"PR kupp" eller supervärvning?
John Terry anländer till Villa Park som en Galactico. Den forna landslagskaptenen kommer med sin blotta närvaro bidra till ett förhöjt intresse kring Villa och hela The Championship. Det är en kommersiell supervärvning som kommer generera i ökade tröjförsäljningar och som passar väl in i den storartade vision Tony Xia sålde in till Villa supportrarna föregående säsong. Vid en andra anblick påminner affären även om en tv-spels värvning utförd av en ägare som desperat söker en genväg mot topp
Det är svårt att inte ryckas med i de rungande hyllningarna som tillägnas Villas senaste nyförvärv. John Terry är utan tvivel en vinnare. Med ett CV innehållandes fem ligatitlar och en Champions League titel är han redan inskriven i engelsk fotbollshistoria som en av de främsta. Steve Bruce beskrev värvningen som den största under sin 19 år långa tränarkarriär, medan en hängiven Villa supporter valde att ta det ännu ett steg längre och gav John Terry en permanent plats på sin rumpa. Men en exalterad manager och några rumptatueringar senare hade min egen glädje övergått till reson.
John Terrys ankomst till Villa gör honom till den bäst betalda Championship spelaren någonsin, som 36(!) åring. Under ett års tid kommer John Terry ha tjänat ihop 4 miljoner pund medan förra årets Championship-skyttekung, Leeds Uniteds Chris Wood, endast lyfter en årslön på 884 000 pund.
Majoriteten av de artiklar jag läst sedan presskonferensen i måndags har hyllat värvningen som ett steg i rätt riktning. Villa anhängare på sociala medier har börjat skymta guld och gröna skogar i horisonten och vem kan klandra dem?
Men frågan är om det verkligen är guld eller om det är kattguld dem ser?
John Terry kommer från en säsong där han endast spelat 14 matcher av 45 för Chelsea (samtliga turneringar inkluderade)varav 10 matcher från start. Under de 14 matcherna Terry funnits på plan har man släppt in 14 mål. Däribland två respektive ett mot League One klubbarna Bristol Rovers och Peterborough United samt tre stycken mot Watford. Totalt släppte Chelsea in 46 mål under säsongen vilket betyder att 31 % av lagets insläppta mål har kommit med Terry på planen.
Terry slipper visserligen springa runt och jaga Aguero, eller stångas med Lukaku den kommande säsongen, men The Championship är ett annat typ av monster som saknar motsvarighet i övriga världen. Om kvalitén avtar från Premier League ner till The Championship så tar intensiteten definitivt vid, vilket innebär ett stort frågetecken kring den snart 37 åriga mittbackslegendaren.
I en serie med 46 ligamatcher inklusive cupmatcher finns inte mycket tillstymmelse till vila. Det kan ibland förekomma tre matcher inom loppet av sju dagar och för en spelare av Terrys ålder finns alltid risken för skador.
Sedan säsongen 2014-15 har Terry dragits med en ankelskada, en fotknölskada, en lårskada och en muskelsträckning vilket resulterat i 14 missade matcher. Visst, Terry försäkrade samtliga om att han var i toppform men ibland spelar det ingen roll hur mycket du tränar eller förebygger när du nått en viss ålder. Så funkar livets orättvisa.
John Terry kommer helt säkert inte spela varje match under kommande säsong och lär matchas sparsamt. Att tro något annat vore naivt. Men med det i beaktande är det dock fullt rimligt att ställa frågan: Hur mycket är han då egentligen värd?
Om man väljer att betala en spelare 4 miljoner pund om året ska han finnas på planen något jag har svårt att se John Terry klara av en hel säsong i en erkänt tuff liga.
Med sin rutin och erfarenhet är Terry inte bara en värvning ämnad för fotbolllsplanen, han kommer bli en ledande röst i omklädningsrummet som säkert kommer bidra till mer professionalism i truppen överlag. Men är det värt 4 miljoner pund?
Dessutom finns det mängder av spelare i Aston Villas trupp med erfarenhet som lagkapten i sina tidigare klubbar: Ross McCormack (Fulham), Henri Lansbury (Nottingham Forest), Conor Hourihane (Barnsley), Birkir Bjarnason (Pescara) och Tommy Elphick (Bournemouth). Att man trots detta anser sig vara en ledare kort sätter klubbens rekryteringsprocess i ännu mer dåligt ljus.
Aston Villa har tidigare påkallat uppmärksamhet från UEFA genom sitt balanserande kring Financial Fair Play och det dröjer inte länge förrän medlemmar ur UEFA kommittén kan ses spionera i buskarna längs Bodymoor Health träningsanläggning. Villa har redan tagit del av 74 miljoner pund av de 87 miljoner pund som man fått i fallskärmspengar av Premier League och större delen av de pengarna har använts för att finansiera de höga Premier League lönerna som fortfarande finns kvar i klubben. Samtidigt spenderade man 70 miljoner pund på spelarövergångar och sålde endast för 40 miljoner pund förra året. Financial Fair Play har lagfört att man som mest får redovisa förluster på 83 miljoner pund, Villa ligger för närvarande på 81 miljoner pund.
Som resultat av förra årets spenderande har Xia givit ett officiellt uttalande och bekräftat att Steve Bruce inte kommer ha en lika stor budget till sitt förfogande som sin italienska föregångare och måste därför börja sälja spelare.
Villa har för närvarande den högsta löneräkningen i The Championship och den 20:e högsta löneräkningen i hela europa(!) med en trupp vars snittålder är på 27 år, den fjärde äldsta i The Championship.
Det finns en hel del döda pengar i Villas trupp att lösa ut. Men att motivera eventuella köpare till underpresterande spelare likt Libor Kozak, Micah Richards och Ross McCormack kommer inte bli lätt. Spelare som lyfter löner dem inte kan kassera tenderar sällan att följas av någon större efterfrågan och man lär därför knappast håva in några större summor.
Värvningen av John Terry adderar både till snittåldern och lönechecken och är en stor ekonomisk risktagning av Tony Xia eftersom Terrys ålder innebär större skaderisk. Med sin höga ålder är Terry en kortsiktig lösning och det känns mer som ett desperat försök att få ta del av det nya tv-avtalet i Premier League, snarare än att bygga något långsiktigt som har möjlighet att, vid eventuell uppflyttning, faktiskt konkurrera i Premier League. Detta är tendenser som funnits ända sedan Tony Xias "optimistiska" inmarsch i Birmingham. Istället för att anställa ett beprövat Championship-namn valde Xia att satsa på kommersiellt värde och anställde Di Matteo som saknade erfarenhet både i The Championship och att bygga om ett lag. Och under loppet av några veckor hade man värvat in 11 spelare varav tre (Jedinak, Kodija och Chester) varit godkända. Desperata och naiva beslut som slutade i en blek slutplacering och Villa fick nöja sig med att vinka av sitt medfölje Newcastle när de åter reste mot den högsta divisionen.
Där ingen nyckel passar, passar tålamodet och med fler drastiska beslut riskerar Tony Xia att bryta nyckeln och förbli sittandes i korridoren till Premier League festen.
Att påstå att Aston Villa ramlade ur Premier League vid den värsta tänkbara tidpunkten är nästan en underdrift. Att inte få ta del av det nya tv avtalet värt 5,14 miljarder pund kan få förödande konsekvenser för klubbens status i framtiden.
I kontrast till Villas nedflyttning där man erhöll 60 miljoner pund för sin sistaplats fick Sunderland 100 miljoner pund i tröstpris för sin sistaplats den här säsongen.
Engelska fotbollskartan är påväg att ritas om och ju längre tid det tar att nå Premier League desto värre är det.
Ett lag som nyss uppflyttade Huddersfield, som för tillfället är bedragare i rikemans kläder, kan snabbt bli en av världens rikaste klubbar om man lyckas etablera sig i högsta divisionen de kommande tre åren. Något som skulle ge dem minst 350 miljoner pund.
I The Championship tjänade Villa 6,7 miljoner pund för sin placering förra året och när fallskärmen från Premier League inte längre löses ut (2019) är det den typen av summor man tvingas livnära sig på, vilket kan försätta en gigant som Villa i fritt fall.
Pågrund av fjolårets debakel är Villa nu i en position där man måste nå uppflyttning för att inte riskera att falla ännu längre ner i näringskedjan. Istället för att agera med tålamod och precision på marknaden under förra året, tvingas man nu ta till drastiska åtgärder innan dörren stängs.
Newcastle hade en plan. Man agerade smart genom att sälja sina hett eftertraktade och omotiverade spelare snabbt och ersatte dem med beprövade Premier League spelare som samtliga hade sina bästa fotbollsår framför sig. Samt kryddade man med lovande talanger som fick stå på tillväxt inför framtiden. Benitez spenderade stort och en häftig summa på 55 miljoner betalades ut på spelarköp. Men skillnaden mot Villa var att han sålde för 85 miljoner och Newcastle slutade med en nettovinst på 30 miljoner pund. En vinst som hade räckt till en budget på 60 miljoner pund (fallskärmspengarna inkluderade) för värvningar även nästkommande år, som försäkring vid missad uppflyttning.
Värvningen av John Terry kan dock ge Tony Xia en livlina i framtiden. Skulle Villa misslyckas med att nå uppflyttning även detta året kommer kritiken vara skarp mot den nya ägaren. Men få kommer kunna använda samma kritik som mot den förre ägaren. Randy Lerner fick, under sitt nio år långa regerande, utstå hård kritik för sin vägran att ta risker. Något Xia inte kan anklagas för.
Xia kom till Villa med löfte att spendera, ett löfte han infriat. Frågan är hur långt det räcker. Kommer vi se tillbaka på John Terry värvningen som den största "PR kuppen" i klubbens historia eller dagen då Villa påbörjade sin comeback mot den stora scenen?
