Reserapport från Swe Hoops medlemsresa 2019
"Lasseman" har präntat ner hur hans resa denna gång tedde sig. Red tackar för bidraget!
Fredag 8/3:
Stack från jobbet vid 15-rycket för att åka ut till Landvetter. Jobbar numera i ett nybyggt 17-våningshus i Gamlestan som också fungerar som resecentrum, så det är smidigt att ta sig ut till flyget med spårvagn och flygbuss. I hissen ner träffade jag en kollega, jag berättade att jag skulle till London o kolla fotboll och när han hörde att det var QPR, så sade han att han kände en kille på vårt Stockholmskontor som är die hard QPR-fan. Namnet ringde inga klockor men jag bad honom hälsa.
Väl på LDV växlade jag pengar, köpte en wrap för att ha på planet, innan den obligatoriska Stouten på O´Learys inmundigades. Ska väl erkänna att jag gick på den gamla missen och fick för mig att jag skulle köpa en svinbillig Jägermeister att ta med åxå. 35 spänn för en 25cl -flaska, gjutet tänkte jag, ända tills kassörskan tittade trött på mig o sade ”sorry, bara för icke EU”… Vet inte hur många gånger jag gjort den missen.. vissa grejer vill man väl inte lära sig antar jag. Det var bara att skamset gå och ställa tillbaka den. Fast nästa gång kanske det funkar, efter Brexit.
Efter en flygtur i mittensätet och cirka 45 minuter försenad landade vi på Gatwick, tåget direkt till Victoria, där jag tankade på mitt Oyster card och tog tuben till Shepherds Bush. Kändes som alltid finfint att strosa Goldhawk Road fram till mitt boende på Grantly hotell.
Vi hade haft lite roligt på forumet inför resan om att det finns ett rum som ligger under entretrappan (!) på Grantly som flera Swehoops har haft det tvivelaktiga nöjet att residera i. Eftersom det var jag själv som började göra mig lustig över detta, så blev jag inte helt förvånad när portiern sa ”room nr 18, Sir,downstairs”. Karma.
Inget att deppa för, slängde in väskan och började ringa runt för att kolla var resten av gubbarna höll hus – inget svar nånstans. Jag gick över till The Green och beställde en Guinness, den hann inte ens bli upptappad innan Shanksy ringde tillbaka och sa att de var på en pub vid Marylebone.
Inte direkt i krokarna, klockan var typ 22 så jag funderade i 5 sekunder, svepte sedan ölen och gick ut på gatan o högg en taxi och begav mig mot Masons Arms, där planen var att teama upp med 15-20 likasinnade. Blev lite förvånad när det bara satt 5 man kvar, de övriga hade dragit sig tillbaka för kvällen ! Hmmm… nåväl, fick dra några snabba GT och vi satt kvar till midnatt när puben stängde. Vi sade hejdå till Chaz och jag, Shanksy, Patrik, Brottarn o The Market splittade en taxi tillbaka till The Bush.
Lugn o fin taxiresa: The Market, Patrik L och Brottarn
Lördag 9/3:
Grantly hade uppgraderat sin frukostmatsal, det gamla ”växthuset” som tidigare gällde var ersatt med en fräsch, nyrenoverad källarlokal i ingången bredvid. Nice!
Efter frukost promenerade vi bort till QPR-shoppen, även Jensa, Poppe och far o son Kicke’n anslöt. Brottarn shoppade loss rejält och kom ut med en kasse i IKEA-storlek fullt med livsnödvändiga ting. Tillbaka till hotellet för att lämna grejer, jag hade lite löst bestämt med Micke Market att haka på en promenad för att spana in Jimmy Page’s hus som låg i närheten, men ölsuget vann över Led Zep- intresset så jag tackade ödmjukt nej och hängde istället på till Central Bar för en liquid lunch. Hård koll vid inträdet, matchbiljett eller tvärrandig tröja annars kunde man glömma att komma in. Det funkade med en QPR tatuering åxå..käk o öl och sedan vidare till Coningham arms där många Swehoops redan var på plats.
Mysfaktorn på CA är i nivå med en skolmatsal och ljudvolymen rent smärtsam, så efter en pint gick flera av oss över gatan till Queen Adelaide där vi satte oss utomhus i solen. Klart bättre.
Jag köpte förresten en GT i baren och fick först välja mellan 6 olika sorters Gin. Bestämde mig för Hendricks och fick följdfrågan vilken Tonic jag ville ha, 5 olika sorter…jag väntade mig nästan att hon skulle fråga vilken by på Sicilien jag ville att citronskivan skulle vara odlad i ,men god var den iaf.
Dags att glida bort mot Loftus, precis utanför ingången på Ellerslie sprang vi på Henrik o Sture aka. Sir Baxter o W12 som åkt över samma dag och nu stod och smaskade hamburgare inför matchen. Bytte några ord med dem och äntrade sedan den heliga marken.
Själva matchen mot Stoke tänker jag helt hoppa över, kan bara konstatera att det var den tråkigaste match jag sett på Loftus ever. Trots att vi spelade med en man mer i 85 minuter lyckades vi inte skapa en hygglig målchans. Inte Stoke heller.
Shoppingtur I W12: Oscar, Peter, Tomas, Patrik o Jens
Det var inte någon partystämning direkt när Swehoops samlades på The Green efter 0-0 matchen, man var inte ens förbannad, bara helt tom o likgiltig. Efter ett tag och en pint eller två tog det trevliga sällskapet över och det började kännas helt ok igen. Vi rörde oss tvärs över Shepherds Bush Green mot Brewdog, fast ändrade oss ganska omgående och 4 av oss knallade in på en indisk restaurant tvärs över gatan för lite käk. Här ramlade swehoopsen in en efter en och till slut satt vi 10-12 pers vid ett långbord. Stämningen blev högre o högre och jag glömde helt bort både rum o tid. Plötsligt ringde Shanksy och frågade var fäen jag höll hus? Vi ska ju va i Camden Town om en halvtimme!
Familiar faces efter match.
Shit! Jag hade förträngt att vi skulle på konsert med de gamla light-punkarna 999 på kvälllen. Fick snabbt betala o säga morsning till hela gänget, träffade Shanksy utanför Central Bar och tog taxi till Camden i North London. Här träffade vi på Shanksys trevlige polare Chrille som var mäkta nöjd efter att ha varit i Southampton och sett Saints vända 0-1 till seger 2-1 mot Tottenham. Jag var ju tvungen att fråga om Charlie Austin och han hade startat matchen men gjort en ganska blek figur och blivit utbytt i halvtid. Come back to us Chaz! Vi kommer aldrig att byta ut dig!
Efter en stänkare på en pub tryckte vi in oss på den knökfulla Dublin Castle där 999 faktiskt redan börjat spela. Blev impad av det grymma ljudet och bandet uppträdde nyktert o koncentrerat och spelade ett snyggt urval av låtar, det rullade riktigt bra och lokalen var lika packad med folk som toaletten på Loftus Road brukar vara i paus. Efter konserten gick vi tillbaka till puben vi varit på innan och snackade lite mer med Chrille innan jag o Shanksy återigen gynnade taxiverksamheten i London och åkte hem till rätt sida stan.
Chrille o Shanksy utanför Dublin Castle
Söndag 10/3:
Vaknade med betongkeps, hade väl fått i mig nån dålig öl igen.
Shanksy ringde, både jag o han hade glömt att jag skulle plocka upp en t-shirt som han hade med. Efter frukost knallade jag bort till hans hotell, hämtade tishan tackade för resan och sade goodbye till vår ärade ordförande.
På vägen tillbaka ringde jag Tomkick som satt på Westfield o hängde med sonen Oscar, vi skulle flyga hem med samma plan senare så jag knallade bort o joinade Jönköpingsprofilerna. Vi strosade runt i det enorma köpcentret ett tag och jag fick med mig herrarna på min jakt efter en specialbeställning jag fått med mig hemifrån. Man brukar ju inte ligga på plus hemma efter de här resorna, så det kändes bra att ha lyckats med mitt uppdrag.
Vi gick o käkade på en grekisk restaurang på utsidan av Westfield och där fick vi någon slags ingivelse att åka ut till Stansted tidigare än vi sagt från början. Detta skulle visa sig vara ett mycket bra drag. Vi tog t- banan till Liverpool Street och där fick vi beskedet att Stansted Express var inställd! Inte bra! Vi fick rådet att bege oss till Kings Cross och därifrån ta tåget till Cambridge(!) . Därifrån skulle man sedan kunna ta sig till Stansted via en annan tåglinje.
När vi kom till Kings Cross station fick Oscar en spärrvakt att släppa in oss på perrongen och vi hoppade på Cambridgetåget som var ganska fullt. Det fanns endast några lediga platser i första klass, så vi resonerade som så att eftersom vi ändå inte hade några biljetter så kunde vi ju lika gärna sätta oss där.. Stilenligt slog vi oss ner och försökte relaxa , men ju mer vi kollade tider o tabeller ju mörkare såg det ut för oss att hinna med vår flight. 1 timme till Cambridge + 35 min till Stansted gjorde att vi hade ca. 20 minuter på oss innan gaten stängde.
Trevligt hade vi i alla fall på tågresan, det var länge sedan jag skrattade så mycket som när Tomas berättade sina rövarhistorier om sina resor i yngre dar. Den mannen kan dra en story, jag lovar.
När vi äntligen kom fram och lyckades tråckla oss ur det knökfulla tåget (värre än muggen på Loftus) så började gatloppet. Kicke’n den yngre tog täten och drog iväg som en Usain Bolt med armbågarna rakt ut genom taxfreeshoppar, korridorer o folksamlingar. Jag gjorde mitt bästa för att haka på i kölvattnet och bakom mig lufsade TOMKICK fram med långa kliv.
De pratar nog fortfarande om oss på Stansted… givetvis skulle det ju jävlas med nåt bälte eller nåt i säkerhetskontrollen åxå, bara för att stressa på det ytterligare. Svettiga och flåsande hann vi alla fall fram till gaten där de rutinerade gentlemännen från Sveriges Jerusalem givetvis hade fixat priority boarding och gled snyggt förbi kön rakt in i planet. Själv fick jag stå i kön o torka svetten ur pannan o försöka få ner hjärtverksamheten.
Framme på Landvetter sa vi hejdå och på återseende och jag tog flygbussen in till stan och summerade en fantastisk helg med nya o gamla bekantskaper och det är en gammal klyscha, men fan vet om man hittar några trevligare prickar än QPR-fans nånstans!
Matchen var ju ingen rolig historia men det blir liksom sekundärt i detta sällskap. Tack alla för en kul resa!
Tillbaka på jobbet på Måndag när jag sitter o skriver lite minnesanteckningar från resan, plingar det till i datorn och den där Stockholmskollegan som var QPR hör av sig. Det visade sig vara ingen mindre än forum profilen och författaren Rio-Kalle! Hade ingen aning om att vi var kollegor, och då har jag ändå både köpt o läst hans bok ” Exil” som kryllar av QPR- referenser. Kul! Vi får väl svinga en bägare på nån personalfest framöver.
Over and out.
//Lasseman