Florentia Viola eller AC Fiorentina?
Nya tider stundar då Florentia Viola håller på att bygga upp ett kanonlag som ska kunna matcha Italiens absoluta topplag. Gamle Fiorentinapresidenten Vittorio Cecchi Gori har under dagarna sagt att han ska återinföra AC Fiorentina i Serie A. Plötsligt har vi ett problem...
Florentia Viola eller AC Fiorentina?
-Det värsta tänkbara scenariot för en fotbollsklubb? Den frågan fick jag för några år sedan av en god vän när vi diskuterade fotboll över några öl, då vi halkade in på en diskussion rörande fotbollsklubbarnas ekonomiska kris som hade börjat härja i Europa i slutet av 90-talet och början på 2000-talet. Detta var precis dagarna efter Fiorentina hade slagit Arsenal på Wembley i Champions Leauge efter Batistutas fantastiska drömmål, och jag kunde förstås inte ägna en sekunds oro åt min egen favoritklubbs finansiella problem som vid den tiden var störrre än vi någonsin kunde ana. Men varför skulle man bry sig om det nu när Fiorentina praktiskt taget hade vunnit hela Champions Leauge och skulle tillhöra Europas fotbollselit i flera år framöver? Det var så det kändes i alla fall. Och jag tror att jag delade den känslan med många andra Fiorentina-fans i världen just då. För en gångs skull så tror jag att även andra fans som inte höll på Fiorentina hade fått lite mer respekt för det lila laget från Florens.
Jag hade följt Fiorentina relativt slaviskt under en två årsperiod och mitt intresse hade satt fart ännu mer efter Fiorentinas fantastiska säsong 98/99 då laget hamnade på en 3:e plats i Serie A och vi spelade skjortan av storheter som Juventus och Milan. Gabriel Batistuta hade sitt livs säsong och öste in mål efter mål i varenda match, oftast elegant framspelad av den möjligen ännu bättre Rui Costa, som även han hade en av sina livs starkaste säsonger. Vi ledde ligan efter 17 omgångar och hade tveklöst spelat den bästa fotbollen i Italien, Batistuta ledde skytteligan, vi var på god väg i både Coppa Italia och UEFA cupen och Francesco Toldo håll på att utvecklas till en av Europas bästa målvakter. Vid sidan av planen hade vi även en coach vars talang hade fört lag som Juventus, Inter och Bayern Munchen till enorma framgångar i sina respektive ligor och i Europacuperna. Jag menar förstås Giovanni Trappatoni. Han hade lyckats med det som ingen annan coach hade lyckats med i Fiorentina; Att ge spelarna självförtroende. Varken Claudio Ranieri eller Alberto Malesani hade lyckats intala spelarna att dom kunde slå Milan, Inter, Juventus eller vilket storlag som helst i Europa. Med Trappatoni på bänken så lyste det om spelarna. Till och med Pasquale Padalino och Giulio Falcone kunde spela riktigt bra tillsammans emellanåt! Fast det är klart, Tomas Repka och Moreno Torricelli hjälpte väl även till en del där bak.
Nåväl, efter denna nostalgi tripp får jag väl återgå till ämnet. Frågan jag fick av min vän efter matchen mot Arsenal hade jag funderat på ett tag och svarade följande:
“Det värsta tänkbara som kan hända ens favoritklubb vore om allt det som fick en att älska klubben togs bort.” Så vad fick mej att älska Fiorentina?
Batistuta, såklart. Den lila dressen. Staden Florens. Namnet F-i-o-r-e-n-t-i-n-a. Och Artemio Franchi.
Fem stycken riktigt starka anledningar att älska Fiorentina, eller hur? Mer behövs inte. Inte för mej i alla fall.
Batistuta försvann till Roma säsongen 2000/2001 och det satta djupa spår i ens fotbollstokiga själ. Detta var ett test för många Fiorentinasupportrar. Ska man fortfarande hålla på Fiorentina nu? Är det samma klubb utan Batigol? Jag har pratat med många människor som helt sonika bytte favoritklubb till AS Roma efter detta. Det var för mig ett mysterium hur man bara kunde överge sin favoritklubb bara på grund av en spelare. Det var helt klart, Batistuta var större än klubben han spelade i. Han VAR Fiorentina för många. Men inte för mig. Jag hade fortfarande fyra starka anledningar att hålla på Fiorentina; den lila dressen, staden Florens, namnet Fiorentina och Artemio Franchi.
Säsongerna 2000/2001 och 2001/2002 var i mina ögon rätt förskräckliga. Den förstnämnda hade dock en hel del ljusglimtar med vinster över Milan, Roma och framförallt Inter. Vi spelade stundtals briljant med Rui Costa och Chiesa som fanbärare. Men vårt spel var även väldigt ojämnt och vår tänkte nya målkung Nuno Gomes gjorde bort sig totalt match efter match. Vi tackar högre makter för Enrico Chiesa som blev lite av en ny Fiorentina-idol för fansen den säsongen. Utan hans mäktiga skott och fantastiska frisparkar hade vi nog kämpat i de lägre regionerna av tabellen redan då. Laget fick till slut lite utdelning i form av en Coppa Italia-vinst över ett trött och omotiverat Parma. Men mörkare tider hägrade…
“Nedflyttning”. Det hemskaste av alla ord inom fotbollen. Och just det ordet cirkulerade i huvudet varje söndagseftermiddag efter att förlusterna radades upp. Ingen Chiesa, Rui Costa eller Toldo kunde hjälpa oss den här gången. Inte heller Roberto Mancinis tappra försök hjälpte oss från att göra den sämsta säsongen på 10 år. Näst sist i ligan och nedflyttning var ett faktum. Men inte till Serie B, inte till Serie C1, utan Serie C2…..
Nu befinner vi oss i toppen av tabellen efter halva omgången spelad, precis som säsongen 98/99. Skillnaden är bara att vi inte heter Fiorentina, vi har ingen lila dress och vi spelar inte i Serie A. Vi heter Florentia Viola, spelar i vita tröjor och krigar som dårar på korpnivå i en av Italiens sämre ligor. Alltså, nu har jag bara två starka anledningar att hålla på Fiorentina/Florentia Viola; Artemio Franchi och staden Florens. Eller?
Kollar man på en av dom främsta Fiorentina sidorna www.fiorentina.it så ser man att dem aldrig använder ordet “Florentia Viola”. För dem är laget fortfarande AC Fiorentina. Detta sker även på www.violanews.com och på den italienska kanalen Rai så hör man dem ibland säga Fiorentina istället för Florentia. Officiellt så heter ju klubben Florentia Viola och grundades 2002, men för vissa är det tydligen bara gamla AC Fiorentina med namn och färgbyte. Men all historia då? Fiorentina lyckades ju faktiskt skramla ihop två scudetti, några Coppa Italia titlar och en Cupvinnar-Cup-pokal under sin 76 åriga historia. Men tillhör dom Florentia Viola också? Och var är Luciano Dati, den evige galningen som stod och hojtade vid sidlinjen i så många år? Varför får inte han vara med mer? Att bli av med Vittorio Cecchi Gori var en dröm som gick i uppfyllelse, men det verkar som om vi förlorade lite mer än vad vi trodde. Det är mycket som saknas i Florentia Viola, och då pratar jag inte bara om färgen och namnet. För vissa är det inget snack, Florentia ÄR Fiorentina, men för många andra, inklusive mej själv är det lite svårare. Det är något som saknas, helt enkelt. Håller jag på Florentia Viola endast i förhoppning av att klubben en dag köper rättigheterna till namn och färg?
Om man bortser från dessa tunga frågor så kan man i alla fall dra en slutsats; Florentia Viola går mot en väldigt ljus framtid.