Racing Santander - Ponferradina
2 - 2

Tredje raka förlusten och verkligheten har kommit ikapp

Aston Villa tog på lördageftermiddagen emot ett Newcastle som i säsongsinledningen blandat och gett friskt, både vad det gäller poängskörd och spelmässig estetik. Inför matchen blåste optimismens vindar in på Villa Park i efterdyningarna av 1-3 segern borta mot Arsenal på Emirates Stadium. Men om än bara ett nålstick från Newcastle - så stack det rakt in i Aston Villa-supportrarnas hjärtan. Tredje raka förlusten var ett faktum när Mike Dean blåste av tillställningen på Villa Park.

Spekulationerna inför matchen mot Newcastle var genomgående optimistiska och det pratades mest om huruvida Aston Villa skulle spela nu när dom fick vara det laget som var spelförande istället för att lägga fokus på kontringsspel. Villa hade inför matchen en så gott som skadefri trupp och förutsättningarna såg så goda ut som dom kunde bli, men när Hatem Ben Arfa lekte katt och råtta lek med Antonio Luna så kom verkligheten snart ikapp iallafall undertecknads självförtroende och optimismen byttes ut mot höstens kalla vindar.

Första halvlek:
Newcastle tar tag i taktpinnen relativt omgående likt dom tre tidigare omgångarna så ser Villa väldigt sömnigt och trögstartat ut, ett problem som självfallet måste åtgärdas så snabbt som det möjligtvis bara går. Paul Lambert mönstrade en väntad startelva och enda förändringen från senaste matchen mot Liverpool var att Karim El Ahmadi åter tog sin plats på det centrala mittfältet istället för Leandro Bacuna. Men oj vad trött och slött det kändes på mitten av planen med Ashley Westwood, Fabian Delph och tidigare nämnda El Ahmadi - jämtemot en nytänd Yoan Cabaye, Vurnon Anita och Moussa Sissoko. Spelmässigt är första halvlek någonting som inte kommer gå till historien varken för Newcastle eller Aston Villa. Utan spelet var mest en mittfältshistoria där Newcastles trio kunde spela runt bollen i lugn och ro medan Aston Villas trio vid bollinnehav såg mer stressade ut än tidtabellerna på Kings Cross tunnelbanestation.
Något som vi Villa supportrar skrikigt efter under hela sommarens transfercirkus har just varit en mittfältsgeneral med lugn och rutin som kan stabilisera upp ungtupparna i sådana här lägen, en spelartyp Aston Villa saknat sedan Stilian Petrov tragiskt insjuknade i leukemi.
Denna mittfältskamp är somsagt ett vunnet slag för Newcastle och det är även på grund av detta som deras målchanser skapas då duktiga vänsterbacken Davide Santon kan kliva högre upp i banan och tillsammans med Loic Remy utmana Matthew Lowton - och på andra kanten spelar en briljant Hatem Ben Arfa som gjorde ungefär precis vad han ville inne på Villa Park denna match. Första halvlek slutar 0-1 till Newcastles favör och målet känner vi Villasupportrar igen allt för väl. El Ahmadi tappar boll i en trög omställning, Newcastle utmanar vår ytterback (i detta fallet Matt Lowton vs. Loic Remy) och tar sig förbi. Remy spelar in ett enkelt "snett inåt bakåt" inspel till en omarkerad Ben Arfa som enkelt kan lägga in bollen bakom en chanslös Brad Guzan. Än en gång en stor kommunikationsbrist i Villas backlinje. Då innerbackarna och Luna ligger på linje för med enbart Papiss Cissé som primärt hot, vilket leder till att ytterforward Ben Arfa enkelt kan smyga in i ytan framför backlinjen och lägga bollen i nät.
Men spelmässigt så är detta ett rättvist halvtidsresultat och Newcastle gör det bra.

Andra halvlek:
Villa flyttar upp något högre och tar sig till lite ströchanser, mittfältskampen balanseras något och på en bra dag så gör både Andi Weimann och Gabby Agbonlahor varsit mål men oskärpa och bra försvarsarbete från Newcastles sida sätter stopp för vad som skulle kunna varit en kvittering.
Kampen fortsätter och för den neutrala supportern är detta långt ifrån ett glädjeämne till fotbollsmatch, Villa skapar lite fasta situationer på offensiv planhalva och Newcastle kontrar till sig halvchanser utan någon vidare framgång. I minut 67 så får Villasupportrarna för första gången se Libor Kozak äntra Villa Park när han byts in istället för Karim El Ahmadi. Detta gör att Villa rör om 4-3-3 uppställningen och blir ett mer rakt 4-4-2. Kozak hinner inte vara på planen i mycket mer än 30 sekunder innan Christian Benteke hittar nätmaskorna bakom Tim Krul på en väl utförd hörna av Ashley Westwood. Benteke grundlurar hela Newcastles försvar som står som fastfrusna på bortre stolpen och belgaren kan enkelt nicka in kvitteringen. Skönt!
Men denna känsla av lugn och ro hinner egentligen aldrig komma in i undertecknads huvud och det dröjer inte mycket mer än 5 minuter innan Hatem Ben Arfa skickar upp Antonio Luna på läktaren för att handla korv och placerar ett skott mot bortre stolproten, Guzan tvingas sträcka ut rejält och orkar inte vinkla ut bollen till hörna. Vilket blir en retur till en friställd Yoan Gouffran, 1-2. Ridå! Resten av matchen speglas av att Villa försöker skapa chanser men ett alldeles för stressat och ofokuserat passningsspel gör att chanserna uteblir och det känns egentligen aldrig ens nära en kvittering. Det är närmre 1-3 isåfall då Ciaran Clark sliter ner Ben Arfa som i mina ögon skulle haft en straff med sig. När slutsignalen ljuder på Villa park kan vi konstatera att det krävs en rejäl uppryckning från Aston Villas sida i nästkommande omgångar med start nästa helg borta mot Norwich på Carrow Road.

För andra året i rad får jag äran att vara en bitter skribent och skriva om en 1-2 förlust hemma mot Newcastle. För att citera John Fogerty "It feels like Deja Vu, all over again". Längesen jag kände mig så uppgiven efter en Villa-match. Det som gör att det känns extra surt är att det varit en lång väntan på ligafotboll efter ett trött landslagsuppehåll. Nu är det bara att hoppas att Paul Lambert och hans mannar känner en rejäl revanschlusta och ingen uppgivenhet utan att vi till nästa helg kan inkassera 3 friska och otroligt välbehövliga poäng innan kris-stämpeln är ett faktum. Jag hoppas vi slipper höra Lamberts ord "We´ll be fine" framöver och kan blicka mot ljusare tider, men såhär dagen efter gårdagens förlust så känns det rätt mörkt.