Spelarna fuskar
Manchester City är det enda laget i ligan som är obesegrat och laget är endast en poäng efter ledande Chelsea i serien. Naturligtvis kan man se detta som ett styrketecken med tanke på hur många spelare som är skadade och att vi besvärats av tidigare skador på nyckelspelare. Men efter att ha sett laget spela live i helgen besannades mina farhågor från TV-Soffan.
En fråga som jag ville ha svar på efter resan till Manchester i helgen var hur vi kan släppa till så många målchanser mot svagare motstånd. När man sett laget spela under hösten får man intrycket av att det fina försvarsspelet som blivit Citys adelsmärke under Mancini plötsligt är bortblåst. Den 30 april var det seriefinal mot United hemma på Eastlands och United hade inte ett enda skott på mål. Fyra månader senare möter vi visserligen ett lite bättre lag på bortaplan i form av Real Madrid som har 35 avslut på mål. Lag som Southampton och QPR vaskar fram målchanser på löpande band på Eithad Stadium och målsnåla Aston Villa lyckas göra 4 mål på City i ligacupen. Vad är det som hänt med försvarsspelet som verkligen går på kryckor?
Ett exempel på brister i försvarsspelet är Ajax 2-1 mål är hörnan där den finske landslagspelaren Moisander tillåts gå upp och ensam nicka i mål. City spelar med zon markering på hörnorna och har tidigare gjort det mycket bra. Nu står LeScott och Barry samt ytterligare två spelare och tittar på varandra. Skall du eller jag gå upp i duell? Ett annat exempel är alla de skott som kommit från motståndarna under hösten straxt utanför straffområdet. Våra spelare står och väntar och faller och ingen går fram och pressar bollhållaren (exp, Inspelet till Shane Long mot WBA, Real Madrids 1-1 och 3-2 mål, Andy Johnson skott till kvitteringen från Bobby Zamora mot QPR, Southamptons 2-1 mål).
Laget agerar inte som en enhet och flyttar mot boll under bollens rörelse och pressar bollhållaren och skär av skott och passningsvinklar. Spelarna verkar tro att det "fixar kollegan" och när motståndarna spelar förbi står man på hälarna. Detta var även extremt tydligt mot Swansea som har 6-7 bra skottmöjligheter utifrån men skärpan är usel och skotten går oftast långt över. När motståndarna vänder spelet så springer inte spelarna under bollens rörelse för att snabbt komma in i press. Clichy och Richards står och tittar när bollen är i luften istället för att löpa till spelaren och gå in i press innan kantspelaren tagit i mot bollen. Richards kan vara lite förlåten när Yaya Toure inte tar försvarsida eller jobbar hem och täcker ytan mellan ytterback och innerback.
När det gäller Yaya Toures hemjobb kan man verkligen fundera på om det är brist på ödmjukhet eller om killen behöver vila. Efter matchen mot Dortmund sa Mancini att han vet var problemet ligger. Till matchen efteråt mot Sunderland fick Barry och Milner ta hand om de defensiva mittfältsrollerna något som upprepade sig mot Ajax. Yaya gavs en mera offensiv roll som han hade under säsongen 2010/11.
Inställningen och ödmjukheten till att jobba för varandra går även ut över anfallspelet där spelarna löper en i taget som försöker hjälpa bollhållaren. Nog för att första halvlek mot Swansea var det sämsta sedan Everton borta i våras men min tro var att spelarna ville prestera efter katastrofen borta mot Ajax inte stå still och missa 10 meters passningar under 45 minuter.
Sammanfattar man insatsen hitills har laget problem med attityden och inställningen till att jobba hårt som ett lag. Kan inte Mancini få ordning på attityden hos spelarna kan säsongen snabbt utvecklas till "en stora baksmällan" och man kan inte bortse ifrån att vi haft marginalerna med oss under flera av de inledande matcherna i serien. Nu krävs det en klart bättre attityd när motståndet blir tuffare i ligaspelet under den närmaste månaden. Spelet i Champions Leauge handlar snarare att rädda ansiktet och nå fortsatt spel i Europa Leauge.