Tottenham Popstar
Landslagsuppehåll innebär andningspaus för AVB, spelarna och för oss supportrar. Jag själv spenderar uppehållet mest med att längta tills det är över, och försöka slå ihjäl tiden genom att läsa, titta och lyssna på allt som har med Spurs att göra. Just lyssnandet har gett mig en hel del glädje de senaste dagarna, och jag vill därmed dela med mig av det.
Manchester City har bröderna Gallagher, United har New Order, Arsenal har Jay-Z, Watford har Elton John och Barcelona har Justin Bieber. Att musiker och popstjärnor, precis som oss vanliga dödliga, fastnar för ett särskilt lag är förstås inget uppseendeväckande, och Spurs är inget undantag. Bob Marley, shoegazelegendarerna Ride och Adele är några exempel på artister med hjärtat i N17.
Det finns förstås fler exempel på artister med kopplingar till Tottenham, men istället för att rabbla upp massa namn tänkte jag fokusera på musiken som på ett eller annat sätt förknippas med vår kära klubb. Här följer några subjektivt utvalda guldkorn av varierande kvalitet och obskyritet från det digra utbudet.
Inmarschen (Duel of the Fates - London Symphony Orchestra)
De som besökt WHL under senare år har säkerligen lagt märke till den dramatiska musik som spelas medan spelarna äntrar planen genom spelartunneln. Stycket heter “Duel of the Fates” och framförs av London Symphony Orchestra. Om du får en känsla av att ha hört melodin i ett mindre trevligt sammanhang så är du inte ute och cyklar, den komponerades av John Williams till Star Wars Episode I - The Phantom Menace. Inget ont som inte har något gott med sig.
Klassikern (Glory, glory, Tottenham Hotspur - Chas & Dave)
Listan över lag vars supportrar använt denna sång för att hylla sina hjältar är lång. Originalet “The Battle Hymn of the Republic” härstammar från amerikanska inbördeskriget. Det har visat sig mycket effektivt och lagom hjärncellskrävande att helt enkelt byta ut ordet “Hallelujah” i refrängen mot favoritlaget. Hibernian var det första laget att släppa en egen inspelad version redan på 1950-talet. Under nästa årtionde började den rulla runt WHL-läktarna i Tottenham-version och har stannat kvar sedan dess. 1981 var Tottenham i FA-cupfinal och firade, som man gjorde då, med att släppa en singel där laget tillsammans med Chas & Dave sjöng och spelade. B-sida (för er ungdomar - baksidan på plastskivan som ljudet lagrades på förr i tiden) var den version av “Glory, glory, Tottenham Hotspur” som fortfarande spelas på WHL innan och efter matcher idag.
Hiten (Ossie’s dream - Chas & Dave)
A-sidan på tidigare nämnda samarbete med Chas & Dave var “Ossies dream (Spurs are on their way to Wembley)”. Den i Tottenhamkretsar numera legendariska duon tog med sig hela spelartruppen in i studion, lyckades komma undan med rimmet “Ossie's going to Wembley,
his knees have gone all trembley,” och lät till och med Ossie Ardiles sjunga solo. Resultatet nådde faktiskt till femteplatsen på singellistan i England och sjungs ofta på läktaren än idag.
Stölden (Can’t smile without you - Barry Manilow)
1978 släppte Barry Manilow singeln “Can’t smile without you” som nådde förstaplatsen på Billboardlistan. Med största sannolikhet hade han inte en tanke på Tottenham Hotspur Football Club i huvudet när han gjorde det. Det struntade Tottenhams supportrar fullkomligt i och annekterade låten som sin egen. Det verkar vara högst oklart hur och varför detta skedde, men den vanligaste förklaringen är att den helt enkelt lyssnades på under blöta resor till bortamatcher och (oftast) dystra hemresor några timmar senare. Inget botar svidande hjärtan och upprivna själar som en klassisk honugslen röst, antar jag. Hur som helst har den länge förknippats med Spurs, i alla fall av fansen själva. Efter Carling cup-segern 2008 gjordes ett mer eller mindre seriöst försöka att få in melodin på förstaplatsen på listan igen. Vad Barry själv tycker om Tottenham och supportrarnas kärlek till låten är okänt.
Hånet (And David Seaman will be very disappointed about that - The Lillies)
I början av nittiotalet regerade shoegazebanden det musikaliska England. För den oinsatte kan genren kort beskrivas som effektdränkta gitarrer, lågmäld sång och utövare som hellre tittade på sina skor än på publiken (därav namnet). Vissa av utövarna, närmare bestämt medlemmar från banden Cocteu Twins, Lush och Moose var även Spurssupportrar. Efter FA-cup-semifinalen i maj 1991, där Tottenham betvingade Arsenal med 3-1 och Paul Gascoigne satte en magisk frispark, firade dessa supportrar genom att sätta ihop en supergrupp vid namn The Lillies. Man spelade sedan in sin enda låt någonsin, en singel som skickades ut via fanzinet The Spur. Låten, med den något repetativa texten “3-1, 3-1, 3-1...” fick det kanske bästa namnet ett musikaliskt stycke någonsin fått: “And David Seaman will be very disappointed about that...”.
Som sagt, subjektivt utvalda guldkorn av varierande kvalitet, och en spännvidd över flera olika genrer med en enda gemensam nämnare: Tottenham Hotspur..
Vilka är era favoriter när det kommer till Spurslåtar?
