Två bortamatcher gav tre poäng
Portsmouth bortaslog Fleetwood innan det blev förlust i Peterborough. Med rådande skadeläge har man inte riktigt vad som krävs för att mäta sig med topplagen.
Fleetwood 0 - 2 Pompey
Fleetwood (4-2-3-1): Lynch; Johnston (Lane 73), Nsiala, Wiredu, Earl; Robertson, Warrington (Dolan 62); Omochere (Hayes 46), Vela (k), Patterson (Andrew 62); Muskwe (Garner 62)
Gula kort: Nsiala, Wiredu
Övriga avbytare: McMullan, Holgate
Pompey (4-3-3): Macey; Swanson, Raggett, Towler, Ogilvie; Tunnicliffe (Thompson 67), Pack (k), Morrell (utvisad 68); Dale, Bishop (Pigott 79), Curtis (Hume 88)
Goals: Bishop 43, Pigott 83
Utvisad: Morrell (två gula kort)
Gula kort: Bishop, Swanson, Ogilvie
Övriga avbytare: Oluwayemi, Freeman, Hackett, Scarlett
Domare: Anthony Backhouse
Publik: 2938 (276 Pompey-fans)
Portsmouth tog vid där man slutade senast och dominerade matchen mot Fleetwood klart. En ändring hade gjorts då Ronan Curtis ersatt Michael Jacobs som drog på sig en lättare knäskada mot Exeter. I mitten av halvleken stod det 0-5 i avslut och det var en tidsfråga innan gästerna skulle få hål på det formsvaga hemmalaget. Bästa chansen hade Marlon Pack fått sedan han vänt bort en försvarare i straffområdet och skjutit ett lågt skott som Jay Lynch räddade till hörna. Ryley Towler hade fått sin egna sång: “Ryley Towler, it’s gotta be doors.” Detta kommer från tiden i Bristol City när han fick frågan om vad det finns mest av i världen, dörrar eller hjul?
Budskapet från John Mousinho var delvis enkelt. Han hade talat om vikten av att vinna andrabollar och det var just detta som låg bakom 0-1-målet. Speluppbyggnaden var inte något för puristen, men det var effektivt. En boll upp mot Colby Bishop och en lyftning till Curtis som tog ner bollen och halkade. Liggandes på marken lyckades han störa de två försvararna tillräckligt mycket för att Joe Morrell skulle hinna dit och vinna bollen. Morrell tog sig in i straffområdet och hittade in till Bishop som via försvararen stötte in bollen i mål.
Fleetwood hade så långt inte skapat något, men fick ett ypperligt nickläge på en frispark på tilläggstid i första halvlek. Promis Omochere nickade dock rakt på Matt Macey och 0-1 stod sig.
Andra halvlek handlade mycket om stabilt försvarsspel från gästerna med vassa kontringar och tama avslut från distans av de rödvita. Admiral Muskwe hade ett vasst avslut direkt efter paus där Macey fick svettas lite. Portsmouth stressade sedan Fleetwood till ett felpass vilket gav Owen Dale fritt fram mot öppet mål. Han tog dock en touch och en försvarare kunde fälla honom och få bort bollen i samma rörelse. En klar straffspark då försvararen tog spelaren först, men domaren uppfattade situationen annorlunda. Curtis var sedan ytterst nära att få slut på sin måltorka när han sköt i stolpen från nära håll.
På fem minuter skulle läget förändras. Morrell hade varit inblandad i lite tjafs som gav honom och Brendan Wiredu varsitt gult kort när det egentligen hade räckt med en tillsägelse. Med ett gult kort är det viktigt att ha huvudet med sig, men reflexer är inte lätta att tygla. Morrell fick syna det andra gula kortet när han kort därefter stoppade bollen med handen på mittplan. Det var ett väldigt petigt domslut, men korrekt får man säga.
Med en man mindre gav Portsmouth upp taktiken att pressa högt och försvarade sig istället med två fyrbackslinjer. Det såg ut att bli jobbiga sista 22 minuter plus tillägg, men Fleetwood hade mycket boll utan att direkt hota. Avsluten fortsatte att komma från distans och i de få fall de träffade mål var det enkelt för Macey.
Det var närmare mål i andra änden av planen och efter att Dale skjutit från distans och en hörna nickats tätt utanför kom utdelningen på en ny hörna. “If Towler scores, we’re on the pitch”, skanderade klacken. Pack hittade fram till just Towler vars nick gick via Lynch i ribban och på returen dök inhopparen Joe Pigott upp för att slå in 0-2 i öppet mål. Det var en hel del frustration bakom avslutet som var stenhårt från en halv meter. I samband med firandet sparkade han till bollen igen, denna gång i stolpen och ut och det var lätt att tänka att det inte är så konstigt att han inte gjort så mycket mål.
Fleetwood var ett slaget lag och även om man skapade en del tryck var man aldrig riktigt nära en reducering. Det närmaste man kom var ett hårt skott som Ogilvie täckte vid straffpunkten samt ett skott som smet tätt utanför Maceys stolpe.
Peterborough 2 - 1 Portsmouth
Peterborough (4-4-2): Norris; N.Thompson, Kent, Edwards, Butler; Ward, Kyprianou (Knight 83), Taylor, Mason-Clark; Poku (Burrows 71), Clarke-Harris (k) (Ogbeta 88)
Goals: Clarke-Harris 17, 44 (pen)
Gula kort: Kyprianou, Clarke-Harris
Övriga avbytare: Blackmore, B.Thompson, Randall, Jones
Pompey (4-3-3): Macey; Swanson, Raggett, Towler, Ogilvie; Tunnicliffe (Jewitt-White 86), Pack (k), Thompson (Hackett 58); Dale (Jacobs 74), Bishop, Scarlett (Pigott 86)
Goals: N.Thompson 87 (og)
Gula kort: Thompson, Pack
Övriga avbytare: Oluwayemi, Freeman, Hume
Domare: Robert Madley
Publik: 8919 (1561 Pompey-fans)
En förlust på grund av en svag domarinsats eller genuin klasskillnad? Både och? Eller kanske bara det sistnämnda. Peterborough, som bytte manager snabbare än Portsmouth, var ganska nära den nivå man kan nå när man är som bäst. Det betyder ett snabbt och kraftfullt anfallsspel där yttrarna hela tiden kommer till inlägg som Jonson Clarke-Harris gör något av. Portsmouth hade haft en chans när Peterborough tog vara på sin andra. Inåtskruvat inlägg från höger mellan mittback och ytterback och Clarke-Harris kunde stöta in 1-0 från nära håll.
Härifrån var det hemmalaget för nästan hela slanten. Avslutsstatistiken i paus stannade vid 5-2 men innan halvtidsvilan hade Peterborough ökat på till 2-0 på vad som såg ut som en billig straff, men Zak Swanson hade ställt till det för sig och kommit aningens för sent in i duellen med Ephron Mason-Clarke. Clarke-Harris gjorde inget misstag från straffpunkten och uppförsbacken var enorm.
Mer Peterborough i andra halvlek och det hade kunnat bli 3-0 och 4-0 med lite skärpa. Portsmouth åt sig till slut in i matchen och fick ett reduceringsmål kontroversiellt bortdömt. Dane Scarlett hade varit offside på det moderna sättet, med en armhåla eller så, och krokat i en försvarare så att båda föll. Med det inverkade han på spelet, enligt domaren, om det nu verkligen var så att han var offside. Det kan också argumenteras för att det var Scarlett som revs ned av försvararen, men det gick inte att få klarhet i då reprisbilderna helt enkelt inte var tillräckliga. Det var först efter att inhopparen Reeco Hackett satt bollen i nät och målvakten protesterade för linjemannen som de båda domarna började konferera och bestämde sig för att Scarlett nog hade varit offside och inverkat på spelet. Ett korrekt domslut om han verkligen var offside, vilket är den största tveksamheten i sammanhanget.
Incidenten eldade på bortalaget som plötsligt kastade köksbänken mot hemmamålet och till slut, efter att Harry Jewitt-White fått debutera, kom utdelningen i form av ett självmål av Louis Thompsons storebror. Han lyckades knäa Hacketts inlägg i eget mål. Någon kvitteringschans uppstod dessvärre inte även om många farliga bollar slogs in i straffområdet. Peterborough försvarade sig med skicklighet, lite tur och några klassiska Thompson-flops. Ett väldigt fysiskt lag, men med spelare som gärna faller lätt. De var lite bättre på den grisiga sidan av spelet också.
Det kändes som den sämsta domarinsatsen någonsin, men med lite distans var det nog bara det bortdömda reduceringsmålet som går att debattera. Peterborough var bättre på allt och frustrerande nog bättre på att fixa frisparkar när det började hetta till. De vann de andrabollar som Portsmouth hade vunnit i två matcher. En rättvis hemmaseger, absolut, men kanske några positiva saker att ta med sig för Portsmouth som saknade Morrell och Curtis. Starkt att nästan rädda en poäng efter att ha blivit utspelade i 60 minuter. Det som Peterborough har som Portsmouth saknar blev extra tydligt under första timmen, kantspelare som är snabba och starka och dessutom skapar målchanser. Dale har för lite slutprodukt och vänsterkanten har varit ett problem hela säsongen och när Curtis äntligen såg ut att vara tillbaka i sin bästa form gick han sönder. När lagen möttes senast tyckte jag att det var Portsmouth som hade bredd och inte Peterborough. Då hoppade Hackett, Morrell, Josh Koroma, Pigott och Jay Mingi in för hemmalaget medan Jacobs var kvar på bänken hela matchen. Det märktes inte att Thompson var borta eftersom Tom Lowery startade och Koroma var så långt ett intressant nyförvärv, men han kom ju att fullständigt tappa tron på sig själv efter ett felpass mot Charlton.
När nu Lowery fortfarande är borta med sin mystiska och ovanliga baklårsskada, Morrell var avstängd, Curtis, Jayden Reid, Joe Rafferty, Clark Robertson och Mingi borta på grund av skador är truppen plötsligt lövtunn. För Mousinho och främst Richard Hughes gäller att hitta två spelare som kompletterar det man har. En högerfotad mittback och en snabb ytter är på önskelistan.
