Swansea - Aston Villa
0 - 1

Swansea City - Aston Villa 0-1

Första segern mot Swansea på walesisk mark sedan 1971 smakade fågel sade lejonen från Aston. Fjädrar vad skönt!

Efter en första kvart där Swanseas bollinnehav var större än Bosse Larssons kärlek till Steve Bruce började Aston Villa stundtals hota hemmalaget på allvar. På det stora hela var bortalagets insats tämligen medioker och det märks att självförtroendet inte är på topp. 0-0 i halvtid speglade nog händelserna ganska väl med de flesta chanserna till The Jacks men den vassaste till Villa och John McGinn.

Aston Villa arbetade sig så sakteliga in i matchen och när poängkungen Conor Hourihane knoppade in ledningsmålet så tändes hoppet om seger samtidigt som grannens hund förmodligen missade lådan i rena förskräckelsen över jublet från undertecknads adress...

Swansea saknade definitivt inte chanser att kvittera, liksom Villa hade möjligheter att punktera tillställningen också, men det var inte förrän Anwar El Ghazi gjorde en Marlon Harewood som det på allvar såg ut att sluta som vanligt. Elvametaren räddades dock väldigt snyggt av allas vår favoritnorrman Örjan Nyland och jublet visste inga gränser i det Coreopsiska hemmet. Några minuter av nagelbitande senare var segern bärgad och något som liknar vilopuls lär infinna sig inom en någorlunda snar framtid...

Det var ingen gnistrande tillställning som utspelades på Liberty Stadium och det märks väldigt tydligt att vi saknar Jack Grealish. De många långbollar som skyfflas upp till en ensam Tammy Abraham tror jag till stor del beror på brist på folk att spela bollen till. Anwar El Ghazi utgjorde en tämligen slät figur i den passningsskugga han befann sig och Yannik Bolasie försökte så gott han kunde och spelade upp sig i andra halvlek efter att ha tappat många bollar efter svaga förstatouchar.

Men visst finns det positiva saker att ta med sig. John McGinn, vår egen William Wallace, är en dynamo på mittfältet som aldrig slutar att försöka kämpa, passa, skjuta etc. Och ta dumma varningar. Säsongens nionde inkasserades på grund av protest idag... Conor Hourihane fortsätter att leverera. Det gnälls på att han inte är snabb nog, att han inte passar i den roll han spelar, att han etc. etc... Men han avgör matcher med sina assists och mål. Punkt!

James Bree kastas in som mittback i en skadeskjuten backlinje och sätter knappt en fot fel. Fair play to him. Den uppmärksamme läsaren upptäckte också att undertecknad höjde Örjan Nyland i införrapporten. Att han blivit bättre sedan han kom. Förutom att han under ett ögonblick när han tappade en boll så var han säkerheten själv. Limmade skott och plockade inlägg. Och han tog straffen som Wilfried Bony slog i 90:e minuten.

Äntligen lite jävla medflyt!