Sammanfattning av säsongen 2015-16
Här kommer ett försök att sammanfatta Brentfords stökiga och märkliga säsong 2015-16.
Den här säsongen har varit en påfrestande, känslomässig berg-och-dal bana för alla som följer Brentford. Vi har gått igenom tre olika huvudtränare, spelare har kommit och gått och djupa formsvackor har följts av hysteriska formtoppar.
Marinus Dijkhuizen
Sommaren 2015 var turbulent där ledare och spelare försvann från det lag som gjorde succé och nådde play-off 2014-15. En helt okänd holländare, Marinus Dijkhuizen rekryterades som ny head coach. Dijkhuizen värvades eftersom han hade gjort ett bra jobb med Excelsior i Holland, men han saknade helt erfarenheter från engelsk fotboll. Under sommaren värvades också ett antal nya spelare. Många med intressant potential, men utan erfarenheter från Championship. Dessutom drabbades flera av nyförvärven, som Andreas Bjelland och Josh McEachran, av allvarliga skador under sommaren. Andra av lagets stjärnor, som Andre Gray och Moses Odubayo, förmedlade med tydlighet att de var på väg bort från Brentford. Som supporter kände man sig väldigt osäker på lagets kapacitet vid säsongsstarten i augusti. Det blev också snabbt tydligt att Dijkhuizen inte var rätt person för Brentford. Spelet lyfte aldrig och det var långt mellan segrarna. Ett rejält bottennapp kom också när man i augusti hemma på Griffin Park förlorade med 4-0 mot League Two-laget Oxford United i ligacupen. Redan i slutet av september fick sedan Dijkhuizen sparken. Hans facit blev två vinster, två oavgjorda och fem förluster på de nio tävlingsmatcher som han coachade Brentford.
Lee Carsley
Dijkhuizens ersättare blev Lee Carsley som befordrades från utvecklingslaget. Med Lee Carsley fick man en head coach med en gedigen erfarenhet av engelsk fotboll. Sammanlagt har han spelat 470 tävlingsmatcher på hög nivå, många i Everton, innan hann slutade 2011. Carsley betonade dock redan från start att han enbart gjorde ett tillfälligt inhopp som huvudtränare. Carsley fick en dålig start med två förluster mot Birmingham och Derby efter osedvanligt torftigt spel. Men efter landslagsuppehållet i början av oktober kom Brentford tillbaka som ett helt nytt lag. Man vann fyra matcher på raken. Och 1-0 segern i derbyt mot QPR en fredagkväll (30 oktober) på ett utsålt Griffin Park har redan fått mytisk status bland Brentfords-supportrar. Brentfords plötsliga förvandling ledde fram till att Carsley belönades med utmärkelsen Sky Bet Championship Manager of Month i oktober 2015. Lee Carsley avslutade sedan sin tid som head coach den 30 november när man spelade 1-1 mot Bolton på bortaplan. Carsley vann fem matcher, förlorade tre och spelade tre oavgjorda under sin tid som head coach. Ett utmärkt facit med tanke på lagets prestationer innan han tog över.
Dean Smith
Lee Carsley ersattes med Dean Smith som värvades från Walsall. Smith fick en utmärkt start med en 2-0 seger mot MK Dons efter fint spel. I fortsättning av december visade sedan Brentford upp bra form. Enda förlusten kom borta mot Cardiff när man snöpligt släppte in det avgörande målet i slutminuten. Vid nyår hade man avancerat upp till åttonde plats och var med i kampen om playoff-platserna. Men efter nyår hamnade The Bees dessvärre i en rejäl formsvacka. Under januari, februari och mars lyckades man enbart vinna två matcher, borta mot Preston och hemma mot Wolves. Man spelade så bedrövligt att nedflyttning till League One verkade oundviklig. Och rekryteringen av Dean Smith tycktes vara en rejäl felbedömning.
Men i april hände något oväntat. Brentford började plötsligt vinna matcher igen. Man avslutade säsongen med hysterisk toppform med sju segrar, en oavgjord och enbart en förlorad match i april och maj. Plötsligt fick man också full fart på målskyttet, de nio avslutande matcherna i april och maj gav den finfina målskillnaden 24-8. Till slut hamnade man på nionde plats i Championship 2015-16. Visserligen långt ifrån play-off men ändå en slutposition som är fullt godkänd efter en mycket märklig säsong. Smith fick förövrigt följande resultat under säsongen: 12 segrar, 4 oavgjorda och 13 förluster. Man kan också notera att Brentford gjorde lika många mål, 72, som seriesegrarna Middlesbrough och trean Brighton. Inget lag gjorde fler mål i serien. Det finns alltså ingen anledning att klaga på anfallspelet. Men däremot har försvaret läckt. Brentford släppte in 67 mål i Championship, ett antal som bara överträffas av lagen i botten av tabellen.
Analys
Går det då att analysera en sådan här underlig säsong? Knappast utan full inblick i klubben, men man kan ju alltid göra ett försök. Uppenbart inledde man säsongen med en uppsättning ledare som inte hade tillräcklig erfarenhet. De hade dessutom en del otur med skador på nyförvärv som var tänkta som nyckelspelare. Dessutom ville flera spelare iväg till klubbar med högre löneutbetalningar innan transferfönstret stängde. Dijkuhuizen och hans assistent Roy Hendriksen hade egentligen ingen chans att göra bra resultat med tanke på deras bristande erfarenhet och de dålig förutsättningar de fick i säsongsinledningen. Med Lee Carsley fick man en coach som antagligen hade ett större förtroende bland spelarna. Carsley insåg förutsättningarna och kunde på ett tydligt sätt kommunicera med spelarna om vad som förväntades på planen.
Tiden med Dean Smith som head coach är mer knepig att förstå sig på. Först den rejäla formsvackan, som följdes av en sällan skådad formtopp. Hur gick det till? Kanske skador på en del spelare kan vara en del av förklaringen. Alan McCormack var skadad under den värsta perioden i januari och februari. McCormack är ingen spelare av högsta klass, men han har kämpaglöd, erfarenhet och en vilja att driva på laget. Han har därmed egenskaper som nog ingen annan riktigt har i dagens Brentford. En starkt bidragande orsak till formtoppen i slutet av säsongen är också att anfallaren Scott Hogan kom in i laget efter sitt långvariga skadeupphåll. Hogan avslutade säsongen fenomenalt med sju mål på de sex senaste matcherna. Och då kan man lägga till att han var utanför truppen i två av matcherna. Han lyckades faktiskt med att göra sju mål trots en total speltid på enbart 171 minuter under hela Championship-säsongen. En mer negativ förklaring till Brentford fina säsongavlutning är att Josh McEachran blev skadad i slutet av mars. Han är en talangfull spelare, men blev ofta en belastning och bromskloss som saktade ner spelet på mittfältet. Utan McEachran på planen fick Brentford ett bättre flyt i det offensiva spelet.
En artikel med fokus på enskilda spelare kommer förhoppningsvis senare under veckan.
Brentfords säsong i sammandrag:
Placering i Championship: 9
Antal poäng: 65
Målskillnad: 72-67
Matcher i Captal One Cup: 0-4 (Griffin Park) mot Oxford United i andra omgången
Matcher i FA Cupen: 0-1 (Griffin Park) mot Walsall i tredje omgången
Största seger: 5-1 (bortaplan, John Smith Stadium) mot Huddersfield (7 maj)
Största förlust: 0-4 (Griffin Park) mot Oxford United (11 augusti, 2015); 0-4 (bortaplan, Hillsborough) mot Sheffield W (13 februari, 2016)
Bästa målskytt: Alan Judge (14 mål)
Flest assists: Alan Judge (12 assist)
Största hemmapublik: 12 301 mot Fulham (30 april, 2016)
Supporters' Player of the Year: Alan Judge
Players' Player of the Year: Alan Judge
