarna inte riktigt orkade hålla den vid liv. Jackett utnyttjade sina ess i sin rockärm och skickade in Hawkins och Evans, men denna gång kunde de inte påverka matchbilden. En chans för bortalaget nickades utanför av Christian Burgess och sedan fick de lägga mycket fokus på att försvara poängen.
Och det lyckades man tack vare två fina räddningar av MacGillivray. Först var det Power som testade med kraft från straffområdeslinjen och bollen tippades över ribban av skotten som sedan räddade Will Griggs avslut från nära håll via stolpen. Sunderland var närmare segern och med en annan målvakt mot sig hade de säkert också kunnat bärga den, men det är klart att en annan domare hade mycket väl kunnat godkänna Curtis mål.
Thompson tackade Flanagan för matchen och mittbacken började bråka och sedan var hälften av spelarna inblandade. Det var smått komiskt att se Matt Clarke stå och titta på helt kolugnt som om en oavgjord toppmatch i tredjedivisionen inte var något att hetsa upp sig över, men det är klart att om man är en framtida Premier League-back oavsett hur säsongen går härifrån kanske det är lättare att hitta ett perspektiv än vad man har om man är 27 år och det här är stora chansen att ta sig till de övre skikten i fotbollsengland. Annars kan man förstås spekulera kring om det var något Thompson sa eller hur gravitationen inverkar på högerbacken som provocerade Flanagan. Nu kan man förstås skylla på Stuart Pearce eftersom han återigen är med och hjälper till i klubben, för vad tänkte han egentligen på när försvarskollegan i Nottingham skickade upp bollen i eget kryss?
Nu blir det med all sannolikhet kval för de svarta katterna och det ser ut som att de kommer att ställas emot Charlton, som är ett av formlagen i divisionen. Att Charlton når final känns mycket troligt givet att de inte kommer vara besvikna över att ha missat topp två samt den form de besitter. Frågan är vilka som ställs mot Doncaster. Portsmouth har inte saken i egna händer längre, men vinst mot Peterborough imorgon skulle innebära press på Luton och Barnsley. Luton föll mot Burton efter vad som beskrevs som säsongens sämsta insats men är alltjämt obesegrat hemma och välkomnar Oxford till Kenilworth Road på lördag. Det är dock ett Oxford som har 6-3-0 med sig och kanske kan de ställa till det även för Luton.
Barnsley ser stabila ut och tappar knappast någon poäng borta mot hemmasvaga Bristol Rovers, men kanske kan oviljan att se motståndarna fira på ens egen hemmaplan motivera Rovers till att ta en poäng. Sådant händer och vi minns förstås hur både Doncaster och Plymouth misslyckades med att vinna till synes lätta matcher i sista omgången för två år sedan, men skillnaden mot då är förstås att de redan var uppflyttade och bara hade förstaplatsen att slåss för.
Det där resonemanget blir förstås helt ointressant om Portsmouth inte lyckas med att besegra bortastarka Peterborough på Fratton Park imorgon. Peterborough föll förvisso med hela 3-0 borta mot bottenlaget Walsall men har fortfarande en liten chans att peta ner Doncaster till en sjundeplats. Ta det till sista omgången och nerver kan kicka in, nu handlar allt om att se till att chansen till direktuppflyttning fortfarande finns där på lördag. Det vore typiskt dåligt att tappa poäng nu för att riskera en kvalsemi mot Charlton och tvingas till att besegra dem och eventuellt även Sunderland.
Spännande blir det i varje fall, oavsett om det återstår två, fyra eller fem matcher av säsongen.
Sunderland (4-2-3-1): McLaughlin; O’Nien (Matthews 90), Ozturk, Flanagan, Oviedo; Cattermole, Power; Morgan (Grigg 69), Honeyman (k) (Maguire 60), McGeady; Wyke
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Thompson, Burgess, Clarke, Brown; Naylor, Close; Lowe, Pitman (k), Curtis (Evans 66); Vaughan (Hawkins 57)
Domare: Craig Pawson
Publik: 41129 (3222 gästande)